Emilia - dopmålning på g

Jag hatar dop... Låt mig berätta varför.
När jag var fattig student så tyckte jag att det var en bra idé att måla ett enklare porträtt på bebisen som skulle döpas istället för att köpa dyra menlösa presenter som ungen ändå inte kommer ha någon större glädje över. Första gången blev succe och mamman grät och alla drog efter andan när tavlan avtäcktes. Publikfriande i kombination med gull-gull går oftast hem i dessa situationer och man får sig en lite ego-kick. Men, fram tills idag har jag nog målat ca 10 bebisporträtt och fler blir det då barn tycks ploppa ut lite här och där som svampar ur backen och samtidigt så börjar folk nästan förvänta sig ett porträtt om de bjuder in mig. Dessutom så är jag så illa tvungen om jag redan har målat ett porträtt på ett tidigare barn i familjen för annars växer ju ungen upp och får komplex över att det finns ett porträtt i hemmet på brorsan men inte på honom/henne. Det är inte särskilt kul eller stimulerande då jag inte kan slänga in vad som helst, och samtidigt så får jag ju inte betalt för det så jag vill ju inte lägga ner för mycket tid på det. Känns mest som en plikt.

Hursomhelst... Igår så påbörjade jag ett porträtt på min brorsdotter Emilia, men denna gång tänker jag föra helkropp istället för bara ansikte, samt eventuellt lägga till en liten detalj någonstans som är mer färgglad. Kommer att visa den för er senare i veckan när den är klar, och hittills är ni de enda som får se den då jag bara postar dessa här.
Kram på er, nu drar jag o målar bebis!