The Secret Life of Walter Mitty

Filmen:
Innan jag faktiskt såg The Secret Life of Walter Mitty så hade jag hunnit bilda mig en ganska klar uppfattning om hur den skulle vara, mycket tack vare dess fullständigt fenomenala soundtrack (Jose Gonzalez, Of Monsters and Men, Junip med flera) som jag spelat sönder och samman i drygt två veckor. Det har hänt tidigare att jag fastnat för ett soundtrack så hårt att filmen i sig inte haft en rimlig chans att motsvara mina förväntningar; jag har liksom redan hunnit måla upp min egen perfekta film i huvudet.

Döm av min förvåning och glädje när Ben Stillers ambitiösa feel good-rulle ändå lyckas leverera. Den mysiga stämningen sitter precis där den ska, utan att det blir för sliskigt eller förutsägbart romcom-tramsigt. Visst, jag hade en bild av att det någonstans i filmen skulle förekomma en enhörning (fråga inte varför) men den kan jag leva utan när det ändå bjuds på så många vackra vyer och ingjuts så mycket värme i kroppen.

Det är nog lätt för många att känna igen sig i Walter Mitty; han är som vilken person som helst. En dagdrömmare som lever ett inrutat vardagsliv i anonymitetens skugga, som aldrig riktigt tagit det där extra steget, aldrig gjort de där resorna man borde göra. Istället är det i hans egna fantasier han finner spänning. Det är där han vågar anta hjälterollen, stå upp för sig själv och säga det han verkligen vill säga.

När Walter lämnar tristessen i New York för att hitta en naturfotograf på Grönland så börjar hans riktiga äventyr, och här slutar också filmen att använda sig av skruvade drömsekvenser. De behövs inte längre, för Walters resor är nästan mer fantastiska än fantasierna i sig. Dessutom är de otroligt vackra; de svepande vyerna över Grönland och Island gör att jag vill packa resväskan, dra till Landvetter, köpa en enkelbiljett över Atlanten och bara åka. Se marken försvinna under mig, med Stay Alive i hörlurarna och känslan av stundande äventyr i maggropen.

Även om handlingen i The Secret Life of Walter Mitty i sig är rätt banal och "carpe diem"-temat väl ostigt så spelar det ingen roll. I samma sekund som jag hör tonerna av Dirty Paws och Walter glider över asfalten på sin longboard, med den majestätiska grönländska bergen i bakgrunden, så är handling, överanvända Hollywood-teman, underutvecklade karaktärer och aningen för lång speltid inget annat än suddiga smådetaljer som susar förbi i periferin.

Det här är en film som gör dig glad och varm inombords. Den sortens film som gör att du sitter kvar och ler under eftertexterna och som får dig att le när du tänker tillbaka på den. Strunta i dess brister - ta den för vad den är; en ren glädjeinjektion som gör dig lite extra hungrig på livet.

Bilden:
Blu-Ray-utgåvans livfulla, kontrastrika och rena bild gör att filmens härliga foto verkligen kommer till sin rätt. Sällan har miljöer sett så inbjudande ut. Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
The Secret Life of Walter Mitty handlar måhända om en vanlig mans små problem, men det betyder inte att ljudbilden skulle vara återhållsam eller diskret. Utgåvans matiga DTS-HD Master Audio 7.1-spår har ett väldigt brett dynamiskt omfång som täcker alltifrån explosioner till dånet från det isländska havet. Bra balanserat, grymt mixat. Inga klagomål här inte.

Extramaterialet:
Vi får några bortklippta scener, bakom kulisserna-material och ett bildgalleri. Inte så mycket att bli exalterad över med andra ord. Se filmen två gånger istället för extra valuta.