Jag minns Shadowgate till NES...

När jag stod framför ingången till slottet Shadowgate första gången, visste jag inte vad som skulle vänta mig, en mystisk känsla och atmosfär vilade över hela spelet och du vet inte vad som väntar runt nästa hörn. Din uppgift var att leta reda på en ond trollkarl, för att förhindra honom från att väcka ett stort monster som ligger och ruvar längst inne i slottets djupa hålor.

Detta var första gången som jag kom i kontakt med vad som skulle lägga grunden för min kärlek till peka och klicka genren. Fast detta är ett spel i första person och har inte så mycket av rörliga bilder att erbjuda, till skillnad från klassiker som Monkey Island spelen.

Att utforska din omgivning, hitta ledtrådar, lösa gåtor och plocka på dig alla föremål som går, för att sedan lista ut vad tusan du ska göra med dem. Ibland var det lätt, ibland var det svårt och ibland vart man så förbannad att man ville slå huvudet genom tv-rutan och äta upp en gammal trasmatta. Men samtidigt vart man alltid lika glad och lättad när pusselbitarna föll på plats.

Men mitt starkaste minne av Shadowgate från när jag var liten, är hur läskigt jag tyckte att det var. Rätt vad det var så dök det upp monster och demoner framför en, där minsta misstag kunde leda till döden. Det kunde tom räcka att du rörde något förbjudet, så försvann golvet under dig. Eller hur frustrerande musiken blev när facklorna höll på att slockna. Du måste hela tiden plocka på dig facklor som lyser upp din väg, för slocknar de innan du hunnit tänt en ny, förvillar du dig i mörkret och slår ihjäl dig.

Jag hade tom med ett par mardrömmar om detta spel minns jag. Jag var fast inne i slottet i ett rum fyllt med ormar. Fast egentligen existerar det bara en enda orm i spelet, som för övrigt inte gör dig någon skada alls, då det är en staty. Men eftersom jag har ormfobi, så vart det ju värre i drömmen då.

Shadowgate kom ut till Nes 1989 och spelet ingår i en serie, där varje spel egentligen är oberoende av varandra, då de andra spelen har egna huvudpersoner och handlingar. Men konceptet är detsamma, och liknar varandra till uppbyggnad. De andra spelen är Deja Vú och Uninvited, där det sist nämda var ett för mig tills idag helt okänt spel. Jag råkade snubbla över det på youtube då jag satt och letade inspiration till mina bloggar. Gissa om man jag blev överraskad. Det existerar också ett Deja Vú 2, men det släpptes aldrig till NES. Dock finns det till Gameboy color tillsammans med den första delen på en dubbelkasset. Men dessa spel tar vi upp någon annan gång.

Spelen är utvecklad av Kemco-Seika, som i sin tur inte kanske är känd för några mästerverk. Detta spel är heller inget mästerverk, men gillar man pussel och äventyr, så är det en absolut godkänd liten pärla till den lilla gråa fyrkantiga konsollen.

Värt att nämna är att spelen är egentligen några år äldre och släpptes först i mitten på 80-talet till Mac, där de gick under namnet MacVentures och har sedan konverterats och programmerats om till olika format.

Självklart känns det ganska föråldrat idag, men för mig som växte upp med det, innehar det fortfarande en charm som är svår att beskriva, och den skrämmande atmosfären kan i sina stunder även kännas av idag, men det är mest pga det innehåller en heldel "in your face" upplevelser. Men skrämmer mig det gör det inte idag iaf.

Spelet har ganska schysst musik också, så jag länkar ett litet klipp så ni förstår vad jag pratar om.

Välkommen till Shadowgate

http://www.youtube.com/watch?v=MmGp_uMqAoo