Top 10 - Bossfighter #5 - 1

Sådär, 2 dagar för sent kommer nu slutet på denna topplista, missade du den första kan du se den här.

Reglerna är samma, men innan jag börjar vill jag nämna en sak angående Zelda och Metroid:
Dessa två serier är de bästa när det kommer till bossar, de är kreativa, utmanande och roliga att spela mot. Så när jag skulle välja bara en boss från dessa två superba serier blev det riktigt svårt, helst skulle jag bara vilja ha med alla. Till slut lyckades jag välja ut bara två, men jag vill säga att jag älskar i stort sett alla bossar ifrån de två serierna. Nog med det, här är de 5 sista bossarna!

5 Elite Four Pokémon, Gb

Elite Four var förutom The Sorceress i Spyro 3 den (eller de) första bossen jag verkligen fick känslor för innan jag mötte dem. De nämndes i början i spelet som det ultimata målet för alla tränare och sen spenderade man flera dagar av speltid på att träna sina Pokémons, utforska världen, fånga nya Pokémon och besegra gymledare. Allt för att kunna knäppa fyra pretentiösa töntar (speciellt Lance) på näsorna. De var svåra också, svåra som satan. Kanske inte idag då man har mött dem 500 gånger men de första gångerna tog det definitivt minst 20 försök. Att klara fyra svåra gymledare (speciellt Lance) med bara 6 Pokémons vid den tiden man inte var en expert på Pokémon var riktigt jobbigt.

4 Psycho Mantis Metal Gear Solid, Ps1

Första gången jag mötte Psycho Mantis är ett av mina bästa spelminnen. Jag hade ingen aning om vad som hände när han började prata om vilka spel jag gillade, tavlorna skrattade och kontrollen vibrerade på golvet. Det var helt enkelt en helt briljant bossfight och skulle enkelt ha knipit förstaplatsen på listan om det inte vore så att han är inte lika rolig att spela mot idag. Luften har gått ur, han är inte lika imponerande idag. Man vet att han läser minneskortet och att man måste byta plats på kontrollen för att kunna besegra honom. Likväl är han ändå en av de bästa bossfighterna nånsin.

3 Stallord The Legend of Zelda Twilight Princess, Wii

I Zelda-serien har bossarna varit bra men ofta repetitiva på sitt eget sätt. Det finns en ganska självklar svag punkt och man använder skatten man hittat i templet för att besegra bossen. Stallord i Twilight Princess däremot är innovativ på sitt eget sätt. Visst besegrar man honom genom att använda Beybladen man hittat i templet men resten följer inte Zelda-standard. Fighten börjar med att man åker på Beybladen runt Stallords sandbad. Då ska man försöka hoppa av rälsen och åka in i mitten och träffa Stallords rygg medan man måste undvika Stallords zombies som står i vägen. Sedan lossnar Stallords huvud och flyger iväg. Man åker då upp för en kolonn för att försöka köra på Stallords huvud. Under tiden hoppa man från sida till sida och undviker eldbollar. När huvudet väl faller till marken så hackar man det med svärdet. Puh!. En av de mest kompletta och spännande bossar i Zelda-serien.

2 Rundas Metroid Prime 3 Corruption, Wii

Av alla bossar i Metroid-serien är min favoritboss som inte är en slutboss Rundas (Ridley kändes alltför kliché) Fighten i sig är riktigt bra (likt alla Metroid-bossar), intensiv, spännande och händelserik. Vad som ger Rundas det lilla extra för att vara bäst är att han var god från början. En cool bountyhunter som skjuter is ur sina händer och som var med på de godas sida från början men tyvärr blir korrupterad av Dark Samus. Rundas är det närmaste man kommit i att göra den första intressanta karaktären (förutom Samus) i serien och så spetsar man honom på en istapp, damn u Dark Samus!

1 Valus Shadow of the Colossus, Ps2

Att en boss från det magnifika mästerverket Shadow of the Colossus skulle ta en plats var rätt så självklart. Att det blev just den första kolossen kanske inte var lika självklart. Av alla de superba bossar i detta spel var det den första kolossen som hade störst inverkan på mig. Innan var jag van med bossar som på sin höjd var 3-4 gånger större än spelkaraktären men här möttes jag av en boss som var tusen gånger större. Jag hade aldrig mött en boss utav dess like. Valus fick upp ögonen för mig om hur en boss kan göras. Det behöver inte vara en boss i slutet av ett tempel, bossen behöver inte ha två stora röda fält som visar vart man ska attackera eller en boss man attackerar hela tiden. I Valus fall så är bossen templet och de röda fälten är i slutet av det.