Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
FacebookFacebook

"Can't Stand" - Ny bloggserie

Skrivet av Petter den 29 juni 2015 kl 06:52

Högsommar (nåja, inte i Östersund direkt - men still) betyder ny bloggserie. För att hålla mig till gamla, goda iHegevall-traditioner kommer jag att dela upp den i två delar. Jag börjar med saker jag inte tål, en random-lista på allt möjligt som ogillar o det grövsta för att sen skifta och prata om företeelser, saker, produkter som jag gillar kanske lite onaturligt mycket. Tre inlägg per dygn och fullt ös i någon vecka - hoppas du hänger med och själv tycker till.

BoOom! (Machida)

Skrivet av Petter den 28 juni 2015 kl 22:19

UFC Fight Night 70 är över, en ganska trevlig gala även om UFC nu spätt ut sin produkt så pass mycket att det börjar kännas som vattnig blandsaft. Men! Jösses vad manglad han blev Machida inatt, igen. Yoel Romero började lite trevande men fick till slut ned Lyoto Machida och armbågade draken till stjärnorna. Gonatt! Min prediction visade sig stämma rätt bra och det ser onekligen ut som om Lyoto har sina bästa dagar som UFC-fighter bakom sig. Även Larkin såg kanonbra ut, vilken tokfrasse-fight (me likey). Största snackisen just nu är dock huruvida Aldo kommer att gå match mot Conor McGregor om två veckor. Det ser onekligen mörkt ut då det trooots allt verkar handla om ett revbensbrott.

Dopamine. Nej tack!

Skrivet av Petter den 28 juni 2015 kl 14:01

Stephan Jenkins i Third Eye Blind är enligt mig en av tidernas mest underskattade låtskrivare. Den karln... Den karln är genuint überbriljant på så många sätt att det är direkt oförskämt. Stephan är husgud hemma hos mig och detta på grund av låtar som Blinded, Faster och Bonfire. Det blir inte mycket bättre än så. Klicka här, nu. Third Eye Blinds förra skiva, Ursa Major, var fantastisk. Jag älskar den av hela mitt blödiga pappa-hjärta och håller den snudd-på lika astronomiskt högt som jag gör med Out of the Vein (som är en av tidernas bästa radiorock-skivor).

Nya skivan, Dopamine, hade jag därmed vanvettiga förväntningar på. Efter 22 genomlyssningar (enligt iTunes) är jag besviken. Eller nej, det är en underdrift. Jag är smått förkrossad. Detta är bandets sämsta skiva och den är ett hopkok av trötta, slöa melodier och gamla idéer. Inte en texterna är bra, något som Jenkins alltid varit en mästare på. Jag sörjer när jag lyssnar på Dopamine. Blir sorgsen. Det hade kunnat bli Ursa Major 2 men det blev i stort sett ingenting, istället. En hel skiva av nothingness. Jag lyssnar på Blinded, istället, och myser så att det svider i hela skallen. Det här är så rysligt bra, trots usel Youtube-upplösning.

Mel Brooks preppar Spaceballs 2

Skrivet av Petter den 28 juni 2015 kl 13:47

Spaceballs är enligt den här gamla gubbjäveln en av tidernas mest lyckade komedier. Obetalbart fjantig och rolig på ett sätt som hysteriskt få moderna filmer ens kommer nära. För 25 år sedan kikade jag på Spaceballs flera gånger i veckan, jag kan i princip varenda replik i hela filmen och skriker av skratt åt bland annat Pizza the Hut. Nu hotar Mel Brooks med att en uppföljare är färdigskriven, finansierad och redo för att börja spelas in - något som skrämmer mig. Detta av ett antal rätt självklara anledning. (1) John Candy är död (RIP), han var en hysteriskt viktig del av den första filmen. (2) Rick Moranis har gått i pension och har tydligen tackat nej till Spaceballs 2, han var en hysteriskt viktig del av den första filmen. (3) Komediuppföljare blir nästan alltid usla. Kolla bara på Anchorman 2 eller Waynes World 2. Ren rövsmet. Så please, Mel Brooks, kan du inte bara strunta i att göra en uppföljare på Spaceballs? Pretty please?