afk

Försvinner för att chilla dillen i turban närmsta veckan nu. Tillbaka på söndag. Landet jag ska till har tydligen det mest censurerade internet strax efter Kina (kudos på det). Räkna inte med några uppdateringar under veckan alltså. När jag kommer tillbaka däremot. Då ni. Då satan. Ha de gott tills dess.

The Chipophone

Det finns genier och sen så finns det GENIER! Sen efter det så finns slutligen Linus Åkesson. Linus har byggt en helt egen "chipophone" utav en gammal elorgel. Chipophonen är instrumentet som gud glömde och som inom loppet av några sekunder kommer sätta ditt hjärta i brand och fylla dig med krampaktig "vill-ha" känslor.

Se hans demo av instrumentet här. Linus... I salute you!

Tillbaks!

Pouff, in i bloggelden igen! Efter Summer Meet och sammanställandet av Summer Meet-artikeln var jag så uppe i varv att det blev till att slänga sig i havet för nedkylning. Där har jag sedan legat och guppat under en tid medan ångorna stigit och pulsen tickat ner.

Så nu är jag tillbaks! Om än ganska kort. För till helgen skall jag till det beryktade utlandet i en vecka. Det hårda livet, jag vet.

Det har blivit lite resande för min del den senaste tiden. Därför är jag och DS:n bästisar nu mera. Jag har ingen PSP, men är ruggigt sugen på att köpa en, om än bara för Metal Gear Solid: Peace Walker (vad tusan ska man annars ha en PSP för!?).

Detta har alltså snitslat blogginlägget (ganska osnyggt) till vilket spel som är värt att följa med på just din resa i sommar!

Jag är mycket väl medveten om att det finns mastiga spel som Final Fantasy IV och Chrono Trigger till DS:en, men "hallå!?". Dom är fantastiska, men inte särskilt bärbara.

Nej, tacka vet jag manliga cheerleaders! Eller bättre upp Japanska manliga cheerleaders!! Eller ännu bättre! Japanska manliga cheerleaders och Amerikanska karaoke-hjältar!!! Där snackar vi spel!

Osu! Tatakae! Ouendan är ett spel som jag inte på något sätt tänker låtsas som om jag upptäckt på egen hand. Det är ett spel som rikoschett-hyllats runt hela världen i flera år och ni har säkert hört någon gorma om dess "fantastiskhet" redan innan. Så nu får ni höra det en gång till.

I spelet tar du rollen som tre manliga "cheerleaders" och hypermotivatorer som genom organiserad dans satt till tonerna av catchig j-pop & rock ska hjälpa person i grav nöd. Personer som exempelvis måste plugga inför ett prov, hinna till toa jättefort eller slåss mot magmamonster.

Det handlar om att hålla rytmen, och att göra det bra. Allt styrs med stylusen. Du knackar, drar, hamrar, dirigerar och har galet kul. Detta samtidigt som du smilar åt Japansk Lost-in-translation-humor, superlimmad j-pop och infernaliska svårighetsgrader.

Verkar det vara för exotiskt för din kopp så kan du alltid hålla dig till den mer modesta sidouppföljaren Elite Beat Agents, där de manliga cheerleadersen byts ut mot betydligt mer straighta och kärnfamiljsdoftande karaoke-gudar.

Så där har ni det svart på vitt. Osu! Tatakae! Ouendan, Osu! Tatakae! Ouendan 2 och Elite Beat Agents. Semestern är räddad! Gad, det var många utropstecken!

Trailer

Sonic the Tjockis

Det ni ser här ovan är en screen från den nyligen släppta Sonic the Hedgehog 2-hacken, Sonic XL. I Sonic XL så har man bytt ut alla Sonics kraftringar mot jordnötsditon. Ju fler ringar vår blåe igelkott sätter i sig, desto mer tilltagande blir hans rondör. Därtill blir han långsammare, hoppar sämre och ja, alltigenom mer svårspelad.

Efter ett tag växer bitch-titsen ut och innan du vet ordet av så kan inte Sonic röra sig, alls. Han blir sittandes och kort där efter lider han en hjärtattack och dör.

Jag vet inte hur pass hacken är menad som en satirisk kommentar kring Sonics tillstånd i spelvärlden men för mig är det en klar allegori. Sonic har blivit bekväm. Vilket i och för sig är allmän gamer-kunskap vid det här laget, men den har nog aldrig haft en lika fin metafor som just Sonic XL.

Det är också anledningen till varför kan inte kan sluta titta på det här klippet.

