Mina 30 favoritspel Plats 18

I den här bloggserien rankar jag mina 30 favoritspel. Listan är gjord av bara mig så det här är mina åsikter, har du problem med dem så skriv en egen

30 Call of Duy 4 Modern Warfare
29 Castlevania
28 Age of Empires 2 / Heroes of Might and Magic 3
27 Little Big Planet
26 Goldeneye 007
25 Legend of Zelda A Link to the Past
24 World of Warcraft
23 Super Smash Bros
22 Metal Gear Solid 3 Snake Eater
21 Pokémon Blue/Red
20 Super Mario World
19 Final Fantasy VI

18 Castlevania Symphony of the Night
Konsol: Playstation
År: 1997
Utvecklare: Konami
Genre: Action/Adventure

Jag är ett stort fan av den anrika Castlevania-serien (dock bara 2D-spelen) och om jag ska plocka ut det bästa blir det helt klart Symphony of the Night. Kanske på grund av att jag är ännu mer fan av Metroid-serien, kanske för att man introducerar Rpg-element eller kanske för att det är ett fantastiskt spel. Mest troligt alla tre. .

Spelet börjar där Rondo of Blood slutar när Richter ska ta sig an Dracula. ( Epizkt ) 4 år efter att Dracula har besegrats så försvinner Richter spårlöst, han har blivit tagen av prästen Shaft som tänker använda honom för att kunna återuppväcka Dracula. Så det är upp till Draculas son, Alucard (Dracula stavat baklänges) att rädda allt. Man börjar spelet som super-kraftfull men sedan kommer Döden (karaktären) och tar Alucards krafter. I sann Metroid-stil måste Alucard nu leta reda på sina krafter igen och besegra denne Shaft.

Symphony of the Night har fått både ris och ros för att det till skillnad från andra delar i serien lånat friskt från Metroid-serien. Istället för att vara ett antal banor som i de tidigare spelen så är Sotn upplagt som ett Metroid, en gigantisk bana där i takt med att man låser upp nya krafter, vapen etc. så blir en till portion av slottet tillgängligt. Många fans av de äldre spelen såg inte snällt på detta "Metroidvania" eftersom det gick så långt ifrån ursprungsspelen men kritikerna och de flesta andra gamers tog förändringen med öppen hand. Själv var jag hypad så in i bomben första gången jag skulle spela det för något år sedan. Det var två av mina absoluta favoritserier som fusats ihop i ett spel och jag älskade det.

Men det var två saker som jag inte älskade. En sak jag var hypad på innan jag spelade det var de nya Rpg-elementen man hade infört, man kunde gå upp nivåer, få bättre egenskaper, få nya vapen och annan utrustning . Jag gillar Rpg-inslag i andra genrer till en viss mån och jag tyckte att det verkligen kunde passa in i Castlevania, men de gick lite över gränsen. Det finns alldeles för många olika saker. Mot vissa fiender var man tvungen att ha någon viss sak, så man var först tvungen att hämta nu vad det än var, sen tillbaka till rummet, pausa spelet, utrusta sig med grejen, ta sig igenom rummet och sen i nästa rum behöver man något annat för att överleva. I sig är det här inte ett speciellt störande moment, påminner om Metroid. Men i Metroid-spelen behöver man göra detta kanske hälften så många gånger och i Castlevania vill jag inte massa start och stopp. Men som sagt så är det här ingen stor nackdel med spelet utan bara en viss liten detalj som jag stör mig på.

Det andra minuset är också bara en liten detalj men jag gillar inte huvudpersonen, Alucard. Oinspirerat namn visst men vad som verkligen stör mig är att han i jämförelse med låt oss säga Richter eller Simon Belmont ser otroligt mesig och fjantig ut. Grafik-stilen är omgjord och har en "mangastil". Detta är något som har följt med i serien och alla spel efter Sotn har fått samma stil. även om stilen är snygg så måste jag säga att jag gillar den mer gotiska stilen från de tidigare spelen.

Så, innan jag avslutar bloggen så vill jag klämma fram lite mer pluspunkter. Även om dialogerna är något kryptiska så är ljudkvalitén otroligt hög, Castlevania är en de fem bästa spelserierna idag gällande spelmusik och Syphony of the Night gör en inte besviken. Grafiken är trots stilen väldigt snygg och detaljrik. Spellängden varierar naturligtvis beroende på hur många gånger du spelet det eftersom spel i Metroid-stil tenderar att bli ganska tröttsamma efter 2-3 genomspelningar då man vet var allt är etc. men är på de första genomspelningarna minst 15 timmar. Det är gott om action, något jag gillar starkt.

Castlevania Symphony of the Nightär ett makalöst bra spel och det bästa spelet i serien samt åtminstone topp fem Ps1-spel.