Glöm bakåtkompatibilitet

På E3 2015 gjorde Microsofts Phil Spencer en väldigt, väldigt stor grej av det faktum att Xbox One, till hösten (nu, med andra ord) skulle kunna spela Xbox 360-spel, detta via emulering. Microsoft slog sig på bröstet, drog igång en rekorderlig dubstep-dänga och dansade av scenen, precis som om man visat upp det mest åtråvärda sedan färdigskivad ost. Och ja, mången gamer blev upprymd, däribland Jonas Mäki som satt på sina knän, högt upp i kontorsstolen och våldsskrek i högljudd falsett.

Med risk för att låta som självaste grinchen finns det personligen ingenting rörande våra nya konsoler som intresserar mig mindre än just bakåtkompatibilitet. Visst, jag älskar Forza 4, Halo 4, Wrecked och Gears of War men jag har spelat dessa till leda, redan. Det gjorde jag ju (såklart) under den föregående generationen - på min Xbox 360. Lika lite som jag vill sitta och glutta på gamla VHS-kassetter vill jag spela ett tio år gammalt Xbox 360-spel som jag redan spelat i i omgångar. Att det nu framkommit att Microsofts team av ingenjörer lagt hundratals, hundratals timmar på att lösa problematiken kring emulering av gamla spel - gör mig besviken. Alla de där timmarna hade naturligtvis kunnat lagts på något betydligt vettigare - enligt mig. På att blicka framåt istället för bakåt, utveckla nya spel och nya lösningar.

Jag tycker att vi borde vara helklara med allt som rör HD-remakes nu samt redo att gå vidare och sluta fokusera på bakåtkompatibilitet, bakåtkompatibilitet och mer bakåtkompatibilitet. Jag vill se full fokus på nya spel, nya titlar, nya spelserier och mindre på gammal skåpmat. Tack på förhand.

Nej tack. Jag vill inte spela Forza Motorsport 4 på min Xbox One, jag spelar hellre Forza 6.