En någolunda konstig dissketion

En av de absoluta höjdpunkterna på de Naturvetenskapliga programmet och dess biologi-kurser är helt klart dissektionerna man får vara med om. Vi har nu på 3 veckor dissekerat djur från fem olika djurgrenar. Allting är väldigt lärorikt, vilket jag upptäckte redan i 9:an när vi fick titta närmare på kohjärta, -lungor, -njutar m.m.

Hur som helst så vad det höna på bordet idag (vilket vi också fick till lunch...). Vår lärare skulle dock möta en massa 9:or som skulle titta lite på NV-programmet och därför fick den lilla klassen NV2 sköta sig själva. Jag och en till tog snabbt upp skalpeller och kommando och det var mer eller mindre vi som skötte det hela under lektionen.

Hönan var väldigt hård och kall, såklart, efter djupfrysning. Många drog sig av dess dofter, men enligt vår lärare hade dem varit ännu värre om vi dissekerat en färsk höna. Hur som helst så började vi med att skära upp den stackaren som vanligt och jobbade oss igenom muskelaturen. Vi var försiktiga och därför blev det mycket pillande bland allt innehåll. Nu är det så att detta var första gången som vi dissekerade en höna, så vi visste såklart inte vad som väntade på oss.

Vi hade såklart en handvisning med instruktioner. Däremot kunde vi aldrig riktigt hitta det vi letade efter. Ingenting var på plats...

Efter cirka 30 minuter av dissektion hade brickorna på bordet blivit fyllda av saker som vi inte riktigt kunde förklara själva, men vi antog såklart att det skulle vara så. En oerhörd lukt spred sig och då insåg vi att någonting inte stod rätt till. Eller... det var väl annars när vi hittade en gigantisk knöl, ungefär fem ggr så stor som en potatis och cirka 45% av hönans massa. Vi fick ut den lätt och undrade vafan det var för något.

Hur som helst kommer våran lärare in och ser den stora saken och springer fram till oss. Det var nämligen inget mindre än en tumör. En gigantisk tumör som pga. sin storlek sabbat nästintill allting i hönas kropp. Äggen hade en konstig form, jämfört med den runda dem ska ha. Luftsäckarna och hjärtat var krossade och självklart den där fruktansvärda lukten. Den hade alltså cancer. Så allvarligt att vi fick avbryta dissektion av anledningen att vi inte skulle lära oss någonting - eftersom ingenting vad som det skulle.

Hönan hade troligen mått otroligt dåligt innan den dog, och därför blev det hela en väldigt annorlunda dissektion. Jag fick för första gången titta närmare på riktig cancer. Vi öppnade tumören och innuti låg det till 100% celler. Alltså helt gul och fast. Ingenting läskigt eller något sådant som man kan ha trott. Det såg ut, och kändes som, fryst mandelmassa.

Det må ha varit väldigt annorlunda, och vi kanske inte lärde oss ett skit om det vi verkligen skulle ha lärt oss om. Däremot var det troligen den mest lärorika lektionen i mitt liv. Period.