Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Agents of Mayhem är en stinkare

Skrivet av Petter den 15 augusti 2017 kl 09:32

Saints Row-folket på Volition har nu släppt sin senaste titel Agents of Mayhem och även om embargot gått ut, kommer vår svenska recension (våra grannländer har redan betygsatt det) inte att dyka upp idag då vi hade lite problem med koden under den gångna helgen och därmed väljer att lira i ett par dagar, till. Men både jag och Adam Holmberg har spelat det och även om jag tror att Adam gillar det mer än mig, är väl ingen va oss särskilt imponerade. Jag tycker nog att detta är en av årets mest rejäla stinkare såhär långt. För antingen har jag blivit tråkig eller så är Volitions humor från Saints Row inte närvarande här. Agwents of Mayhem är nämligen inte roligt och den där överdrivet jobbiga, kaxproppsproppade valp-komiken blir här bara störig. Karaktärerna är dessutom störiga så in i hellböbbö.

Mer då? Tja... Vad sägs om enformiga, slappa uppdrag som staplas på varandra utan eftertanke eller fantasirikedom, larvigt låg svårighetsgrad, mängder av buggar och ett uppgraderingssystem som känns påklistrat superytligt. Jag behöver knappast klargöra att jag inte kommer att starta Agents of Mayhem något mer. Det blir till att radera skiten från hårddisken, snarare. Men! Detta är ingen recension utan bara hastiga intryck från ett par timmars speltid. Kanske blir det bättre. Kanske kommer Adam att älska det. Svaret får du imorgonkväll eller på torsdag.

McGregor vs Mayweather

Skrivet av Petter den 14 augusti 2017 kl 14:31

HERREJÖSSES vilken underbart bisarr supercirkus det är som omger och kretsar kring dessa två slagkraftiga herrar just nu, inför mästarmötet om exakt tolv dagar. Att det bara återstår 12 dagar innan UFC-prinsen Conor McGregor möter tidernas främste boxare (genom alla tider) Floyd Mayweather Jr, känns snudd-på overkligt. Snacka om TV-spelsverklighet. Ken möter Balrog och en hel värld finner mötet lika fascinerande som om Octoshark skulle ge sig på självaste King Kong.

Jag har följt uppbyggnaden med stor spänning. Jag har sett och läst varenda kommentar/intervju med de båda samt deras tränare, dietister, träningspartners och så vidare - och allt har varit rysligt underhållande. Allra bäst har Conor varit, som på alla tänkbara sätt och vis idag måste koras till det fiffigaste PR-snille (inom sport) som gått i ett par träningsskor. Hans "beef" med före detta IBF/WBA-mästaren och proffsboxaren Paulie Malignaggi har varit så snillrikt orkestrerad från McGregors sida att man bara kan stå, gapandes, vid sidlinjen och fascineras över hur stilsäkert denne 28-årige irländare trollbinder en hel sportvärld, med relativt små medel.

Paulie Malignaggi fick smisk, ordentligt å, i deras två sparringfighter och har nu (med kantstött ego) varit runt och pratat med varenda sportblaska i hela världen för att försöka övertyga folk om att han inte blev manglad av Conor i ringen. Vilket han bevisligen blev (videon finns ute på nätet), något som naturligtvis fungerat som en sanslöööst effektiv gratisreklampelare för matchen i allmänhet men Conor som fixstjärna - i synnerhet. Magiskt finurligt och löjligt intressant, enligt undertecknad.

McGregor kommer ju garanterat att förlora (Floyd är ju mest troligt modern tids främste boxare, alla viktklasser inkluderade) men jag hoppas såklart (innerligt) att han kommer att gå vinnande ur matchen den 26:e augusti. Jag hoppas, hoppas, hoppas att han kan chocka världen (igen) och vinna över den "oövervinnerlige". Det vore så fränt att jag förmodligen skulle svimma. Har du hängt med i alla turer och ser du fram emot matchen lika mycket som jag gör?

