Muharram del 4.

Imam Hussein (as)s sändebud Muslim ibn Aqeel hade anlätt till Kufa redan innan Ibn Zyad (la). Han mottogs med öppna armar, folk grät glädjetårar och visade sin lojalitet öppet. Muslim ibn Aqeel fick först bo hos Mukhtar e Thaqafi som var en välkänd man vars far Abu Obeide Thaqafi var en skicklig krigare. Hos Mukhtar annordnades ett sort möte med alla stammledare. De som skickat brev till Imam Hussein blev inbjudna att höra vad Muslim ibn Aqeel hade att säga.

Det brev Muslim hade med sig och nu läste var brevet från hans kusin, Hussein ibn Ali (as). Folket hurrade och var glada över imamens ord och svor högtidligt en trohetsed till Muslim ibn Aqeel och lovade att hjälpa Hussein Ibn Ali (as). Imam Hussein (as) var inte naiv utan tog säkerhetsåtgärder för att se hur situationen såg ut. Muslim ibn Aqeel ansåg att läget var till deras fördel då majoriten var villiga att hjälpa Hussein (as). Det politiska läget i Kufa var att de framförallt var trötta på orättvisa ledare som inte skötte sitt ämbete korrekt. De som skickat brev till Kufa ville se Hussein (as) som deras ledare främst för att han var en rättvis man och inte för att han var deras Imam utvald av Allah (swt). De som ansåg att han var deras religiösa och andliga ledare kallas idag för shia. Shia betyder bokstavligt talat "partiet av", ordet användes för följeslagarna av specifika personligheter och inte som en religiös denominering. Kufas shiamuslimer hade haft nära band med profetens familj och Kalifen Ali (as) valde Kufa som huvudstad p.g.a. dess strategiska betydelse vid gränsen av riket. Det fanns många följeslagare av profetens familj där som nu idag alltså kallas shia men de hade ingen styrande makt där efter Ali (as)s död.

Muslim ibn Aqeel stannade hos en man som hette Orwa som var en framstående man bland sina klansfränder. När Ibn Ziyad fick höra att Husseins ambassadör Muslim hade kommit till Kufa och fått folket på sin sida så blev han oroad oc beodrade sina soldater att hitta och fånga honom, död eller levande. Ibn Zyads lyckades plantera in sina spioner bland Muslims följeslagere. De fick sedan information om att Muslim ibn Aqeel var beredd att skydda sin kusin Hussein (as) till varje pris. Spionerna berättade att Muslim stannade hos Orwa och ibn Zyad ville säkert veta att Muslim ibn Aqeel verkligen fanns där, så han gick ditt personligen. När Orwa fick höra att guvenören var på väg rådgjorde han med Muslim om vad som borde göras. Han sa åt Muslim att stanna i en garderob i rummet och vara beredd att döda denna tyraniska man som spillt så mycket blod. Muslim gömmde sig i garderoben med svärdet draget.

När Ibn Zyad stegade in i huset så ber han soldaterna att vakta utanför. Han pratar med Urwa för att försöka lista ut något och i samtalet ber Urwa sin tjänare om lite vatten. Detta var Muslims signal att rusa ut ur sitt gömmställe och döda Ibn Zyad. Urwa ropar gång på gång efter vatten men Muslim kommer inte ut. Han är nu stelfrusen av skräck. Han minns vad som hände sin farbror Ali (as) som blev mördad i bönen. Han minns sin kusins morfar, profeten av Islam säga att man ska ta väl hand om sina gäster. Hur kan han göra ett sådant dåd och kalla sig muslim? Han börjar gråta och faller ner på knä inför Gud. Ibn Zyad blir misstänksam och går sin väg. Urwa frågar sedan muslim varför han inte dödade honom när chansen gavs, Muslim svarade att mord är inte tillåtet inom Islam och att varje man och kvinna ska ställas inför rätta innan straff kan utdelas. Muslim ibn Aqeel begär sig till ett annat hus för att inte bli upptäkt och senare blir Urwa tillfångatagen och misshandlad inne i palatset.

När Muslim ibn Aqeel får höra om detta, samlar han folket för att göra uppror och rädda Urwa. Tusentals män samlas utanför palatsets portar och de begär att få Urwa frisläppt. Ibn Zyad vägrar och folket hotar att storma portarna och befria honom. Ibn Zyad i sin tur kommer då på en plan som gick ut på att begära en opartisk medlare i affären. Folket går med på detta men är ovetande om att Ibn Zyad mutar honom att hålla tyst om Urwas livshotande tillstånd. När medlaren träder ut och berättar att Urwa lever så skingras stora delar av folkmassorna. Muslim ibn Aqeel manar på att de ska stanna och se med sina egna ögon om så är fallet. Ibn Zyad tar tillfället i akt och gillrar en ny fälla. Denna gång säger han att kalifen har skickat förstärkningar i form av en stor armé. Nu blir folket rädda och ännu fler skingras. Muslim ibn Aqeel anar att detta bara är en halvsanning och att armén inte kommer kunna ta sig från Damaskus till Kufa på så kort varsel. Han samlar de kvarstående och de ber kvällsbönen utanfanför palatset.

Muslim ibn Aqeel förstår allvaret i situationen och ser att männens moral börjar svikta. Detta är samma folk som kallat på hans kusin Hussein att komma men när det väl gäller så flyr de och gömmer sig.

När de förstår att belägringen av palatset inte genererar resultat så begär de sig till moskén för att be. Muslim leder dem återigen i bön men antalet personer krymper medan bönen pågår då folket försvinner ut ur moskén. När bönen är färdig är bara en bråkdel av följeslagarna kvar. Muslim blir ledsen när han tänker på Hussein ibn Ali som är på väg till denna stad. I stället för att ha tusentals anhängare så kommer han vara en främling i Kufas gator. Kufa har blivit en spökstad. Muslim ibn Aqeel begär sig ut ur moskén. Månen lyser klart medan de allra sista följeslagarna lämnar Muslim helt ensam. En främling i Kufa Muslim är, sin kusins bördor Muslim bär, på Kufas gator han ensam går, och han undrar nu hur hans Hussein mår.