Min GT-R

Jag utlovade nya bilder samt lite mer ingående information om min GT-R för ett par veckor sedan och tänkte försöka berätta lite mer om bilen idag. Jag ägde ju en vit Nissan GT-R 2010 som var original i motor/låda sånär som på ny mjukvara via en Cobb Accessport samt ett HKS-avgassystem. Den köpte jag 2011 efter att ha sparat och gnussat ihop pengarna under fyra års tid. Jag använde den klart mindre under 2014 än vad jag gjort innan på grund av ryggskadan och när jag i maj 2015 blev uppringd av en Stockholmare som bjöd mig i stort sett vad jag gett för bilen fyra år tidigare - kunde jag inte tacka nej.

Lite drygt tre månader passerade och medan jag letade en sotsvart Camaro Z28 2015 att plocka hem från USA, dök min nuvarande GT-R upp. Byggd av App Performance och utrustad med mängder av de eftermarknadsprodukter som jag hade dreglat över under tiden som jag ägde min vita R35:a. Jag såg annonsen 23:30 en söndagkväll och tingade bilen tre minuter senare. Tre dygn efter det var jag i Skåne för att hämta den och sedan dess har min Silvergris® skrämt mig på regelbunden basis. Den har en Dodson-låda, uppgraderad och förstärkt. Dodson Circlips, gear lock, oljepumpsuppgradering, fler magneter, TSB valvebody clips, smidda kopplingskorgar samt nya givare och sensorer, från Dodson. Den är även utrustad Asnu 1050cc-insprutare, Asnu 330 E85-bränslepumpar, GTC 3" Intake, GTC Turbo inlets och en massa smått krafs i motorn som jag inte vet vad det är, eller vad de egentligen gör.

Bilen var dessutom ner till JRM under fjolåret och blev trimmad ytterligare samt att Super Tein-coilovers-installerades + nya bromsar runt om. Den har en Nismo-läpp framtill och AMS-sidokjolar i kolfiber samt Judd Elegance-fälgar (mattsvarta) i 20x10 tum. Jag hade nyligen in bilen på lack för att få silvertaket lackat i svart metallic med sex (!) lager klarlack (mellanslipning mellan varje lager). Silvergrisen® sattes i bänken ifjol och den ger just nu 750 kusar på hjulen och då laddar jag 1,3 bar. Den är klart snabbare än originalbilen jag ägde tidigare men också mindre användbar. Det finns en rå, ren och o-förfinat burdus racekänsla i den som originalbilen inte hade och det finns såklart både fördelar och nackdelar med det.

För mig var Skyline GT-R en drömbil sedan tidigt nittiotal. Jag har alltid velat ha en och när Nissan under 2008 visade upp den färdigställda produktionsmodellen av R35 GT-R satt jag som förstenad. Nej, den är inte särskilt vacker men i verkligheten finns det en råhet och en originalitet i dess karossform som tilltalar mig. Vad den kostat mig? Ungefär som en ny Volvo V70. Inte mer, inte mindre. Vad den kostar att äga? Som en Volvo XC90 ungefär. Inga astronomiska siffror trots all prestanda. Det var allt för den här gången det, fortsatt trevlig söndag.