100 Favoritspel #2

Alla har vi våra favoritspel - gamla som nya, bra som dåliga. Den här bloggserien tänkte jag ägna åt 100 av mina favoritspel. 100 spel som jag på ett eller annat sätt känner starkare för.

Tidigare Favoritspel:
Star Wars: Battlefront

Metal Arms: Glitch in the System

Jag fortsätter på banan med nostalgiska Ps2-spel, eftersom de aldrig får någon kärlek annars. Metal Arms är (och jag är inte ensam om att tycka såhär) ett sorgligt underskattat och förbisett spel, tyvärr. Fast jag tycker inte så (obviously) och skulle ranka Metal Arms som ett av mina bästa spel till Ps2, högre än Battlefront tom. Jag fick tag på spelet genom en slump. Om jag inte misstar mig lockades jag av omslaget som såg sådär lagom brutalt ut. Spelet blev en hit hos mig, och mina kompisar. Ett tag var jag gatans mest populära kille, tack vare Metal Arms multiplayer-läge.

Till skillnad från Battlefront fanns det ingen speciell anledning till att jag kom att älska Metal Arms så som jag fortfarande gör idag, förutom att spelet helt enkelt var brutalbra. Lite pubertal och skrattretande humor a la Conker's Bad Fur Day, lite lättsamma plattformsmoment, en härligt "flytande" spelkontroll och en herrans massa skjutande är receptet på framgång i fallet Metal Arms. Fast det jag personligen älskar mest är de bisarra men ändå briljanta vapnen. En slangbella för granater, gevär som skjuter sågklingor som lemlästar fiende-robotarna, explosiva "sniper-pilar" och världens bästa shottie. Om man uppskattar spel går det heller inte att spela Metal Arms utan att ha ett flin på läpparna, och inte bara tack vare den superba humorn. Utvecklarna av Metal Arms slängde allt vad realism och sanitet heter ut genom fönstret och skapade sedan ett knasigt, galet och helt underbart mästerverk. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är som gör Metal Arms så fruktansvärt kul att spela, men de som spelat det vet vad jag snackar om.