Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Strängt förbjudet

Skrivet av Petter den 13 juni 2006 kl 12:48

Ubisoft kontaktade oss bara för några minuter sedan med information om att bilderna vi lagt upp från Assassin's Creed absolut inte fick läggas upp på nätet. "Print only print only!". Tydligen har ett flertal engelska och franska siter länkat till våra bilder varpå en kedjereaktion innehållande en lagom stor dos nervösa PR-människor startat. Bilderna (plus flera andra) finns dock med i nya tidningen som släpps idag tillsammans med 32 andra sidor om stekheta E3-spel. I Österund har tidningen inte anlänt riktigt ännu men lär dimpa in med 16.00-utkörningen från posten.

Ofrivilligt illamående

Skrivet av Petter den 12 juni 2006 kl 23:30

Jag såg The Hills Have Eyes ikväll. Nu mår jag illa.

Alla med något slags filmintresse har sett Wes Cravens originalversion från 1977. Handlingen om de genetiskt defekta gruvgubbarna som slaktar förbipasserande turister har nu moderniserats av regissören Alexandre Aja och tagit såväl biopubliken som kritikerna med storm (åtminstone i USA). Jag är en av dem som verkligen gillar den här typen av film. Jag är också en av dem som verkligen gillar alla de remakes på gamla klassiker i genren som gjorts de senaste två-tre åren. Nyinspelningen av Tobe Hooper Motorsågsmassakern från 2003 tyckte till exempel jag var en klar förbättring i jämförelse med originalet, samma gällde remaken på House of Wax (dock inte The Fog).

Det går såklart utmärkt att överanalysera det faktum att genren som exploderade i mitten av 70-talet nu återföds. Vid den tiden hade USA sedan ett tag tillbaka dragit ut i ett krig där de egentligen inte hade någonting att göra. Inrikespolitiken var snedvridet hetsk, folket tappade all tro på den dåvarande administrationen, oljepriserna sköt i höjden och revolten kom i många olika former, däribland slasher-fim. Kan anses väl pretentiöst att försöka analysera filmer vars enda funktion är att bjuda på stereotypiskt förutsägbart övervåld där storväxta missfoster jagar uppskrämda blondiner. Men USA sitter idag i exakt samma båt nu som då, när genren exploderade för första gången. Irak-kriget, konflikterna med Iran, de stigande oljepriserna, en sviktande minoritet för Bush-administrationen i de senaste mätningarna... och samma fimgenre (som mer eller mindre slumrat i 30 år) exploderar igen.

Budskapet är alltid kraftigt förenklat och ständigt detsamma. Den lilla människan står upp och tar stryk, trots övermäktiga fiender (oftast i form av superstarka mammagrisar med överdimensionerade verktyg/vapen). Den lilla människan segrar, trots kraftigt underläge.

Och, som sagt, jag älskar filmtypen... som när den görs bra bjuder på en adrenalinladdad intensitet som får mina ben att skaka. Nyinspelningen av The Hills Have Eyes är läbbigt välgjord, jämn, oerhört brutal och sanslöst spännande.

GTR 2 är fantastiskt!

Skrivet av Petter den 12 juni 2006 kl 23:00

Vi mottog förhandsversionen av svenska Simbins GTR 2 för precis tio dagar sedan och jag avslutade precis mitt tionde mästerskap i spelet, på tiondeplats. GTR 2 innehåller små förbättringar i bilfysik, grafik, ljud och laddningstider och stora förbättringar vad gäller bilutbud, banor, olika spellägen och kollisioner. Simbin har putsat på de delarna som redan var superba i det första spelet samt tillfört 24-timmars-race, en körskola och boostat onlineläget ytterligare. Av förhandsversionen att döma (och mina hittills 25 spelade timmar) är de motortokiga svenskarna på god väg att överträffa sitt första spel, som fortfarande är fullständigt ohotat i simulatorgenren.

Mazerati MC12:an vrålar förbannat härligt, nästan på gränsen till hypnotiskt pch Spa-banan i Belgien sitter som en smäck. Jag ska alldeles strax ut igen och försöka knäcka den där Lister Stormen som täpper till alla omkörningsluckor på hela det 16:e varvet... räkna med en maffig recension av GTR 2 i vårt augustinummer (spelet släpps i slutet på augusti).

Tool i Göteborg

Skrivet av Petter den 12 juni 2006 kl 19:17

Jag är vanligtvis ingen stor fan av varken hårdrock, dödsmetall, trashmetal (eller någon annan musikform där bandet knappt gör annat än skriker om misshandlar instrumenten). Visst, gamla skolans rock såsom Zeppelin, Lizzy och Sabbath hör till mina favoriter men av det som släpps idag finns det inget av det hårdare slaget som intresserar mig... förutom ett band. Tool.

Jag upptäckte Tool i en snowboardfilm 1995 med låten "Hush" och har sedan dess varit helt fast. Undertow, Aenima, LaTeRaLus och nu senast 10 000 Days är fyra briljanta skivor där banbrytande rytmik, superba texter och fantastiskt kraftfulla melodier skapar en helhet som helt saknar motstycke. Den 7:e juli kommer Tool till Sverige, närmare bestämt till Göteborg för att spela på festivalen Metal Town.

Jag och min gode vän Lars (även kallad döds-Lasse) värmer just nu upp inför vad som med största sannolikhet kommer att bli en fantastisk spelning genom att våldskräma det inledande spåret på 10 000 Days, Vicarious. Jag råder dig att göra detsamma...

+30°

Skrivet av Petter den 12 juni 2006 kl 18:14

Det är nästan läskigt varmt just nu i Östersund. Tydligen har Åre Sveriges varmaste väder idag (Åre ligger 45 minuter nordväst om Östersund för alla er sydsvenskar) och jag har druckit vatten som en flodhäst senare halvan av dagen. Har förutom mitt heltrevliga och numer lastgamla diskbråck även en inflammation i nackmuskulaturen just nu som håller på att driva mig till absolut vansinne. Inte blir det bättre av att min kära flickvän envisas med att se varje sekund av varje fotbollsmatch som spelas i det pågående (och idiottråkiga) världsmästerskapet. Jag gillar inte fotboll, alls. Inte ens då det är VM och Sveriges lag är fyllt till bredden av välkammade superstjärnor... inte ens då. Jag gillade TV4-satsningen Matchen dock då Dogge Doggelito spelade. Höjdpunkten var när pucko-Ola från förra säsongen av Idol inte kände igen Bodström eller när Kåmark toktacklade den där slemmiga sportreportern som kallas Mr. Exclusive. Mer sånt tack.