Jag vet inte vad det är med mig och telefoner. Jag satt precis i telefon med en bekant och då märkte jag det. Jag har en väldigt distinkt telefonröst. Den skiljer sig ganska mycket från min vanliga röst. Jag vet inte varför, men så fort jag står där med en lur i handen så är det plötsligt som om någon kört upp en struts i rumpan på mig. Förstår ni? Det känns väldigt obehagligt och konstigt alltsammans.
Jag får liksom något slags myndigt och inbillat trevligt i rösten. Fast egentligen tror jag det snarare låter som om jag vill våldta den på andra sidan luren. Och så känner jag att jag konstant måste skämta. Problemet är att jag inte skämtar så bra under press, vilket gör att det blir väldigt pinsamma skämt hela tiden. Ni vet sorten va? Skämt som liksom är roliga i teorin men leveransen är så vek, så oförfinad och så totalt självförintande att det inte finns något roligt kvar. Den typen av skämt drar jag när jag pratar i telefon. Hela tiden! Det finns ingen hejd på mig. Gud vad jag skämtar. Lägg till min suspekta struts-i-rumpan-våldtäktsröst på det hela och så har ni min telefonröst. Fy vad jag hatar den. Det blir morsekod hädanefter.