Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Karaktärsdesignen från helvetet

Skrivet av Petter den 27 november 2006 kl 18:28

Dålig karaktärsdesign tycker jag att man ser dagligen. Vilket i sig inte är speciellt konstigt (alls). Riktigt bra karaktärer är mycket svåra att skapa.

Men så dåliga som de i kommande Crackdown är, rent designmässigt, saknar helt motstycke. Jag snubblade över dessa screenshots i fredags föreställande fyra av de superagenterna som finns med i spelet... och det är inte för inte som skrattattacken var omedelbar (och mycket långvarig).

Snustorr humor

Skrivet av Petter den 26 november 2006 kl 20:55

Jag gillade aldrig Seinfeld när det gick... faktiskt. Alla jag kände, alla på min skola, alla jag jobbade med - alla andra - älskade det. Visst fanns det bra skämt och dialogen var ibland snillrikt skriven... men jag gillade aldrig skådespelarna, speciellt inte Jerry Seinfeld och Jason Alexander.

Det var därför perfekt (för min del) att skaparen av Seinfeld (och gubben som skrev de absolut bästa avsnitten) fick sin egen serie, där mycket av samma snackiga humor går igen, fast med roligare skådespelare och betydligt mindre enformigt upplagt än Seinfeld.

Jag pratar naturligtvis om Simma lugnt Larry, eller "Curb Your Enthusiasm", som det heter egentligen. Larry Davids egna komediserie där han spelar sig själv, i scener som är tagna från hans egna, stundtals sanslöst bisarra, vardagssituationer.

Jag har ikväll suttit och kikat igenom stora delar av den femte och senaste säsongen och kommer på mig själv fnissandes som en snusmumrik på crack. Simma lugnt Larry innehåller den kanske mest snusstorra komik som just nu går at hitta, där dråpliga småsaker görs roliga med hjälp av märklig logik och rolig dialog. Och Larry David själv är roligare än de allra flesta.

För dig som inte sett Simma lugnt Larry... köp dem alla. Du kommer att älska hur de poängproppar varje snusstorrt skämt till bristningsgränsen.

Matt Trakker regerade

Skrivet av Petter den 25 november 2006 kl 14:23

M.a.s.k. crusaders working overtime, fighting crime - fighting crime! Secret raiders who will neutralize, any rasing threeaaaat. Trakker's gonna lead the mission, and Spectrum got the super viiision...

da-dam-dam-dam!

M.a.s.k.! Is the mighty power that can save the daaaay

da-dam-dam-dam!

M.a.s.k.! No one knows what lies behind the masquerade

da-dam-dam-dam!

M.a.s.k.!, always riding on a Venom-trail
To be the laser-aaaiiiid, fire awaaaayyyyyyyyyyyyyy

Jag blir alldeles glad i hela kroppen då jag hör ringsignalen till min mobiltelefon tillika inkommande mailmelodin på min dator. Why? Jo, eftersom jag stoppat en titelmelodin från den klassiska 80-tals-serien M.a.s.k.

För alla ni som är gamla nog kommer ni säkert ihåg M.a.s.k. (Mobile Armoured Strike Kommand). En ganska slarvig tecknad serie med tillhörande plastleksaker som slog ned som en bomb i England och USA men dunderfloppade i Sverige. Antagligen var Transformers, He-Man och G.I. Joe för starka varumärken för att M.a.s.k. skulle kunna hävda sig i leksakshyllorna.

Jag var dock en av dem som gladeligen hoppade över Snake Eyes, Optimus Prime och Man at Arms för att istället lägga min veckopeng på Mask. Matt Trakker, Spectrum och Raven var ju bara sååå coola. Och låten var ju bara fööööör bra.

Stinkfist

Skrivet av Petter den 24 november 2006 kl 16:49

Idag har det varit Tool-fredag... till Jonas stora förtret. Sedan klockan 10.21 imorse har vi bara (och då menar jag bara) lyssnat på Tool. Samtliga skivor har hunnits med och jag tycks se en gnutta panik i Mäkis ögon där borta. För den som inte gillar eller begriper sig på Tools musik måste en dag som denna vara ren och skär hjärntvätt.

Meeeen, vi är på slutet av 10 000 Days nu, och sen är det ju dags att stänga av datorerna för idag. Vi är tillbaka imorgon dock... helgjobb är obligatoriskt när deadline-dagen närmar sig.

Ögon av cornflakes

Skrivet av Petter den 24 november 2006 kl 11:25

Ibland kännns det som om mina ögon vore gjorda av cornflakes. Det svider i dem, de ser onödigt röda ut och jag ser inte sådär knivskarpt som jag annars brukar.

Jag vet mycket väl vad det beror på, också. Jag spelar för mycket. Nedsläckt framför plasman med full ljusstyrska och tillsammans med spel som kräver hutlöst koncentration är ögonen hårt utsatta, och blir såklart väldigt trötta.

Som tur är mitt kontorsrum väldigt upplyst och min Applevision-monitor mycket skonsam för ögonen. Det känns ofta som ren Spa-behandling för cornflakes-ögonen då jag går från spelrummet och tillbaka till min dator. Idag ska jag låta PS3:an vila och faktiskt inte spela någonting alls.

Guitar Hero II är väl egentligen en ännu större bov än de få PS3-spel vi hitills fått i och för sig. För jag kan inte sluta spela Harmonix uppföljare... Och jag börjar bli rätt vass nu, äntligen. Äntligen! Jag spelade det första spelet väldigt mycket men kom aldrig överdet första hindret: att få alla fyra fingrar att fungera felfritt. Blå och orange-tonknapp (som bör styras med lillfingret) pajade alltid för mig och mitt lillfinger trasslade tidigare alltid ihop sig med mitt ringfinger. Kan bero på dålig kordinationsförmåga, kan även bero på att mina fingrar ser ut som 22 cm långa wienerkorvar.

Efter timmar och åter timmar av svettig träning har jag dock hoppat över lillfingehindret och spelar nu plastgitarr som en gud. De andra på redaktionen är alla totalt chanslösa idag då jag smiskar igång "Message ina Bottle" på Hard och sätter 99% av alla noter, eller "YYZ" och lirar så svetten sprutar.

Favoritlåtarna i Guitar Hero II är just de två, Polices näst främsta efter genomgeniala "Peanuts" och Rush bästa låt. I Guitar Hero III får dock Harmonix lov att inkludera "Aces High" med Iron Maiden, "Queen is in Love" med Yngwee Malmsteen, något med Gary More, John Norum och Steve Vai. Och (inte att förglömma) låten "Metropolis Part 1" med Dream Theater, "Fortysix and Two" med Tool och "Jimmy Thing" med Dave Matthews Band.

Annars då? Jorå, förutom cornflakes-ögon är allt a-ok. Fick reda på att den ryggblockad de ska utföra innan min steloperation skjutits upp och inte kommer att inträffa förrän i slutet av januari. Man ska aldrig bli förvånad över det snigeltempo som Landstinget håller... men ändå, lite lust att slå sönder något får man allt (men ryggen säger stopp innan jag ens plockat upp hammaren).

Vidare betraktelser från soffan:

* Simbins nya spel, Race, regerar (fullständigt).
* Incubus nya skiva, Light Grenades, är förvånansvärt blek.
* John Legend gör världens just nu sämsta musik.
* Genji 2 till Playstation 3 är tråkigt...