Att se Sonic ta plats på rullbandet för att till tonerna av Rocky IV-temat Hearts on Fire springa sig tillbaka till sin forna form är bland det vackraste som jag sett i år. Jag blir nästan tårögd av det. På riktigt.

I min bok är det här klippet finare än vad någon Sonic the Hedgehog 4-trailer någonsin kan hoppas på att bli. För det ger fansen precis det som de alltid drömt om att se. En igelkott som på eget initiativ återvänder till sitt forna jag.

Lika som bär?

Silent Göteborg

Hej! Välkommen till min blogg! Nu mera bildblogg vad det verkar. Vad kul att du hittade hit! Det är så få som gör det nu för tiden, med solen ute och allt. Folk ägnar sig åt parkhäng istället. Själv älskar jag parkhäng. Göteborg är en riktigt bra stad för parkhängande gamers förresten.

Min favorit spot är nog vid Kungsparken. Då kan man blicka över kanalen och vinka till bronsstatyn på andra sidan som föreställer Pyramid Head. Ni förstår vi älskar verkligen Silent Hill här på västkusten. Så mycket så att vi beslöt oss att föreviga vår favoritfiende i brons. Där står han nu. Vår Pyramid Head. Han hälsar förresten "hej hej".

Alla älskar inte Super Mario Galaxy 2

Nej, faktiskt inte! Här nedan har jag sammanställt ett antal bilder på typiska personlighetstyper som inte älskar Super Mario Galaxy 2.

Känner du att detta stämmer in på dig? Sök då upp närmaste mentalsjukhus. Alternativt skalla ett kylskåp.

Några tankar om Halo: ODST

Jag fortsätter beta av min sommar-spelhög. Det går riktigt bra faktiskt. Har kommit in i flåset nu. Hittat fokus. Blev ganska nyss klar med Halo: ODST. Jag valde att spela det härnäst eftersom jag hört att det är kort. Vilket passar bra till eftersmaken av det ganska mastiga Red Dead Redemption.

För att droppa några tycken om det. Jag älskar Firefight! Gud vad kul det. Varför sa ni inget om det? Jag tror faktiskt det är min favoritversion av alla de här Horde-kopiorna som ploppat upp i det senaste. Jag har lite svårt att sätta fingret på varför Firefight är den bästa av dem. Förmodligen är det kombinationen av skulls och livssanningen att Halo's grundformel är så pass bra.

Kampanjen däremot. Brrrrrrr. Den sa ni inte heller något om. Eller jo det gjorde ni. Ni sa att den var bra! Det var den inte. Den var usel! Eller så uselt det kan bli med Halo's gameplay i varje fall. Jag gillar att den försöker. I början i varje fall. Vara lite "indie". Lite omkastad kronologi, grodperspektiv, vackert tonsatta ödemiljöer varvat med klassiskt karbinröj i flashbacksen. Sen slutar den liksom försöka. Går på rutin och bygger pliktskyldigt ihop resten av kampanjen med gamla delar. Lite Warthog där, lite korridorsgrindande här. Bedrövligt egentligen.

Slutligen. Vad är upp med storyn? Varför tycker "alla" att Halo storyn är så bra? Folk blir ju helt yra och våta i ögonen när den kommer på tal. Jag har spelat igenom trilogin och nu även ODST. Jag tycker att den är, kanske inte just skräp, men verkligen inte något särskilt. Jag har sett Legends-filmen också, den var verkligen skräp.

Åh, men det är så tråkigt om jag bara rantar på här. Säger si och så om saker jag kanske inte begriper. Förklara gärna för mig. Varför är Halo's story så bra? I dare you.

Spelar Tiger Woods PGA Tour 11

Det är ganska kul. Fast det var nog inte riktigt som jag hade tänkt mig faktiskt... recension dyker upp imorgon.

Går på sommarlov...

...i alla fall för resten av kvällen. Fast är det en hög med skoj eller en hög med jobb framför mig? Ibland vet jag varken ut eller in. Och ja, det är många 360-klassiker jag missat. Så, nu talar vi inte mer om den saken.

Om John Marston

Idag kan jag bara fråga mig en sak: Where is the love? The love som John Marston förtjänar av er? Det verkar ju inte direkt ha gått inflation i GR-medlemmar som spelat Red Dead Redemption. Så varför ser jag inte fler John Marston-avatarer och helkropps-tatueringar? Killen är ju helt enastående!

