Denis Villeneuve är fantastisk. Nawals hemlighet var grymt bra och Prisoners var briljant. Att påstå att mina förväntningar inför gårdagskvällens biobesök var höga - vore en underdrift av monumentala proportioner. Men Sicario gjorde mig inte besviken, tvärtom. Vilken otroligt välgjord thriller. Villeneuves förmåga att skapa nerv är snudd-på olustig, rakbladsvass - ruskig. Storyn om FBI-agenten som blir en liten spelpjäs i ett gigantiskt schackparti - var lika spännande som olidligt snygg (Deakins fotade skiten ur Texas/Mexiko, såklart). Benicio var fantastisk, vilken tolkning. Brolin och Bernthal likaså. Blunt var bra men saknar den där hårdheten som hennes karaktär ibland krävde. Hur som helst: Sicario är en av årets bästa filmer för min del.

Nu har jag sett den, på Blu-ray. Jag väntade ivrigt i över sex månader på att få sätta tänderna i Blu-ray-versionen av Joss Whedons hypade tvåa (såg den aldrig på bio) och bänkade mig i hemmabion i fredagskväll. Jag gillade den inte, alls. En av de svagare Marvel-filmerna tillsammans med Thor 2. Avengers 2 innehåller, dramaturgiskt, i stort sett ingenting av det som gjorde den första filmen så bra. Den är kletigt geggig, hoppig, stressad, ojämn, proppad med rushade actionpartier löst ihopkastade för att slänga de vilsna hjältarna mellan olika världsdelar. Mängden smetiga Transformers 3-datoreffekter är så pass stor att mänskligheten, logiken och motivet i sin helhet virrades bort på vägen.

Joss bombar på med Tony Stark-doftande grabbjargong, snajdiga kvicka stand up-comedy-pikar mellan de olika hjältarna försöker driva en slapp handling om hjälte vs dator - framåt, utan att lyckas. Hulk blir kär i Scarlet, Barton har en fru, Barton har flanell, Gollum har skägg, Rogers hugger ved... Bam-bam-bam. Det kastas in scener som aldrig känns som om de verkligen förankrats i berättandet och mycket av filmen liknar en rätt sölig musikvideo. Till och med actionkapitlen tråkar ut då det precis som i Man of Steel blir för mycket, för fejkat, för sömnigt. Hela världsdelar raseras och jag sitter i fåtöljen och gäspar. Det finns inget fokus, ingen spänning, ingen mening och ingen motivation i denna film. Exposition, slarvig sådan, är det enda Age of Ultron har att erbjuda och jämfört med framförallt Captain America: The Winter Soldier eller Guardians of the Galaxy - är detta ett monumentalt fiasko. Mitt betyg: 4/10.

(Bilden då? Bra men inte briljant - lider av samma bekymmer som Guardians på Blu-ray, tyvärr).

Efter det att Strikeforce/K1-chefen Scott Coker tog över Bellator har organisationen gått från klarhet till klarhet. De satsar stenhårt (med ett fast grepp runt Viacoms omåttligt enorma plånbok) på att bli en "amerikansk variant på Pride FC" och inatt tar de mest troligt nästa stora kliv mot att komma ikapp UFC. Bellator & Glory: Dynamite (1) är en kombinerad mixed martial arts- och kickboxnings-gala med en bur och en ring bredvid varandra, matchkortet är smockproppat med superheta matcher och jag är naturligtvis laddad - så in i bomben. Här kommer mina predictions:

• Liam McGeary vs Tito Ortiz
Ortiz är extremt gammal. Hysteriskt, otroligt gammal. Han är en av världens överlägset äldsta människor. Mot unge, långe, hungrige McGeary kommer han att bli manglad. Liam vinner via teknisk knock efter att ha prickat Ortiz anlete i två raka ronder (med sin hysterie-långa dunderjabb).

• Josh Thomson vs Mike Bronzoulis
The Punk erbjöds kaffepengar av UFC efter att ha förlorat två matcher på rad, tackade nej och drog till största konkurrenten där han enligt honom själv kommer att tjäna cirka 95 000 dollar mer, totalt, per fight. Sjukt... Inatt möter han Bronzo och kommer att bevisa varför han fortfarande kan vara ett legitimt hot mot bältet. Josh vinner på knock i slutet av första ronden.

• Emanuel Newton vs Phil Davis
Newton är rolig, verkar inte riktigt klok. Pratar alltid om hur han hatar att träna och helst bara kör i cirka tio dagar innan match. Mot före detta UFC-brottarbrallan Davies kommer han att bli rökt så det skriker om det. Phil är på en annan nivå, överallt. Submission-vinst för Mr. Wonderful i andra ronden.

• Muhammed Lawal vs Linton Vassell
Linton är grym. Underskattad striker med vinster över en hel del starka/stora namn. Mot tråkprinsen Lawal kommer han dock att få det svårt - mycket svårt. King Mo är för bra på "lay and pray" och kommer att gnussa skinn i tre raka ronder och soooooom vanligt vinna på ett omänskligt sövande domslut.

• Paul Daley vs Fernando Gonzalez
Daley slåss på Glory-delen av matchkortet och slipper enligt honom själv därmed "tråkiga albinos" som vill "humpa hans ben" (han syftar naturligtvis på Kosch). Gonzalez är en skaplig kickboxare med matas med varg här, kommer att sussa sött redan i första ronden. Daley slår för hårt, är för teknisk,

Vilka tror du kommer att vinna inatt? Länk till SB Nations preview-show

Haha, snacka om random (som ungdomen säger). Jag snubblade över ett klipp där NBA-pensionären Shaq hamnar i en japansk (koreansk?) skolklass tillsammans med UFC-fightern Sexy-Yama och en hel hög högstadiefjortizar. Alla vill krama Shaq, och de flesta fnittrar. När den blonda pojken nekas kram skrattar jag så tårarna sprutar (utan att egentligen veta varför). Lördagshumor, eller? Länk här. Nästan (men bara nästan) lika roligt som det här klippet, tycker jag.

Nu kommer tand tre och fyra. De har båda kikat fram i överkäken vilket lett till lite (lite) feber, igen, samt ett par lite gnälligare dagar/en mer allvarsam Hegevall Junior® än vanligt. Åtminstone ända fram till det är dags för kvällsbad, för då slås spjuverhumöret på oavsett munkaos (skere tonng) eller ej. Ibland badar vi i baljan, ibland i jacuzzin, ibland i diskhon. Allt är roligt tycker Frankzter, bara det finns vatten att däng-plaska. För det är lite så han rullar numer, allt ska dängas. Han är sju månader om en dryg vecka och redan mer våldsam än vad pappa någonsin varit. Vid köksbordet daskar han sönder allt vi lägger fram med stelspänd, hård liten mikrohandflata. Snabbt går det också. Lägger fram en majskrok - BADAAM! Den förvandlas per omgående till stoft. Lägger fram en makaron - BLÄHM! Bara blöt gegga kvar. Ett smörgåsrån - KABLASSK! "Smulor i vinden" medan Franken gör en märklig grimas. Så lever livet som Hegevall Junior®, just nu.