15 minuter med Bioshock Infinite

Herregud vad jag har sett fram emot det här spelet! Jag älskade ettan, och lirade genom det igen nyligen som uppvärmning inför Infinite.
Jag har ju läst både recensioner och Petters artikel/intervju, så hypen har växt lavinartat.
Framförallt så var intervjun med Ken Levine väldigt betryggande och intressant.

Nu sitter jag dock här med en pausskärm på min PS3 , lite ledsen för att jag inte har en mastigare PC för att få den ultimata upplevelsen rent grafiskt, men framförallt förbluffad över några riktigt märkliga inslag. Jag har som sagt bara suttit 15 minuter med spelet, och redan har jag hakat upp mig på något. Kanske hade jag inte gjort det om jag inte hade läst den där intervjun. Kanske förväntade jag mig för mycket? Så här står det i intervjun:

"När vi utvecklade Bioshock spenderade vi månader bara med att se till så att saker inte upprepade sig för mycket eller att exakt samma sak hände två gånger. Om en datorkontrollerad karaktär man möter upprepar exakt samma sak två gånger rycks man som spelare direkt ut ur illusionen att det faktiskt är en person man pratar med och det är då som man slutar bry sig, det är då man slutar vara känslomässigt engagerad i karaktärerna och den handling som berättas."

Det ovanstående citatet talar om att inte spräcka illusionen genom upprepning. Hur kommer det sig då att jag precis har sett karaktären i bilden nedan befunnit sig på fem olika platser samtidigt på en och samma 30-meter långa gata? Värre karaktärsmodell-återanvänding har jag aldrig beskådat. En extra månad eller två för att polera? Kunde ni inte ha tagit två sekunder och varierat några näsryggar här och några hårfärger där?
Nu talar han ju om första Bioshock, men principerna och tänket borde ju fortfarande vara intakt även i detta spel.

Jag är fortfarande övertygad om att spelet kommer att vara underbart, men en sån här lat och amatörmässig grej får bara inte finnas med när vi snackar spelproduktion av den här kalibern. Som att gå på en lyxig restaurang och bli serverad gourmetmat på papptallrik. Snacka om att spräcka illusionen...