Visst finns argumentet att det rör sig om en mer hjulbent Nico Bellic, men jag ser inte riktigt det dåliga i det. Nico Bellic var också han en lysande protagonist som gick perfekt i linje med GTA-serien. En fd legosoldat som förvisso har ett vänligt hjärta men fortfarande varit med om så mycket hemskt att det skulle vara helt förståeligt om han slog över och gick postal i staden. Vilket han förstås också gör tack vare pillemariska spelares leklust.

John Marston är av samma skrot och korn för Red Dead-serien. En sargad själ med ett mörkt förflutet som rätteligen skulle kunna få honom att explodera när som helst. Jag tyckte i början kanske att Rockstar lite väl uppmanade mig att spela honom som en trevlig j*vel. Det var sällan som jag såg fördelarna med att bryta mot lagen. Det var ju dessutom mycket mer utmanande att vingklippa mina motståndare istället för att enkelt fylla den största kroppsytan med bly.

Fast trots det lilla gun-slingar-Jesus-komplexet som Marston ges så gör det ju narrativet mycket starkare när Rockstar visar tydligt vad de vill göra med sin protagonist. Behövde vi verkligen ändå ett rollspels-element? Jag föredrar nog när karaktären är färdigstöpt av utvecklarna istället för en tabell av olika val som spelaren får kryssa i genom historiens gång. Även om det förstås också kan vara trevligt.

Så varför gillar jag då John Marston? Jo, för att han är en sån där inget-nonsens-kille som vi alla skulle behöva vara ibland. En karl som inte darrar på manschetten. Han förkroppsligar den konservativa västern och Amerika i både nidbild och romantiskt dito i att han är helt fastsurrad till sina konservativa åsikter. Han "vet" hur världen ser ut, hur folk är och hur livet funkar. Det verkar så himla skönt eller "sexigt" som duon Filip & Fredrik uttryckte det när de talade om sitt möte med urjänkaren Walter. Att vara säker på sin sak, att aldrig böja sig, hur fel man egentligen än må ha. Att aldrig darra på manschetten. Det är John Marston. Det, och (som det ser ut nu) årets bästa manliga karaktär i spelsammanhang.

Obs! Kommentarerna innehåller spoilers

Ikväll börjar slutet

Ikväll börjar början på slutet. Jag är så igång att jag inte kommer kunna sova sen. Johnny Drama in my heart 4ever.

Att möta döden före lunch

Här kliver man upp och upptäcker att ny info + in-game bilder(!) släppts på Final Fantasy Versus XIII, att ultravackra Studio Ghibli-spelet Nino Kuni också kommer till PS3 och ser ut som en dröm nerbränd på blu-ray. Det är alltså två hjärtattacker före lunch. Tydligen gör Joe Hisaishi soundtracket till det senare spelet också. Hoppla, där kom bestämt den tredje. Fortsätter dagen så här så blir det nog min sista.

edit: Och där kom trailern och nummer fyra.

Bang Camaro

Just nu diggar jag stenhårt Rock Band-rockbandet Bang Camaro. Det är ett sånt där band man önskar fanns i varje kvarter när man växte upp, för alla får vara med och spela!

Med tolv sångare och ibland så mycket som sju gitarrister på scenen samtidigt är frågan egentligen om Bang Camaro inte är mer av en rockester än ett rockband. Alla ska få vara med-tänket är så glädjesmittande att man inte ens hinner reflektera över att det bara är vita medelklasskillar med kortärmade t-shirts över långärmade diton som spelar tidig 80-tals rock.

För musikaliskt är det episkt som lejonklippan och så bredbent att man går ner i spagat. Det är rock spelat med härligt stora naiva blå ögon. Musik avskalad på allt vad akademiskt lull heter ner till den där sista x-factorn vi alla känner och älskar som "METAL". Allt som behövs är ju egentligen bara "en catchig refräng och så många gitarrsolon som det går" för att citera bandet själva.

Lyssna här!

Bonus: Låtarna "Bang Camaro", "Nightlife Commando", "Push Push (Lady Lightning)", "Swallow the Razor", "Night Lies" och "Pleasure (Pleasure)" finns som DLC till Rock Band. Get!

Gabe Newells PC

Jag var på studiebesök i Valves egna wiki idag. Varför? För att jag är en nörd. Där hittade jag hur som helst Gabe Newells PC. Eller i vilket fall måtten för den.

