Hancock

Filmen:
Hancock, töntigare namn på en superhjälte finns inte. Men att se en söndersupen Will Smith som superhjälte såg länge ut att bli en av sommarens höjdpunkter. Att slå sönder den präktiga, stiliga och välklippta Stålmannen-imagen kändes riktigt fräscht. Men tyvärr slarvade Peter Berg bort det hysteriskt roliga upplägget. Manuset till Hancock har flutit runt i Hollywood i över ett decennium. Till en början var det tänkt att Tony Scott skulle göra den men det rann ut i sanden, även Michael Mann (Miami Vice) fick chansen men avböjde. Till slut kom då turen till Peter Berg.

Nåja, jag måste erkänna att första halvan av filmen är riktigt rolig. Den fullständigt osmidige och osympatiske Hancock kastar valar och förstör allting i sin väg. Hela Los Angeles avskyr honom och det är hur roligt som helst. Men sen vänder det. När PR-konsulten Ray Bateman sätter klorna i Hancock får han samvetskval och byter helt riktning. Flygandes i en ny ful svart trikå är han helt plötsligt bror duktig. Det samt en hink moralslem uppkört i ansiktet gör att filmen tappar allt. Sidohandlingen med Charlize Theron känns riktigt krystad och Will Smith går på sparlåga. Filmen har potential men Peter Berg lyckas tyvärr inte ta tillvara på den.

Bilden:
Hancock har en dynamisk och trevlig bild att titta på. Det är skarpt för det mesta och bilden har den där högbudgetkänslan. Den har även ett djup som är riktigt läckert. Färgerna är stabila och sticker inte ut åt något håll. Även svärtan är riktigt bra. Det finns inte mycket att klaga på, det skulle vara att emellanåt är det en aning oskarpt men inte så att det stör. Bilden är också smutsfri, det ska man förvänta sig av nyare filmer. Hancock levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Det följer med en Dolby TrueHD surroundmix som låter riktigt hygglig. Ljudbilden är detaljerad och välkomponerad med klar och tydlig dialog. Men Hancock är ingen nonstop-action a'la Hulken. Den är dialogtung fast när det väl händer så arbetar basen samt surroundkanalerna för fullt. Men något mästerverk ljudmässigt är inte Hancock. Det händer för lite och stundtals är den tråkig.

Extramaterialet:
Det finns sex stycken dokumentärer på skivan. De kunde lika gärna ha buntats ihop och då sträcker de sig över drygt timmen. Den första "Making-of" är som man kan förvänta sig, en samling ryggdunkare som inhalerat lustgas. Resten tar upp diverse aspekter från filmandet, kostymer, hus och stuntscener. Det finns även ett kortare klipp med regissören Peter Berg som flummar runt, värdelöst. För oss med Profil 1.1-spelare finns ett Picture-in-Picture-spår men det är rätt tråkiga klipp som erbjuds. Jag saknar kommentatorsspår och ett bloopersklipp.