Ouuuuuuuuuuh! Hajfilmer är väldigt sällan bra. Extremt sällan. Men alltid sevärda, för det. Eftersom det är min favoritgenre gällande rena guilty pleasures. Hajar är fenomenalt och när en stor vit jävel nu invaderat Seinen i Paris och äter upp amatörsimmare på löpande band - Är jag en av de som bokat in releasedatumet och börjar räkna ned dagarna. 5:e juni. Under Paris, Netflix. 😍 Go!

Att göra en film för 140 000 kronor inklusive marknadsföring som sen spelar in 2,5 miljarder kronor på bio och minst lika mycket på DVD, är såklart inget som sker varje dag - direkt. Men det har ju hänt, i flertalet gånger - inom filmindustrin och några av dessa vill jag belysa och hylla i dagens artikel om indiehits. Go!

Det börjar bli dags att starta en simracingliga här på Gamereactor, tycker jag. Där vi tävlar i ett av alla de suveräna simracingtitlar som finnes, en gång per vecka, streamar rummet och bygger lite brackets med något fint pris i slutet på varje "säsong". Om! Intresset finnes, vill säga. Skulle du vilja vara med? 😊

Några snabba saker som jag plockar med mig från UFC 300 och det som försigick inne i oktagonen under natten. (1) Alex Pereira är en absurt otäck karl. Vilken brutal jävla best till man, som piskade en smygkorpulent Hill som om han var en regelrätt amatör. (2) Oliviera vann sin fight, på poäng. Enligt mig. Domarna hade fel där. (3) Max Holloways insats mot Justin var något av det vassaste jag sett sedan  UFC 1. Fullständigt obegripligt skarp boxning och vilken avslutning, sen. Herrejösses... Att Max vann sex miljoner kronor i bonusar och sen tjänade tio (!) miljoner kronor i "fight pay" var såklart mer än välförtjänt. (4) Plocka inte ned Kayla Harrison. Ouch! Holly Holm gjorde sitt yttersta sett till försöken att klå Judokan Harrison med sina "egna metoder" men hamnade i flertalet omöjliga situationer. (5) Sterling-fighten var galans sömnpiller. (6) Prochazka vs Rakic var slarvig och rolig. Brutala herrar, haha.

Hahahahaha! 😂 Jag älskar originalsketchen från Saturday Night Live om typsnittet i Avatar-logotypen. För det är verkligen genomgående absurt att den första filmens logotyp sattes i det alldeles veeeedervärdiga Papyrus. Det går absolut att jämföra med om Avengers-logotypen hade varit stöpt av Comic Sans. Så illa är det och när Gosling inte kunde sova på grund av detta grafiska snedsteg, skrattade jag gott. Som grafisk formgivare blir det såklart extra roligt då vi verkligen sitter och nördar ned oss i dessa frågor dagligen, konstant. Nu är Gosling tillbaka. Papyrus 2 har sänts och den är lika strålande den. När Taco Bells logotyp förvandlas till Papyrus, skrattar jag gott. Lysande! Go!