Processor: Unspecified Core i7 (overclocked)

Graphics: ATI Radeon HD 4800

Monitor: 42" Panasonic Elite 1080p monitor

Mouse: Razer mouse

Keyboard: "ancient" MS ergonomic keyboard

Ingen Siba-dator där inte. Nu är dessutom de här uppgifterna nästan ett år gamla. Vid nästa specs-uppdatering på wikin så ska jag ta listan, gå till närmsta datorkrämare och säga "en sån, tack!". Enligt ryktet klarar den Crysis 2 på (håll i hatten nu) högsta! Det hackar bara lite.

Bäst på E3 2010

Jag skulle förstås kunna skriva sämst på E3 men det kändes inte lika kul. Ergo: det här var bäst av det som visades upp på E3 i år. Helt superdupermegaturbohyperobjektivt sett förstås...

Vanquish (PS3/Xbox 360)

Shinji Mikami verkar som vanligt bjuda på mest röj för pengarna. Ipodsoldater möter japansk design i 240km/h. Bäst med spelet: Det släpps i år!

Kirby's Epic Yarn (Wii)

E3s utan tvekan roligaste utannonsering. Det var alldeles för länge sedan vi fick ett ordentligt Kirby-spel. Har jag förresten sagt att jag tycker Kirby Super Star är tidernas bästa Snes-spel? Inte? Där sa jag det!

Epic Mickey (Wii)

Reaktion när art worket släpptes =D
Reaktion när in-game bilderna släpptes =(
Reaktion under E3-demon =)

Donkey Kong Country Returns (Wii)

New Super Mario Bros-trenden smittar av sig. Donkey Kong är kungen över alla här och Retro Studios har inte gjort ett dåligt spel än så länge. Schyssta bananer så att säga. Nä, förlåt, det där sista var töntigt.

The Legend of Zelda: Skyward Sword (Wii)

Oj, vad mycket Nintendo det blev nu. Behöver jag verkligen förklara den här?

Dust: An Elysian Tail (PSN/XBLA)

Jag hade hoppats på ett släpp lagom till Xbox Summer of Arcade, men icke! Spelet ser hur som helst roligare och vackrare ut än någonsin. Förmodligen snyggaste spelet på mässan. Ja, Crysis 2 inräknat.

Child of Eden (PS3/Xbox 360)

Vad mig beträffar så hade Ubi Softs-presskonferens gärna fått sluta efter Tetsuya Mizuguchis uppvisning av sitt nya spel. REZ i första-person med ännu mer smittande electro? Ja, tack. Ja, tack snälla!

Your Shape (Xbox 360)

Ja faktiskt! Inte för att jag personligen kommer använda skiten, men "spelet" såg riktigt bra ut. Som aerobicsinstruktör är den säkerligen förträfflig. Särskilt om vi jämför med Wii Fit. Fast det förstås, allt blir ju bra om vi jämför med Wii Fit. Krig och svält och sånt.

Metal Gear Solid: Rising (PS3/Xbox 360)

Det som visades gav ju tveklöst mersmak. Samt av någon outgrundlig anledning en lätt craving efter vattenmelon?

Bulletstorm (PC, PS3, Xbox 360)

Old-school-fps-hjärtat dunkar många extra slag för People Can Flys Painkiller. Vad gäller Bulletstorm så känns det snarare som att det ska börja självantända.

Nintendo 3DS (konsol)

Jag var faktiskt riktigt skeptiskt efter allt snack om 3DS:en inför E3. Så här efteråt sitter jag redan i kö inför släppet.

Så där ja, det var nog alla. Det var ett bra E3 i år. Inte det bästa, men ett bra. Mässan har blivit lite för stor för sitt eget bästa. Den har förvandlats till ett spelvärldens Super Bowl där många utvecklare väljer andra mässor istället för att inte riskera att bli bortglömda på E3. Så spelfesten späs tyvärr ut lite i och med att Leipzig, PAX och Tokyo Game Show följer i månaderna efteråt. Fast ser vi det mer positivt så betyder det ju förstås bara att festen varar längre.

The Last Guardian MIA

Varför gav Sony oss inte några nyheter kring The Last Guardian?

Sajten 1up hade den goda smaken att ta kontakt med Sony och fråga "Vad i h*lvete!?"

Sonys svar:

"Vi kände inte riktigt att timingen kändes rätt för spelet eftersom vi utannonserar en miljon andra saker samtidigt."

Jaha, okej förstås. Saker som...

...Playstation Move Bowling?

....Eye Petz?

....och en statistikmalande Tretton som mest såg ut att vilja gå och spy i ett hörn.

