Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Dutch
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Den här jävla vintern...

Skrivet av Petter den 16 februari 2017 kl 10:21

Ja, jag är en surgubbe idag. Ja, jag är bitter och hemsk (idag). Hemsk. Jag är arg, också. Har suttit och jävlats med vår databas som plockat bort texter, av-publicerat recensioner och slängt bort bilder utan att jag begriper varför. Utöver det har jag försökt frakta min son till hans dagis, vilket varit rean rama Mad Max-äventyret. Det måste sägas: Vintern 2016/2017 (i Östersund) är den sämsta jag upplevt i hela mitt liv. Med stor marginal.

Jag sålde min rallybil på grund av denna vinters genuina uselhet. För den har inte gått att bruka, alls. Vi har inte haft någon snö, bara is. Östersund har sedan i november varit helt täckt av is. Bara is. Överallt. Och när all jävla is grusats/sandats för att man överhuvudtaget ska kunna gå på skiten, har det kommit massor av regn, som sekunden senare frusits till ny is - ovanpå gruset. Det har vid flera tillfällen (som idag) mest känts som ett enda långt, uselt skämt.

Imorse hade det vrålregnat, sedan frusit till is och det tog oss 16 minuter att köra uppför backen på vår gata, på väg till dagis. En backe som annars tar cirka 35 sekunder. Is överallt. Och fruns förbannade Ford Mondeo har ju inte särskilt mycket bättre diff än valfri 30-talsbil vilket ledde till flertalet vildsinta raseriutbrott bakom ratten. Att sedan lyfta ur 16 kilo barn ur en bil medan man står på blankis och sedan bära ungen in till dagis, 100 meter, på blank is (tänk nyspolad hockey-rink) är tillräckligt stor orsak till ilska, i sig.

Jag vill inte vara en dramaqueen här (även fast det är precis vad jag är) men om nästa vinter blir exakt såhär usel ska jag tvinga resten av familjen att flytta till varmare breddgrader (det kommer aldrig att ske men jag skriver det för att verka radikal, och hård). För det här går inte. Man kan inte bo på ett ställe där somrarna är kalla och vintrarna horribla. Det vore bara korkat. Förut hade vi åtminstone underbara vintrar med massor av snö och konstanta -10 grader, varje dag. Nu? Is, bara is. Överallt. Is, is, is. Och brun regnsörja. Och grus. Sörjigt, isigt grus. Och mer regn, och is. Det är som att bo i Stockholm, nästan. Och det är ju det värsta man kan göra.

Santa-Matilda! Street Food!

Skrivet av Petter den 15 februari 2017 kl 12:38

Jag älskar "street food". Burgare, kebab, tacos. Bland det godaste jag vet, de tre maträtterna. Och när kryddgubbarna på Santa-Maria nu satsar på en rad produkter för att förenkla hemmakockandet av diverse "street food"-rätter, är jag såklart en av dem som applåderar. Ska bli superskoj att testa, när min lokala (mycket sega) Ica-butik väl beslutar sig för att plocka in skiten. Framförallt ser jag fram mot att testa hamburgerkryddan samt chipotle-dippmixen, mangosalsan och kokostortillan. Länk

Ryan Adams - Prisoner

Skrivet av Petter den 15 februari 2017 kl 12:30

Jag skulle vilja så gå långt (igen) som att kalla Ryan Adams för modern tids kanske främsta låtskrivare. Karln är enastående och har gjort så mycket obegripligt briljant musik att det nästan är svårt att acceptera. A Kiss Before I Go, To Be Young, Everyone Knows, Wish You Were Here, Oh My Sweet Carolina, Come Pick Me Up, September, English Girls Approximately, Elizabeth, You Were Born to Play That Part, I See Monsters, Strawberry Wine, New York, New York, Easy Plateau, Anybody Wanna Take Me Home, Jacksonville Skyline, I Taught Myself How To Grow Old, English Girls Approximately och La Cienega Just Smiled är alla magiska låtar. Och det är såklart bara en bråkdel av vad karln har gjort. En kille som precis fyllt 42.

Nya skivan Prisoner släpps i övermorgon och via streaming-tjänsten hos NPR har jag lyssnat igenom den cirka 122 gånger vid det här laget, och älskar. Prisoner är precis sådär släpigt country-rockigt uppriktig och ren/rå som Ryans bästa material (enligt mig) är. Texterna är självanalyserande och meningsfulla och låtarna är långsamt svängiga med underbara melodier. Jag har förhandsbokat skivan i 24-bitars-audio och längtar såklart till fredag. Här kan du lyssna på den, du också.

Herregud vad jag saknar det...

Skrivet av Petter den 14 februari 2017 kl 12:12

Jag saknar trumspelandet så att det gör ont. Lade ju av, efter 26 år bakom kitet, för cirka två år sedan när jag skadade hörselnerven i mitt vänsteröra (har haft tinnitus sedan 21 års ålder). Den läker fint, dock. Nerven. Jag mår mycket bättre i örat idag, blir inte illamående av kyla och höga ljud och har mycket mindre huvudvärk. Tanken är att vänta ett år till, max, och sedan försöka klättra tillbaka bakom trumsetet. För jag saknar det så det svider i hjärtat.

Det må låta förbenat tramsigt, blödigt och larvigt men trummorna är en del av mig. Jag har rytmen i blodet och under min uppväxt flydde jag i omgångars omgångar till trumsetet. Jag använde det som en ventil, dels för den musikalitet jag alltid tyckt att jag suttit på, men även för frustration och irritation. Att bara använda negativ energi till något positivt, banka ur sig allt och försöka leva i groove:t är något som jag är stensäker på har varit livsviktigt för min del under de senaste 26 åren. Och jag ska tillbaka.

När det väl är dags för mig att trumma igen ska jag beställa ett nytt DW Collector's-kit i lönn (med extra tunna vintage-stommar) i lackad natur-finish med nickel-hardware. Jag ska komplettera med Sabian HHX-cymbaler (enbart) och en Axis X-enkelpedal + Pearl Throne-trumstol. Jag drömmer vidare, till den dagen. Även om det tar två år till, eller tre. Jag är på väg.

Jag inför telefonförbud

Skrivet av Petter den 14 februari 2017 kl 11:57

Jag är besatt av min Iphone 7 Plus. Jag pillar, precis som alla andra, på den konstant. Youtube, Instagram, Facebook, Blocket, Gamereactor... Jag är fanatisk. Inte minst på kvällarna när ungarna somnat och allt lugnat ned sig i det Hegevallzka residenset. Och det har helt klart börjat gå för långt, och därför har jag nu infört telefonförbud för min egen del efter 21:00 på kvällarna.

På slutet har den mängd information som ligger och väntar på att jag ska läsa, kika, glutta och lyssna - gjort mig stressad. Det tar mig tre timmar per kväll att gå igenom alla bloggar, tidningar, videobloggar, siter och Instagram-poster och det har gjort att jag har svårt att somna. Nu är det slut på det... 21:00 läggs telefonen bort och jag ska istället läsa, böcker. Igår började jag läsa High Fidelity, igen, för nionde gången. När den är färdigläst ska jag hoppa in i något nytt, köpa lite nya böcker. Några roliga tips?