Captain Phillips

Filmen:
Efter att ha gjort klaustrofobiska höjdarrullen United 93, om sista minuterna ombord på ett av planen som kapades under 9/11, för snart sju år sedan är äntligen kungen av skakiga handkameror tillbaka med en ny film baserad på verkliga händelser.

Paul Grengrass senaste film kretsar kring båtkaptenen Richard Phillips som kidnappades av somaliska pirater 2009 efter en misslyckad kapning av skeppet han bossade över. I den här nervkittlande och rysligt spännande thrillern får vi följa Phillips medan han kämpar för att hålla sig vid liv tills de amerikanska specialstyrkorna ska kunna rädda honom från fångenskapen hos piraterna. Greengrass signum med skakiga handkameror som vi känner igen från Bourne-filmerna ger filmen en kuslig äkthet och nerv som gör hemskheterna så mycket jobbigare att titta på. Bitvis är det så spännande att man glömmer bort att andas, inte minst i scenerna ombord på lastfartyget där en katt-och-råttalek mellan besättningen och kaparna iscensätts på ett fullkomligt makalöst sätt. Detta samtidigt som skådespelarna ger tyngd åt sina karaktärer på ett sätt som imponerar stort.

Tom Hanks gör huvudrollen som kapten Phillips och levererar en av sina bästa rolltolkningar på många, många år. I händerna på Hanks blir Phillips en människa vi verkligen tar till våra hjärtan och även om mängden hjältemod tydligen överdrivits rejält till filmversionen, så köper man honom som en plikttrogen kapten med sin besättnings välbefinnande som första prioritet. Att Oscarsjuryn helt struntade i att nominera Hanks för rollen känns som ett av årets största mysterium.

Men det är varken regin eller skådespelarna, trots att båda är fullkomligt strålande, som lämnar starkast intryck på en. Det är manusarbetet och hur man på ett enormt skickligt sätt undviker att falla för frestelsen att göra piraterna till trötta stereotyper som imponerar allra mest. Piraterna i Captain Phillips är så långt ifrån Johnny Depp med rikliga lager ögonskugga och sluddrigt fyllepladder man kan komma. De är människor av kött och blod. Desperata och våldsamma, men aldrig ensidiga skurkschabloner. Deras ledare Muse, spelad av välförtjänt Oscarsnominerade debutanten Barkhad Abdi, förstår att det han och kumpanerna gör är fel. Men han gör det ändå för att det inte finns några andra alternativ för honom. Det är en skrämmande, men framförallt modig bild av en människa som hamnat fel i livet som manusförfattaren Billy Ray målar upp för oss. Mycket av styrkan ligger förstås även hos Abdi som levererar stordåd i rollen som Muse. Under vissa scener håller han så pass jämna steg med giganten Hanks att det är rent häpnadsväckande.

Något negativt? Scenerna i inledningen mellan Hanks och Catherine Keener som spelar Phillips fru är inte mycket att hänga i julgranen och känns relativt slätstrukna. Men i övrigt är det svårt att komma på någonting att klaga över. Captain Phillips är en ruskigt spännande, gripande och oerhört välspelad dramathriller som med lätthet står sig som en av fjolårets absolut bästa filmer. Personer med anlag för åk- och sjösjuka bör dock överväga att gå till apoteket innan man slår sig ner med filmen. Greengrass flitiga nyttjande av skakiga handkameror är nämligen inte att leka med.

Bilden:
Bildkvalitén på den här Blu-rayutgåvan är fullkomligt makalös och fenomenal från första till sista stund. Skärpan är otrolig med en ruggig detaljrikedom och färgerna enormt välbalanserade både vad gäller hudtoner och omkringliggande detaljer i omgivningen. Även svärtan håller hög klass och levererar ett stabilt, om än i vissa stunder aningen för brusigt, mörker som ramar in de mörka scenerna på ett strålande sätt.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret placerar sig definitivt i toppskiktet vad gäller ljudkvalitet på Blu-ray. Kraftfullt och dånande, men hela tiden ruskigt välbalanserat och med perfekt mixade dialoger bland alla ljuvliga surroundeffekter. Musiken har en bra tyngd och helheten är en enormt levande och dynamisk mix som kommer göra alla med vettiga högtalare hemma saliga av lycka.

Extramaterialet:
Här finns ett halvintressant kommentarspår med Greengrass där han på ett väldigt sakligt och informativt sätt berättar vad som drev honom till att göra filmen och sjysta utlägg om filmer som inspirerat honom. Här finns också en drygt 50 minuter lång bakom kulisserna-featurette där man går igenom skapandet av filmen och växlar mellan Greengrass, skådespelarna och den riktiga Phillips.