Svenska
Blog

100 Favoritspel #3

Skrivet av ZchmeKko den 2 september 2011 kl 22:30

Jag antar att jag först och främst får tacka de som spammade min mail genom att skriva i min gästbok idag. Tack!

Alla har vi våra favoritspel - gamla som nya, bra som dåliga. Den här bloggserien tänkte jag ägna åt 100 av mina favoritspel. 100 spel som jag på ett eller annat sätt känner starkare för.

Tidigare Favoritspel:
Star Wars: Battlefront
Metal Arms: Glitch in the System

The Legend of Zelda: Majora's Mask

Alla anrika spelserier har sitt svarta får, ett spel som står ut i jämförelse med resten av serien. Dessa spel får inte den "svarta" stämpeln för att de nödvändigtvis är dåliga, utan mest för att de inte är så som folk förväntat sig. Dessa svarta får är av någon outgrundlig anledning oftast spel nummer två i serien. Tror du mig inte? Ta en titt på detta då:

2D Mario - Super Mario Bros 2 (Am. versionen)
3D Mario - Super Mario Sunshine
2D Zelda - Zelda II: Link's Adventure
3D Zelda - Majora's Mask
2D Metroid - Metroid II: Return of Samus
3D Metroid - Metroid Prime 2: Echoes
2D Castlevania - Castlevania II: Simon's Quest
Metal Gear Solid - Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty

Personligen tycker jag inget av ovanstående spel är dåliga eller nämnvärt sämre än resten av spelen i respektive serie, förutom möjligtvis Castlevania II då. Visst är de annorlunda än vad man förväntar sig, men det adderar bara en viss charm tycker jag. Super Mario Sunshine t.ex. är inte en uppföljare till Super Mario 64 utan det är just Sunshine, en unik och nyskapande tillökning i serien. Tyvärr ser inte alla lika positivt på dessa "svarta får" som jag, vilket också är anledningen till att uttrycket finns överhuvudtaget. Men det bästa spelet av dessa utbölingar är ju såklart Majora's Mask. (Ja, bloggens egentliga ämne kommer när halva bloggen redan är skriven, jag är en mästare på att gå Off-topic.)

Majora's Mask är ett irriterande litet knippe spelmagi, hur ironiskt det än låter. Det är irriterande på det sättet att det aldrig låter mina personliga värderingar vara de samma. Jag pendlar hela tiden mellan vilken N64-Zelda jag gillar mest...OoT eller MM? Om man bortser från den lilla petitessen så hittar man, som vanligt när det gäller Zelda, ren och skär spelmagi.

Vad MM lyckas med speciellt tycker jag är att det är ett unikt och udda spel i serien, men känns fortfarande lika mycket Zelda som de andra spelen. Story, miljöer och karaktärer må ha ändrats, men det finns fortfarande de familiära inslagen som tempel, bossar, föremåls-obsession och hjärtbitar. Dessa två ingredienser bildar tillsammans en ytterst välsmakande och tillfredsställande soppa, om än med ett par spikar i. Jag pratar såklart om den fruktansvärt enerverande tredagars-cykeln. Visst lägger den upp för några väldigt intressanta händelser, men i slutändan är den mer frustrerande än något annat.

Men Majora's Mask gjorde ett par saker rätt också. Eller ja, inte bara ett par, utan närmare ett dussin. Förutom de i vanlig tradition ytterst väldesignade templen med kluriga pussel och frenetiska bossar så serverar MM en fantastisk blandning av oförglömliga sidouppdrag, som i Zelda-sammanhang är ovanligt. Varje karaktär i Termina har sitt eget liv, med sin egen story och handlingsförlopp. Detta är den enskilt största anledningen till att jag älskar MM så mycket som jag gör. Att få se dessa till synes platta och inrutade karaktärer utvecklas så som de gör, och att alla förbereder sig för sina undergångar. Vem kan t.ex. inte glömma Anju och hennes sökande efter sin älskade Kafei, postmannen som vägrar överge sin tjänst och den ensamme Goronen uppe på berget bredvid sin infrusne vän.

Majora's Mask är betydligt mörkare och sorgligare än...något annat jag nånsin spelat. Musiken t.ex. är betydligt dystrare än i de flesta andra Zelda-spel och man blir alltid påmind av allt omkring att den där fasansfulla månen lurar ovanför. Denna låt tycker jag sammanfattar spelet mycket bra. En vacker men ändå dyster melodi som låter betydelsefull.

The Legend of Zelda: Majora's Mask är som en opolerad diamant. Vid första åsynen verkar det inte vara något speciellt, men om man tar sig lite tid upptäcker man något speciellt, en bortglömd, skinande skatt.

HQ