Svenska
Gamereactor
filmrecensioner
Stop-Loss

Stop-Loss

Ryan Phillippe vägrar åka tillbaka till Irak i Stop-Loss, Erik har gäspat sig igenom

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i

Man kan luras ganska kraftigt av Stop-Loss. De första 10 minuterna är som hämtade ur Black Hawk Down eller The Kingdom med intensiva och oerhört realistiska eldstrider som får ens puls att slå så snabbt att huden nästan brister. Det är blodigt, det är jobbigt att titta på och det är helt fantastiskt iscensatt. Sen kommer det rätta ansiktet fram och det som börjar så fartfyllt och spännande blir till en ganska så sentimental och enerverande kille-som-tänker-sluta-i-försvaret-men-tvingas-stanna-kvar-ändå-historia där Ryan Phillippe går omkring och låter som självaste Forrest Gump under hela filmen.

HQ

Inte nu för att man hade förväntat sig någonting annat när regissören Kimberly Peirce (som gjorde superhyllade Boys Don't Cry för 9 år sedan och sen dess varit lika tyst som en stum osthyvel på filmskaparfronten) gör comeback och visar upp verkligheten så som den ser ut för många Irak-soldater som skickas hem bara för att sedan tvingas tillbaka till helvetet igen. Phillippe gör huvudrollen som Brandon King vars Irak-tjänstgöring förlängs på obestämd tid trots att han inget hellre vill än att sluta inom det militära. Han fattar därför ett beslut som kommer att få honom att hamna i kläm med såväl myndigheterna som gamla soldatkompisar: han vägrar att åka tillbaka och tänker göra allt som står i hans makt för att undkomma det.

Det är oerhört svårt att ta Ryan Phillippe på allvar. Inte bara för att hans repertoar av olika ansiktsuttryck begränsar sig till 4 stycken, utan också och kanske mest av allt för att han låter närmast identisk med den något förståndshandikappade Forrest Gump som Tom Hanks porträtterade i filmen med samma namn. Phillippe är helt klart det svagaste kortet i Stop-Loss vid sidan av manuset som hela tiden försöker vara kritisk mot hela Bush-administrationen, men som aldrig riktigt vågar släppa loss kritiken tillräckligt kraftigt för att man ska kunna ta den på fullaste allvar. Nu blir det mer som att man bara vägt in lite kritik, men sen fegat ur och uppvägt det genom att också visa massa häftiga bilder från gemenskapen som finns bland soldaterna och några väl valda ord som glorifierar den amerikanska folksjälen och hur man där ser på soldater som någonting som står över det mesta.

Stop-Loss är som allra bäst under de inledande minuterna där man fångar upp kriget på ett sätt som få andra filmskapare lyckats med tidigare. Det är skitigt, det är rått och framförallt känns det väldigt realistiskt, vilket bara spär på obehagskänslorna. Även scenerna som kommer efter krigandet är starka. Killarna kommer hem från tjänstgöringen och festar loss på en pub i hemstaden. Där blir det bråk, gråt och en hel del grabbighet. Det känns naturligt och hade bara Peirce kunnat bygga vidare på det och göra resten av Stop-Loss lika naturlig och spontan som under inledningen av filmen hade vi kunnat sitta här med ett högt betyg och hyllningar om en "Deer Hunter för 2000-talet".

Nu är det snarare ett rätt ljummet och ganska krystat drama om att livet i all sin härlighet ändå är rätt så jäkla orättvist och att saker aldrig blir så som vi tänkt oss. Stop-Loss är också en hopplöst ful film under många stunder då Peirce fått för sig att powerpointaktiga montage med bilder och gryniga klipp som soldaterna själva filmat komplett med kass musik i bakgrunden skulle vara en kul grej att ha med. Det bidrar förvisso till att spä på realismen, men det gör knappast inslagen mindre bedrövliga för det. Slutet är dessutom något av det sämsta jag sett på år och dagar och förtar i princip allt det som filmen byggt upp under de dryga 110 minuterna man suttit och kollat.

Detta är en annons:

Nej, Stop-Loss är på sin höjd bara en medioker film där inledningen och den gamla tredje klotet från solen-bekantingen Joseph Gordon-Levitt räddar mycket av filmen med sin naturliga charm som den psykiskt lidande soldaten som helst av allt vill åka till Irak och ta död på så många irakier som möjligt för att hämnas hans kamrats död i ett bakhåll. Betyget blir en medelstark 5:a.

DVD:n från Paramount håller bra kvalité med en bild som tenderar att vara något mjuk i vissa lägen, men som överlag har en bra skärpa och en riktigt vass svärta. Ljudmässigt är det främst i inledningen som man visar upp kvalitén och då dånar det på frisk i högtalarna, sen är det mindre surroundtungt även om dialogen fortsätter att vara välmixad och klar. Extramaterialet består av ett kommentarspår med Peirce och en manusförfattare, en bakom kulisserna-film om skapandet av Stop-Loss, en minidokumentär som heter "A Day In Boot Camp" samt bortklippta scener med eller utan kommentarer av Peirce.

Stop-LossStop-LossStop-Loss
05 Gamereactor Sverige
5 / 10
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

3
Stop-Loss

Stop-Loss

FILMRECENSION. Skrivet av Erik Nilsson Ranta

Ryan Phillippe vägrar åka tillbaka till Irak i Stop-Loss, Erik har gäspat sig igenom



Loading next content