Fegar ur

Ikväll hade jag lovat mig själv en sak. En sak som jag under ett halvår inte har tagit tag i. Eller okej såhär:

I julas blev jag ovän med en person utomlands. Hon blev inte ovän med mig, utan jag blev ovän med henne. Någonting som orsakade mig mardrömmar som har kommit o h gått i ett halvår och som steg is blivit värre. Men jag har ändå försökt skjuta det hela åt sidan med att göra "viktigare" saker som att söka jobb, utbilda mig själv politiskt, eller musiken. Men trots all lycka, trots all framgång på alla fronter (jobb in synnerhet) så har det där jagat mig mot min vilja i ett halvår. Och då kan jag ju ändå säga att jag har haft ett par stunder där jag mått bra och känt lyckan fröda. Därför gick jag denna kväll till stället hon jobbar på för att äntigen få prata. Men ack så feg som man är så vågade man inte ens visa att man var där (var vänd emot bardisken) och då såg hon mig såklart inte. Imorgon så jobbar hon igen och jag tänkte jag skulle göra ett nytt försök då efter att jag har slutat. Hoppas verkligen det löser sig. Detta måste få ett slut!