Äta massor, på tid

Jag äter lite. Mina middagsportioner är förhållandevis små, har alltid varit förhållandevis (trevlig ord det där) små. När mitt dödssköna grabbgäng kockar go-käk ihop, äter och utbyter rövarhistorier äter jag alltid minst. Det har liksom alltid varit så. Och kanske just därför är jag omåttligt, overkligt fascinerad av tävlingsätare. Major League Eating-bjässar som smackar i sig fem kilo korv på tolv minuter och gör det som om det vore en näve snabbmakaroner. Lätt som en plätt, sen pockar det på bak i tarmen - branog å. Jag följer tävlingsätare på Youtube, på Instagram, läser deras bloggar, surfar deras bilder, kikar på deras filmer, läser deras tweets. Märkligt, men jag älskar att se dem knöla i sig gigantiska portioner mat på väldigt kort tid. Det bringar lycka hemma i det Hegevallska residenset.

Ett av mina absoluta favoritklipp