This Is the End

Filmen:
Jag har på senare år utvecklat en så pass kraftig allergi mot Seth Rogen att det börjar svida i mina tår och bränna i mitt näshår varje gång jag ser honom i mer än tretton sekunder åt gången. En allergi som tog fart på allvar efter Green Hornet och som grundar sig i att han är en av Hollywoods allra sämsta humormänniskor. Med det i åtanke var det knappast någon större chock att hypade komedin This Is the End inte skulle falla mig i smaken. Rogen, som även regisserat och skrivit manus till den, spelar sig själv i en heltokig historia där Rogen är på fest hemma hos James Franco tillsammans med polarna Jay Baruchel, Jonah Hill, Craig Robinson och Danny McBride + många andra kändisar när jorden plötsligt börjar gå under. Kändisarna dör som flugor tillsammans med vanligt folk och fä, medan Rogen och kompani kämpar för sin överlevnad mot apokalypsen.

This Is the End har sina roliga stunder, absolut, men majoriteten av filmen består som så ofta annars i Rogens filmer av tröttsamt improviserade repliker från skådespelarna som sällan och aldrig träffar rätt. Det är skämt som liksom aldrig slutar i tid och som till största delen består av könsord och trötta sexskämt varvat med de numera obligatoriska gayskämten kring James Franco - vilket gör upplevelsen rätt så outhärdlig under långa stunder då filmen trots allt klockar in på nästan två timmar.

Roligast är Jay Baruchel och de många kändisinhoppen (Michael Cera levererar stordåd i sin korta cameo), medan framförallt Rogen och Jonah Hill går en på nerverna rejält med sina sedvanligt tafatta försök till att vara roliga. Hill är förmodligen sämst i filmen och kör stenhårt på sitt extremt uttjatade karaktärsdrag att vara allmänt översexuell och tydligt attraherad av andra män för att få folk som tycker att bögar är det roligaste som finns att skruva sig lite i biofåtöljerna medan de skrattar åt det faktum att det faktiskt finns män som tycker om andra män. Hill är inte rolig en endaste gång under hela This Is the End och det är ju något av en bragd att faktiskt vara sämre än Rogen.

Om det inte vore för att två briljanta musiknummer i slutet av filmen får en att både tappa hakan och skratta sig sönder och samman åt de tokroliga överraskningsmomenten i såväl valet av låtar som situationerna de spelas i, så hade jag haft svårt att inte se på This Is the End som ett enda stort slöseri med tid.

Men det fantastiska slutet (och ett par roliga scener inbakade mellan all trött improvhumor) är så pass bra att det faktiskt är värt att ta sig igenom den.

Bilden:
This Is the End har en ganska speciell visuell look som dessvärre inte gör sig särskilt bra på Blu-ray, åtminstone inte om man jämför med många andra högbudgetproduktioner. Det mörka och styliserade utseendet gör att skärpan sällan och aldrig känns helt knivskarp, medan de förvånansvärt platta färgerna känns något utsmetade i flera scener. Men överlag är det en klart acceptabel bildkvalitet som bitvis glimrar till, framförallt i de lite mer upplysta och ljusa scenerna.
Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som sprudlar av liv och rörelse. Surroundeffekterna har bra tyngd och känns precisa, medan dialogerna är välmixade och musikinslagen låter fantastiska. Inte heller bastrycket gör en besviken. Det finns scener i This Is the End som kommer få både tapeter, prydnadsfigurer och löständer att skaka ordentligt av den våldsamma kraften från basen.

Extramaterialet:
Här finns gott om extramaterial för den som är intresserad. Ett kommentarspår med Rogen och filmens andra regissör/manusförfattare Evan Goldberg som är förvånansvärt underhållande och informativt. Väl värt att lyssna igenom. Förutom kommentarspåret finns ett par olika featurettes av varierande längd och kvalitet där det svamlas mycket, lockar fram ett par goda skratt och erbjuder klart mervärde till filmen i sig.