Eagle Eye

Filmen:
Vad kan vara mer aktuellt än en film om övervakning och terrorism nu när telefon och snart även dataövervakning blir vardagsmat. Steven Spielberg hade redan för tio år sedan ett idéförslag färdigskrivet men då var det tänkt att bli en science-fiction-rulle vilket inte passade just då. Efter lite justeringar och skippandet av science-fiction-delen nappade till slut regissören D.J. Caruso. Steven Spielberg ställde direkt upp som exekutiv producent och Shia LaBeouf, Hollywoods nya gulleplutt har arbetat med båda två och erbjöds huvudrollen.

Jerry Shaw (Shia LaBeouf) är en helt vanlig grabb, han jobbar på kopieringsfirman med det klatschiga namnet Copycabana och lever ett relativt normalt liv. Men när hans bror dör vänds allt på sin ända. En förmögenhet dyker upp på banksaldot och när Jerry kommer hem är lägenheten proppad med bomber och allehanda terroristleksaker. Sen ringer telefonen, en mycket allvarlig röst börjar ge honom instruktioner. Samtidigt i en annan del av staden hotas Rachel Hollomans son till livet om hon inte gör som rösten säger. Kort efteråt sammanförs de två och tillsammans jagas de av FBI samtidigt som rösten leder dem till ett okänt mål.

Eagle Eye hade kunnat bli en tänkvärd thriller med högaktuellt ämne men med ett så tunt och fånigt manus är det en omöjlig uppgift. Regissören D.J. Caruso har inte haft mycket att jobba med och resultatet blev därefter. Redan i inledningen försvinner all form av logik och realism. När trovärdigheten på så vis försvunnit är Eagle Eye bara en helt vanlig popcorn-action utan substans. En välgjord sådan dock. Actionsekvenserna är något av det maffigaste jag sett på länge och lyfter betyget. Eagle Eye känns dessvärre i slutändan bara som en dålig blandning av Enemy of The State, 2001 och valfri Michael Bay-film.

Bilden:
Jag säger det på en gång. Eagle Eye tar en plats på min interna topp-5 lista över Blu-ray-filmer med bäst bildkvalité. Det här är perfekt demomaterial för att impa på polarna och gör filmen en aning mer sevärd. Eagle Eye är bara runt ett år gammal och det märks att tekniken gått framåt. Inspelad i 35mm med extra ljuskänslig Kodak-film är det en kontrastrik och dynamisk bildupplevelse utöver det vanliga. Skärpan är helt über på gränsen till för bra eftersom sminket på skådespelarna syns. Färgpaletten lutar något åt det stela hållet och sprakar inte precis men det passar filmen. Svärtan håller också hög kvalité. Eagle Eye levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1

Ljudet:
Eagle Eye låter precis lika bra som den ser ut. Ett mycket välgjort Dolby TrueHD-ljudspår engagerar redan från första sekunden med imponerande dynamik och tyngd. Eagle Eye är en hygglig actionpangare med rätt humör och vilken ljudupplevelse sen. Vilda biljakter varvas med spännande jakter på fots och maffiga explosioner. Surroundeffekterna gör att filmen känns läskigt närvarande. Jag kom på mig själv att nästan ducka när bilarna kom flygande mot soffan, ballt är bara förnamnet. Dialogen är det inte heller något fel på, den är kristallklar. Eagle Eye på Blu-ray är en av de bästa audiovisuella upplevelserna på Blu-ray, punkt.

Extramaterialet:
På extramaterialfronten finns bland annat ett gäng dokumentärer. Den första "Asymmetrical Warfare: Making of Eagle Eye" är 26 minuter lång och består mestadels av det vanliga fjäsket men även en del sevärda moment från filminspelningen. Därefter följer en kort featurette som handlar om filmandet i Washington D.C. "Is My Cellphone Spying on Me?" är en nio minuter lång featurette som tar upp det som vi alla befarar, att våra telefoner övervakas. Lite paraonoia-varning på den. I "Shall We Play a Game?" pratar D.J Caruso och Wargames-regissören John Badham om filmen och dess likheter, segt och tråkigt tycker jag.

Det finns några borttagna scener och ett alternativt slut också. Men de tillför inget vettigt och det alternativa slutet bäddar för en fortsättning, nej tack. Som sig bör finns också en Gag reel där skådespelarna gör bort sig. Den är på sju minuter och känns i det längsta laget. Men det vägs upp av en Billy Bob Thornton i högform. Han är sanslös och spyr galla över allt och alla, skön snubbe. Skämtet innehållandes stomipåse, tarm, flottan och en storväxt kadett vid namn "Big Brian" är så vansinnigt brutal att jag vek mig av skratt.