Sonys presskonferens var två timmar lång. Att de prioriterade tomt säljsnack istället för riktiga spel känns tråkigt. Men jag vet att de är smarta. Strategi, viktig skit och sånt där.

Dags att börja räkna ner dagarna till Tokyo Game Show antar jag. Vi syns där Fumito Ueda. Okej? Tummis?

Stackars Shigge

Att se Shigeru Miyamotos leende försvinna är ungefär som att se sitt eget hem brinna ner. Det var riktigt, riktigt synd om farbrorn under Nintendos presskonferens när teknikstrul satte stopp för den ena demonstrationen efter den andra av nya Zelda. Så för vad det är värt. Här kommer tröst från en liten spelskribent från Sverige tillika en gammal Sega-fan boy.

Shigge, nya Zelda ser helt fantastiskt ut. Även om idioterna runtom nätet hackar ner och skyller på dåliga kontroller så är det okej med en dålig dag på jobbet. Att de tror att Nintendo lagt miljoner på att visa upp ett spel som uppenbart inte funkar får en ju mer att undra kring mänsklighetens mentala tillstånd.

Dåliga Zelda-spel (CD-i i åtanke) kan vi räkna på den ena handens fingrar. The Legend of Zelda: Skyward Sword kan vi redan nu se, är inte ett av dem. Så snälla Shigge. Le mot oss igen.

Smetiga sommarkänslor

Jag älskar skolavslutningar. Jag kan inte få den där sommar- och ledighetskänslan om jag inte går på en. Så idag var jag på min lillebrors.

Egentligen vet jag inte vad det är. Det bara väcks något inom mig när jag får höra Idas Sommarvisa i sjuttioelva tonarter samtidigt. Förmodligen är det nostalgi. Fast ändå inte. Det finns en sådan ljuvlig förväntan i luften. En förväntan som är väldigt smittsam. Ett spring i benen hos alla barn som bara vill springa hem och spela Super Mario Galaxy 2 hela sommaren.

Och "Den blomstertid nu kommer" är ju så vansinnigt fin! Har ni tänkt på hur fin den är? När man är mindre så tycker man inte det, då är det bara ord. Fast det är ju för de äldre som de spelar den.

Den frambringar en sådan direkt känsla av att sommaren är evig och att världen är oändlig. Så trots att vi befinner oss mitt i den mest hektiska arbetstiden för spelskribenter så har jag nog aldrig känt mig mer ledig. För jag älskar E3 och jag älskar faktumet att sommaren hägrar strax efteråt. Idag är en sån där dag då jag bara går runt och är kär i hela världen. Jag älskar er! God jul på er!

Nu laddar vi inför Nintendo och Sony ikväll! Peppen är gigantisk. Peppen är enorm. Peppen är GIGANORM!

Sagan om Adam Jensens ursprung

Det syns inte riktigt på bilden ovanför, men om vi tar bort luvan och sätter ett "serious face" på honom så står det snabbt klart. Det där är Adam Jensen, Deus Ex: Human Revolutions protagonist!

Fast egentligen är det förstås bara Deus Ex: Human Revolutions Art Director, Jonathan Jacques-Belletéte.

Hur som helst, när jag fick träffa honom i Kanada så kunde jag inte låta bli att påpeka att han ändå var "himla lik Jensen". Då fick jag reda på att det inte alls var så konstigt.
För när spelets första deadline närmade sig så hade Eidos karaktärstecknare fått en black-out samtidigt som Square-Enix som skulle göra den förrenderade GDC teasern behövde ett utseende på Adam Jensen ögonabums.

Eidos huvudtecknare beslöt då att det enklaste var att beordra sin chef sitta i enbart kalsonger och posera på en kontorsstol samtidigt som hans låtsades att en penna var en cigarr och en datormus var ett whiskyglas.

Sagt och gjort. De drog en Sam Lake och därför ser Adam Jensen ut som Jonathan Jacques-Belletéte. Eller så är det bara en täckmantel för en enorm hybris från Art Directorn. Vad vet jag?

Let There Be Rock (Band 3)!

Såklart väntade Harmonix inte till E3. Inte heller gick de ut i någon creddig speltidning som Edge med sin första pressrealese. De gick till USA Today. USAs största dagstidning. För Rock Band 3 är ju som bekant inte enbart ett spel för gamers, utan ett spel för alla.

För att försöka hålla fötterna någorlunda kvar på jorden så ser spelet snorbra ut. Det är faktiskt mer än vad jag vågat hoppas på. Särskilt nu när förhandssnacket stannade vid den där omsusade keyboarden.

