Top 6 spelserier "4"

Inledningsvis finns det egentligen inte så mycket att säga om nästa spelserie på min lista, utan det är väl lika bra att gå rakt på sak.

4. Assassin's Creed

Peppen var enormt stor inför releasen av det allra första spelet i Assassin's Creed-serien. Det såg otroligt mäktigt ut hur man som Altaïr hoppade och klättrade runt bland hustaken i bästa parkour-anda och smög sig på sina offer. När dagen slutligen kom var spelet ett givet köp, och förväntansfullt tog jag mina första stapplande steg in i det nya äventyret. Det var fantastiskt snyggt på alla sett och visst, men efter att ha gjort några uppdrag började en väldigt repetitiv känsla dra över mig. Det kändes allt mer tjatigt att göra samma saker gång på gång för att komma åt sina måltavlor och jag tappade suget.

Spelet hamnade på hyllan och där stod det och samlade damm i ungefär ett år tills jag kom underfund med mig själv att det kändes oerhört tragiskt att behövt kosta på mig ett så efterlängtat spel som jag inte ens skulle komma till att klara av. Så jag bestämde mig för att ge det en ny chans, och nollställa allt vad jag tyckte om spelet och ta det för vad det var. Då hände det magiska. Helt plötsligt hade jag riktigt roligt och ju längre in i spelet jag kom växte det mer och mer på mig och jag vart tillslut fast. Visst var det fortfarande repetitivt, men när jag väl hade sett förbi dessa brister kunde jag uppskatta spelet för vad det var, en berättelse om en lönnmördare.

När sedan uppföljaren utannonserades var förväntningarna större en vanligt. Ubisoft hade tagit till sig kritiken från det första spelet och lovade nu mer variation än tidigare. Vi fick också en ny huvudperson i form av Ezio Auditore Da Firenze. Många gillade inte den nya frontmannen, men det var inget särskilt som jag brydde mig om. Jag var ute efter att lönnmörda oavsett vem jag spelade som. Assassin's Creed II var verkligen bättre på alla plan. Städerna var roligare. Uppdragen var roligare. Det mesta var roligare, och den här gången var jag kär på riktigt.

Ett år senare kom Brotherhood och allt som gjorde tvåan bra, var nu ännu bättre. Här introducerades även multiplayer till serien, och jag som inte ens är speciellt förtjust i att spela med andra. Då oftast för att jag inte anser mig tillräckligt bra och orkar mäta mig med spelare som sitter och nöter samma spel dag ut och dag in tills varje färdighet sitter som en smäck. Men här kändes allting mer balanserat och det var en ren fröjd att likt katt och råtta försöka smyga sig på varandra bland hustaken och folksamlingarna, och det skulle visa sig vara ett av de bättre multiplayer-spelen jag fått privilegiet att prova på.

Och för ganska precis snart ett år sedan släpptes så den slutgiltiga delen om Ezio's äventyr som också knöt ihop säcken tillsammans med Altaïr från det första spelet. Nya egenskaper och spelmoment gjorde intåg och med Revelations hade utvecklarna putsat allt som gjorde föregångarna bra till ett näst intill perfekt spel. Med detta sagt kan jag nog egentligen inte låta bli att säga att jag ändå håller Brotherhood som min favoritdel. Mest på grund av att jag inte var särskilt förtjust i den delen med Desmond där man ska pussla sig igenom en massa block i förstapersonsperspektiv och avsaknaden av fler gravkammare och andra platser att testa sin färdighet i klättrande i, vilket har blivit något av ett favoritmoment i serien.

Och om bara ett par dagar så landar då äntligen den officiella tredje delen i serien, och om ni bara kunde ana hur mycket jag längtar. Allt vi hittills fått sett pekar på att detta kommer bli ett mästerverk utan dess like, åtminstone i mina ögon. Det återstår att se hur länge Ubisoft kommer att mjölka sin mest framgångsrika serie någonsin, men för mig får de gärna fortsätta ett tag till. Jag har nämligen inte fått nog ännu, för jag älskar verkligen Assassin's Creed av hela mitt hjärta.

Någon till som älskar denna serie lika mycket som jag?