Top 6 spelserier "6"

Har suttit och klurat lite på vilka spelserier som i själva verket är mina favoriter. En sak var ganska självklar, och det är ett kriterium på att de måste innehålla fler än två delar, så även om jag till exempel tycker Batman: Arkham spelen är fantastiska så finner de ingen plats på listan eftersom det bara finns två stycken av dem än så länge. Sen får jag ju även tänka på hur många av delarna jag själv spelat, även om jag kanske inte tagit mig an precis alla.

Jag har utgått från min egen smak (naturligtvis) och vad som egentligen dominerar min samling. Jag har även tagit stor hänsyn till hur spelserierna har utvecklats från del till del, och vad som får mig att vilja kasta mig in i dessa äventyr efter varandra.

6. Silent Hill

Första gången jag spelade det första spelet fastnade jag direkt för den suggestiva stämningen när man kastade sig in i den täta dimman som låg över den lilla staden för att återfinna sin bortsprungna dotter. Introduktionen hade redan satt djupt intryck på mig och det darrande temat som ljöd ur högtalarna var gåshuden personifierad.

Den krypande känslan om vad som kunde lura runt nästa hörn, samt bruset från den radio som varnar om någon fara finns i närheten var påtaglig hela tiden. Jag kunde inte lita på något eller någon och jag hade bara mig själv att förlita mig på.

Jag var på helspänn mest hela tiden, och även om det mest byggde på atmosfär och oljud kändes det som om något kunde flyga på mig vilken sekund som helst. Själva monstren i sig var inte det som höll greppet om mig, utan det var Silent Hill själv.

Blandningen av pussel, skräck och action var perfekt, och jag håller fortfarande den första delen i serien som den främsta, även om många skulle vilja säga att tvåan är det bästa.

Serien i sig var fantastisk fram till den fjärde delen då Konami verkade tappa stinget och började sedan kasta sin guldklimp mellan olika utvecklare med ojämnt resultat. Jag har dessvärre inte haft nöjet att ta mig igenom den senaste installationen ännu, men det kommer att ske förr eller senare.

Jag äger också Origins och Shattered Memories till min PS2:a men har tyvärr och konstigt nog inte spelat ut dem heller. Stridssystemet i Origins var verkligen under all kritik. Homecoming var ingen fullträff, men jag gillade det i alla fall.

Minnet av det första spelet gjorde mig på något sett såld, och trots att något gått oerhört fel efter vägen så finns alltid suget kvar, och jag är fortfarande beredd på att besöka Silent Hill på nytt, gång på gång.

Vad tycker ni om Silent Hill?