Yeezy Wave Runner 700

Skrivet av Petter den 14 augusti 2017 kl 13:25

Jag kan i och för sig snudd-på ingenting om mode. Jag kan en del om design, men ingenting om skor. Så här är jag förvisso ute på djupt vatten och kan enklast beskrivas som aningslös - men att Kanye Wests nya designer-doja Yeezy Wave Runner 700 är något annat än tidernas fulaste sneaker - måste vi väl kunna vara rörande överens om, eller? Jag skrattar så jag kiknar när jag läser hur de insatta sneaker/fashion-oraklen orerar över hur läckert banbrytande denna nya styggelse till 3000-kronors-skor är och tänker tillbaka på hur Jerry Seinfeld gick klädd för 26 år sedan. Hypebeast berättar mer.

Hahahaha!

Skrivet av Petter den 14 augusti 2017 kl 12:38

Jag är trött, som en mård. Jag erkänner. Vega är snorförbannad (har säkert ont nånstans) och har därmed sovit illa. Jag har kanske fått i mig fem effektiva timmar i natt och även det såklart inte är någon katastrof - är tröttheten konstant idag. Jag sitter och skrattar åt allt möjligt. Även saker som kanske egentligen inte är roliga. Nu tror jag ju i och för sig att mustasch-pansarvagnen från Super Mario Odyssey är riktigt rolig, även för den utvilade. Hahaha... Nu skrattar jag igen. Det var allt. Hejdå.

Mina åsikter om King Arthur: Legend of the Sword

Skrivet av Petter den 14 augusti 2017 kl 10:45

Guy Ritchies hårt hypade King Arthur: Legend of the Sword blev storsågad av filmpressen efter biopremiären vilket gjorde att jag helt enkelt sket i att gå och se den. Till skillnad från många av er som kommenterar i denna blogg på regelbunden basis lyssnar jag i allra högsta grad på mina tre favoritkritiker. Och det är jag ofta glad för. För igår avnjöt jag NTSC-utgåvan av King Arthur: Legend of the Sword på Blu-ray, och det var en direkt vedervärdig film. Som en enda stor, sorgligt splittrad och halvtrasigt hoppklippt gegghistoria proppad av klen CG, överspel, tonala oregelbundenheter, exposition och uselt skrivna karaktärer. Faktum är att King Arthur: Legend of the Sword kändes precis som Sherlock Holmes 2, fast utan Robban Downey Jr (som gör allting bättre, bara han dyker upp i bild).

Jag begriper nu varför Warner beslutade sig för att försena premiären av den här filmen med över ett år efter att publiken buade sönder den under fjolårets Comic-Con. De visste såklart att Guy Ritchies senaste var en riktig bajskorv, vilket den verkligen är. Jag begriper också varför den floppat, och anser att filmen i allra högsta grad förtjänar det. För ingenting stämmer här, inte ens Jude Law som vanligtvis är superb. Att originalversionen var tre timmar och 40 minuter lång märks också. Filmen som släpptes på bio och nu på Blu-ray är såklart avsevärt mycket kortare än så, och känns helt enkelt avsnoppat trasig och sådär berättarmässigt stressad och ologiskt hoppig som exempelvis Transformers 3 och Kong: Skull Island.

Hunnam spelar över så det skriker om det och hans patenterat ultrakaxiga bädäzz-attityd som han ingjuter i alla roller han någonsin spelat - börjar kännas mer än lovligt tramsig. Karaktärerna saknar ofta motiv och driv och långa scener blir bara en enda stor uppvisning i den där tröttsamt uttjatade Guy Ritchie-klippstilen då begreppet "montage" tas till en helt ny nivå. Addera alla de snorfula datordrakarna, eldbollarna, Bullet Time-fjanteriet och de skimrande eldögonen på det, och du har en film som jag enklast skulle beskriva som "gegg". En enda stor gegghög.

På Blu-ray är den svag ur ett rent tekniskt perspektiv, också. Brusig bild med inkonsekvent grading och ljudet är långt under det som vi idag förväntar oss av filmer som kostat 1,5 miljarder kronor att producera.