Jag har väntat, längtat, väntat lite till och sen längtat. Sen har jag räknat dagarna, suktat, trånat, väntat och längtat lite till. Vad jag gjorde efter det? Längtade lite till, sen väntade jag lite till och suktade en smula mer efter årets hetaste BD-släpp. Jag längtade sedan mer efter Force Awakens på Blu-ray, läste några recensioner (om bild/ljud-kvalitet) och fortsatte sedan att vänta. Sen längtade jag, väntade och längtade lite till. Idag anlände den, ääääntligen. En av de mustigaste filmerna jag sett på senare år och den perfekta fortsättningen på sagan som på flera sätt präglade min uppväxt. Med tanke på att Disney är bäst i världen på att mastra Blu-rays förväntar jag mig audiovisuell briljans, inget annat...

Recensionen dyker upp på fredag här på siten.

Buhu-buhu! Mycket gnäll blir det men jag tänkte bara skriva av mig lite mer om det nuvarande läget, bara för att ha det sparat. För att berätta varför jag påminner om en mycket slö/trött sork med alldeles för tjock yllekofta på sig. Jag har Bronkit. Jag, frun, sonen och farmor (som varit här och blivit smittad). Luftrörsinfektion, med andra ord. Efter Rotavirus, semi-kass käkoperation med allt vad det inneburit + febersjuka har vi nu alltså åkt på ett virus som ställt till det i luftrören. Det var tänkt att jag skulle tillbringa helgen i New York (har längtat i veckor) men blir nu hemma med hostan istället. Inget som om mig dock men nog hade en pizza på Lombardi's Pizza suttit bättre än att koka sitt dricksvatten efter att Östersunds Kommun drabbats av ännu en smittoläcka i vattenledningarna...

Nintendo Sverige fyller 40 bast idag, det firar vi med en gratistårta som budades till kontoret imorse och som smakar riktigt, riktigt, riktigt, riktigt, riktigt gott. Personligen har jag precis ätit fyra bitar och mår faktiskt lite illa. Och så! Är det med det. Vad händer mer på redaktionen idag då? Ja... Inte mycket. Fredrik har recenserat färdigt nya Star Fox (texten publiceras senare under dagen) medan jag lirat lite Racecraft. Det var nog allt. Just-ja! Mäki äter som vanligt lakritspipor och skriksvär på sitt modersmål (hyvää päivää!). Mer om Bergsalas 40-årsdag här.

Det slog ned som en bomb igårkväll. UFC:s största stjärna, 145 pounds-champen Conor McGregor meddelade via Twitter att han går i pension med omedelbar verkan. Först verkade det som att orsaken stavades Joao Carvalhos död men nu meddelar Dana White att Conor inte ville resa till Vegas för att marknadsföra UFC 200 vilket ledde till att han plockades bort från matchkortet, vilket ledde till att Conor via Twitter meddelade att han går i pension.

Powerplay 2.0®

Dana trodde att han kunde kötta på som vanligt, tvinga sin stjärna att göra som han bestämt. Detta medan Conor inte hade så mycket som en endaste tanke på att ångra sig. Dödläge, helt enkelt, och jag måste sympatisera med McGregor här. Nog för att PR-arbetet inför kommande UFC 200 måste skötas men det är ju flera månader kvar innan UFC 200 går av stapeln. Ge karln lite tid...

Hur det än är, är det givetvis UFC och alla fans som blir lidande. Conor beräknas ha dragit in 300-400 miljoner kronor under sin (rätt korta) karriär inom UFC (fightpurse, sponsorpengar, PPV-intäkter, hemliga bonusar, Reebok-pengar) och kan med "ease" gå i pension nu och leva som en konung för resten av sitt liv. Han slipper ta mer smällar mot skallen och han slipper förstöra sin kropp med rigorös dunderträning 4-5 timmar varje dag. För mig känns det verkligen ultratrist om detta stämmer. Jag tror att UFC löser detta och jag tror att Conor kommer tillbaka men om så inte blir fallet kommer jag att sörja. De sista två åren som UFC-fan har varit betydligt, betydligt mer underhållande tack vare denna helvilda irländare. Dana White ger sin syn på saken.

Tiden har gått fort, så fort sedan Street Fighter III släpptes. Jag minns det mycket väl, åren sedan dess har sprungit iväg i all världens fart. Jag börjar bli gammal. Jag pratar (skriver) som en gammal farbror just nu, känner jag. Mitt nya smeknamn "Gandalf 2" passar säkert ganska bra. Men jag minns ändå när Street Fighter III släpptes, som om det var igååår (som Gandalf säger). Grafiken golvade mig. Ändå uppskattade jag inte de hysteriskt tjusigt handtecknade pixlarna tillräckligt mycket, då. Men det gör jag nu. Inte minst efter att ha spelat en hel del Street Fighter V som jag dessvärre anser vara rätt fult, ärligt talat. Som jag skrivit tidigare drömmer jag om en sexa som är handtecknad, pixligt perfekt. Och illustratören Rieys hjälper min fantasi på traven. Länk