Att släppa taget

Jag tror att många gamers precis som mig själv har svårt att släppa taget om några av sina favoritspel. Jag har själv haft det svårt.

Det brukar ofta vara så att det är det första spelet i en viss serie som man spelat som är ens personliga favorit i den serien.

Många spelserier lider av press, pressen att alltid överträffa spelares emotionella känslor till föregångaren, spelaren bryr sig ofta inte om själva spelet utan att få uppleva en liknande känsla som sitt favoritspel. Super Mario 64 var banbrytande och det var onekligen många som fick upp ögonen för Marios 3-D debut men efter det har spelarna satt mycket höga krav på Marios 3-D spel. Sunshine kändes för dem som en besvikelse även om den hade bättre grafik än Super Mario 64. De fick inte uppleva samma känsla som när de spelade föregångaren.

The legend of Zelda: Twilight Princess anses av många som den andliga uppföljaren av Ocarina of time men det är inte alla som tycker att det är bättre. Jag själv kan inte säga att jag kände likadant mellan dessa två spel men snarare mellan Wind Waker och Twilight Princess. Wind Waker var mitt allra första egna Zelda-spel och jag tycker verkligen om det, när jag fick Twilight Princess var därför Wind Waker reserverad som mitt favorit Zelda men ju mer tiden gick ju mer förstod jag att Twilight Princess är mitt nya favorit-Zelda och mitt nya favoritspel.

Att släppa taget om sin första "kärlek" och finna en ny är inte alltid lätt och inte alltid rätt. Vissa tycker ändå att det föregående spelet är bättre och visst är det ok att tycka så.