I Rock Band 3 blir back-up vocals och keyboard stående inslag vilket vi också kan se i det som släppts av den nya pianotunga setlisten.

2000s
Combat Baby - Metric
Dead End Friends - Them Crooked Vultures
Get Free - The Vines
Lasso - Phoenix
Me Enamora - Juanes
Oh My God - Ida Maria
Portions of Foxes - Rilo Kiley
The Hardest Button to Button - The White Stripes

1990s
Been Caught Stealing - Jane's Addiction
In the Meantime - Spacehog
Plush - Stone Temple Pilots
Walkin' on the Sun - Smash Mouth

1980s
Crazy Train - Ozzy Osbourne
Here I Go Again - Whitesnake
I Love Rock and Roll - Joan Jett
Just Like Heaven - The Cure
Rainbow in the Dark - Dio
The Power of Love - Huey Lewis and the News
Sister Christian - Night Ranger

1960s-1970s
Bohemian Rhapsody - Queen
Break On Through - The Doors
Crosstown Traffic - Jimi Hendrix

Det finns ett nytt "pro mode" som skall lära dig spela både gitarr, trummor och piano från grunden och med riktiga instrument. Till detta ska Harmonix också släppa två nya gitarrer till spelet varav en är en riktig (riktig som i RIKTIG) Fender-gitarr.

Utöver det blir det också 83 nya låtar, nya animationer, tour-modes osv osv osv in i oändligheten.

Åh, och alla dina gamla instrument och alla dina gamla nedladdade låtar. De följer så klart också med.

Harmonix....wow....bara wow.

USA Today-artikeln + in-game-film

Lycka är...

...att efter en tung arbetsdag komma hem och hitta ovanstående i brevlådan. Den här kvällen blev precis bäst.

Hemligt gästspel i Zelda

Nu är jag så där Nintendo:ig igen. Måste spela Nintendo. Känner mig som en småunge. Går runt och säger Nintendo hela tiden. Det är så kul. Ligger bra i munnen. Nintendo, Nintendo, Nintendo. Nin-ten-do!

Blir nog ett Zelda tror jag. Något jag missat. Inte varvat Wind Waker faktiskt. Jag är kass. Spelat det en hel del, men aldrig varvat. Det får de bli ändring på. Såg min bror sitta och spela det här om dagen. Då upptäckte jag något häftigt. En cameo! En Svensk cameo! "Nä, men tjena" sa jag. "Det är ju Håkan Hellström och hans gäng!"

Hyrule Serenad? Nähä, inte det...

John Romeros hockeyfrilla

Behold! Han (längst till vänster) kanske aldrig gjorde oss till sin hynda men vi tycker lika mycket om honom för det. Särskilt när han låtit hälla ut hela sitt privata fotoalbum över sajberspäjs. Otaliga bilder privat spelhistoria över Id Software och bland annat Doom-utvecklingen hittar du här. Allt genom ett lätt indiefilter daterat tidigt 90-tal. Ge den en titt. Fnissa, fascineras och förundras. Bästa bilden har du dock redan sett.

Nu måste jag stilla min craving efter Doom II.

Världens bästa spelkaraktär?

Det har hänt igen. Världens bästa spelkaraktär har utsetts. Den här gången av tidningen Empire's läsare. Som i fallet Gamespot.com är vinnaren även denna gång Dr. Gordon Freeman. Vilket gör att jag börjar undra vad det är för fel på folk.

Jag vet att det kommer bli storstryk från stora delar av redaktionen för att jag säger detta, men Gordon Freeman kan vara den mest överskattade spelkaraktären någonsin. Half-life är en fantastisk serie. Gordon Freeman är INTE en fantastisk karaktär. Folk måste våga hålla isär dom två sakerna.

Gordon Freeman har personlighet som ett sandpapper. Hela hans person är för guds skull en kofot! Vad har han byggt sin fan-base på?

Det pratas om att han har glasögon, att han är en nörd (one of us! one of us!) som står utanför floran av actionhjältar med obscent stora underbett. Att det främst handlar om att uppleva berättelsen ur hans ögon och att du och Freeman är som en och samma person. Han är en form som du fyller ut med din egen personlighet. Alltså är att rösta på Dr. Freeman som att rösta på sig själv. Jag vet inte vad ni har för åsikter om er själva, men jag tycker att det finns bra mycket mer intressanta karaktärer än mig.