Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto

Arga, skäggiga män (1) - Samurai Jack

This post is tagged as: samurai jack, is back, Toonami, Cartoon Network, Animation, Mr Smiley är en sopa, Genndy Tartakovsky, Blod

Om ni bor under en sten och har helt missat denna nyhet, så har Samurai Jack äntligen återvänt till tv-rutan efter flera års tystnad. Samurai Jack var en barndomspärla vars kamp mot demonen Aku aldrig fick ett ordentligt slut - tills nu. Och det är skäggigare, blodigare, argare och bättre än någonsin.

Efter 50 år i framtidens fångenskap, har Jack slutat åldras. Det finns inget sätt att återvända till det förflutna och Jacks ärofulla uppdrag att rädda sitt hem är ett minne blott. Jack hemsöks av sina besvikna föräldrars vålnader och även en livstrött version av sig själv, som vill inget annat än att bara göra slut på allt och göra sina förfäder sällskap.

I och med att Jack har förlorat sitt svärd, har han också förlorat sin själ och sin heder. Bepansrad i stålrustning och en demonisk mask, har han förlorat sig själv och det goda syfte han än gång stod för. Nu vandrar han ändlöst i Akus landskap, där varje brinnande by av massakrerade bybor är en påminnelse om hans många misslyckanden.

Men ändå fortsätter Jack att kämpa. Ändå reser han sig upp efter varje nederlag. Ett tecken på att samurajens anda ännu inte är död. Det finns ännu hopp för denna torterade ronin. En glimta ljus i Akus svärtade skugga.

Det är en svår konst att förvandla en redan stilbildande serie till en mer "vuxen" upplaga, för det är lätt att tänka att man kan "komma undan" med nästa vad som helst när man hamnar i Adult Swim. I fel händer skulle tarmar förmodligen spruta ur buken och karaktärer skulle svära och skrika sig hesa. Men Genndy Tartakovsky - en av modern tids stora animationsmästare och Samurai Jacks skapare - undviker i princip alla töntiga "vuxen"-fällor och djupdyker i Jacks sargade psyke på ett elegant vis.

Det finns en Kurosawa-inspirerad metodik och tålamod i seriens koreografi, actionscener och framförallt Jacks innersta konflikter. Genndy ger nämligen varje ruta en betydelse, där varje detalj som introduceras kommer att vara avgörande i nästa scen. Ett tyst löv som faller i floden förvandlas exempelvis lövet till Jacks mor som skriker efter hjälp - när hundratals löv sedan faller i floden, är det nästan skräckinjagande hur präglad Jack har blivit efter 50 års nederlag.

När Jack i det senaste avsnittet möter sin mest hänsynslösa fiende hittills, ägnas ett helt avsnitt åt Jacks överlevnad. Varje långsam svettdroppe och minsta lilla ljud från Jacks sandaler berättas med varsammaste noggrannhet gör mig som tittare oerhört nervös inför det som ska hända. När Jack gömmer sig från sin fiende i en grav och kramar åt sitt spjut så hårt, är mina fingrar så inborrade i soffan att jag inte kan bita i naglarna.

När det sedan spills mänskligt blod, är det oerhört dramatiskt och betänksamt utfört. Varje hugg och sår dryper av konsekvenser och när Jack gör det otänkbara för första gången i seriens historia - och som jag inte vill spoila här- är det som att tiden stannar. Tempot, musiken - allt stannar. Hjärtat fastnar i halsgropen och man glömmer att blinka ända fram tills eftertexterna rullar.

Visuellt sett är detta ljuvligt att titta på. Ruinerna från fördömda tempel och de tysta naturlandskapen hamnar i en stark kontrast med seriens Matrix-futuristiska ådra, på samma sätt som den vuxna tonen och den mer humoristiska ådran som serien alltid har haft - utan att någonsin skära sig mot varandra. Humorn och allvaret samsas i en perfekt balans och blotta tanken att demonen Aku går i terapi med sig själv i samma veva som Jack hämnas en ödelagd by, är nästan otänkbart. Det är en magi som bara gamla goda Genndy kan få till så väl.

Ska det riktas kritik, så kanske metaforerna är lite väl på näsan ibland. Men när det görs så här effektivt och så här smakfullt, spelar det ingen större roll. Samurai Jack har nämligen aldrig varit så här fängslande och vacker. Men det bästa av allt? Jag har inte den blekaste aning om vad som ska hända härnäst. Allt är så oförutsägbart, dynamiskt och mystiskt att det kanske är det bästa jag kan säga om denna "reboot" - varje avsnitt för dig närmare okändheten och du kommer att älska varje nagelbitande minut av denna spektakulära serie.

Samurai Jack is back.