Jag är en luftpirat!

För snart 2 veckor sedan drog jag med mig ett par äldre kollegor till Västerås fallskärmscenter. Där hade vi bokat in ett varsitt tandemhopp från en höjd på 4000 meter. För min del så var det andra gången jag testade skydiving, första gången var i höstas när jag hoppade med tjejen i samband med hennes födelsedag. Den gången var jag livrädd och upplevelsen var lite svår att ta till sig. Men nu sist var jag beredd på att njuta till fullo.

Det är en väldigt speciell upplevelse, och det går inte riktigt att förklara hur det känns för det är så otroligt mycket som händer med ens kropp och sinnen på en väldigt kort och intensiv stund. Man faller i 200kmh i ca 40-50 sekunder, och samtidigt går kroppen och hjärnan in ett panikartat överlevnadsläge. Luften är tunn, iskall, och svår att andas. Ljudet är dånande och den plötsliga höjdskillnaden slår smärtsamt lock på öronen. Den värsta mag-sug-känslan håller i sig de första 5 sekunderna, och därefter börjar hjärnans rationella del fungera igen.
Trots, eller kanske på grund av, allt detta så är det en fantastisk upplevelse som ingen bör dra sig för att pröva. Framförallt ska man dela upplevelsen med en vän eller flera. Ni kommer aldrig titta upp mot ett moln på samma sätt igen.