Arn - Tempelriddaren

Filmen:
Mastodontförfattaren Jan Guillou har skrivit böcker med alla möjliga teman. Allt från svenska superspioner till olydiga skolbarn och tempelriddare. Gubben har en stor fanskara och allt han rör vid verkar bli guld. Efter att ha styrt upp en tv-serie med mer korrekt historisk beskrivning av den svenska historien gav han sig på att göra storfilm av sin romantrilogi om Arn. Arn Magnusson växte upp i Västra Götaland under 1100-talet. Han fostras i kloster och blir en riktigt duktig krigare. Amors pilar visar sig också och Arn blir kär i Cecilia. Tyvärr förbjuden kärlek och som straff skickas han till det heliga landet för att försvara kristendomen mot muslimerna.

Arn - Tempelriddaren luktar storfilm rakt igenom. Scenerierna är hänförande, kostymerna läckra och rekvisitan är trovärdig för tidsåldern. Men alla snygga panoreringar och ljuv körmusik gör att Arn - Tempelriddaren blir en rätt sömnig tillställning med undantag från några laddade scener. Arn spelas av Joakim Nätterqvist. En något osynlig skådespelare för övrigt som nu fått huvudrollen i den dyraste svenska filmen någonsin. Han klarar sig hyfsat men det går inte komma ifrån att han ser rätt barnslig ut. Nu går jag och läser boken istället.

Bilden:
Arn - Tempelriddaren på Blu-ray är en milstolpe för svensk film. Såhär högupplöst har det aldrig tidigare varit i hembiosoffan och bilden är riktigt hygglig. Det är rikligt med detaljer för det mesta och varje liten söm och rynka går att utröna. Färgerna är också klara och livliga. Även svärtan får klart godkänt men det brusar en del emellanåt. Detta otyg tillsätts med flit ibland av elaka regissörer och skall bekämpas med hårt och styggt våld. Arn - Tempelriddaren levereras på en BD-50 skiva med AVC-kodec och formatet är 2,35:1.

Ljudet:
Den läckra DTS-HD Master Audio-loggan lyser stiligt på fodralets baksida. Men när filmen väl går igång låter det inte speciellt HD längre. Ljudmixen är väldigt framtung och surroundkanalerna används taffligt. Basen ryter till emellanåt men det räcker inte. Musiken är desto mysigare och fyller rummet med ljuva toner. SF hade lika gärna kunnat stoppa in ett lågupplöst ljudspår och tryckt in lite extramaterial om nu utrymmet var ett problem.

Extramaterialet:
Räknas undertexter som extramaterial? Isåfall är det det som erbjuds.