I, Frankenstein

Filmen:
Jag ska uttrycka mig så rakt som möjligt. I, Frankenstein är bland det sämsta jag sett på flera år. Egentligen behöver du inte läsa mer, det räcker med att du litar på mig när jag säger att du aldrig, aldrig ska se denna film. Helst hade jag inte behövt förklara varför den suger så monumentalt mycket, för varje stavelse jag ägnar åt den är en stavelse mer än den förtjänar. Jag har redan slösat 90 minuter av mitt liv på att se den och jag lägger ogärna ner 90 minuter till på att skriva om den, men samtidigt finner jag styrka att fortsätta i vetskapen att jag kanske, förhoppningsvis, hindrar någon oskyldig läsare därute från att besudla sig själv med den här CGI-skiten.

I, Frankenstein handlar om Frankensteins monster (‘monster' som i Aaron Eckhart med sexpack) som hamnar mitt i ett krig mellan demoner och gargoyles. Ja, gargoyles, ni vet, sådana där gotiska stenfigurer som sitter på katedraler och ser förebådande ut. I filmen flyger de runt och kan förvandla sig till människor i läderskynken. De håller till i en katedral mitt i en stor stad; där vakar de över människosläktet som naturligtvis inte har en susning om det storslagna (eeeeeh) krig mellan himmel och helvete som rasar runtomkring dem...

... vilket i sig är rätt märkligt då varken de flygande stenfigurerna eller demonerna är speciellt diskreta när de bråkar. De flaxar runt, skrikspringer i hundratal över hustak och fasader, vrålar, viftar, slår sönder varandra och exploderar. Detta sker mitt i staden men ingen ser något. Vid närmare eftertanke förekommer det knappt några människor i filmen överhuvudtaget, utöver ett gäng statister i typ två scener, plus Yvonne Strahovski. Ganska märkligt då filmen handlar om kampen om mänskligheten. Man tänker att man borde få någon form av relation till de där ‘människorna', men regissören är mer intresserad av att filma gargoyle-folket när de leker alvråd a la Lord of the Rings i dunkla inomhusmiljöer.

Hursomhelst, Frankensteins monster hamnar ganska snabbt i sällskap med detta tappra, demonbekämpade stengäng där ledaren utrustar honom med lite coola vapen, döper honom till Adam (lamt) och förklarar filmens synopsis så att tittaren ska veta vad det handlar om och vad vi har att förvänta oss. Efter detta följer en hoppig, oinspirerad och tramsig historia som klipper mellan scener där Adam hukar i trånga gränder, slåss lite, söker sin identitet, slåss lite mer, hukar och slutligen bestämmer sig för att slåss ännu mer.

Visuellt är filmen snäppet snyggare än Buffy the Vampire Slayer (om än med väldigt knapp marginal.) Gore-effekterna lyser helt med sin frånvaro; här sprängs istället alla demoner i fult datoranimerade eldhav medan gargoyle-fjantarna förvandlas till blått glitter. Det gäller att inte skrämma bort elvaåringarna och de extra biointäkterna, förstår ni. Makeup-effekterna hör för övrigt till de fulaste jag sett i en spelfilm. Här är till och med Buffy bättre. Demonerna i I, Frankenstein går runt med masker som ser ut att vara köpta från Buttericks andrahandssortering. Eller nej, förlåt, maskerna på Buttericks är tamejfan bättre. Det är extremt svårt att ta den här filmen på allvar. Nästan lika svårt som att hålla sig vaken till den. Jag lider med Aaron Eckhart som ändå försöker göra sitt bästa av det lilla han får att jobba med.

I, Frankenstein är en visuellt skräpig b-rulle, en fantasilös hybrid mellan Underworld-filmerna, Blade och Buffy. Historien är helt meningslös och oengagerande, tempot ojämnt och actionscenerna gäspframkallande trista. Förutom Aaron Eckharts godkända rollprestation som Frankensteins monster, eller Adam, eller Frankenstein (manusförfattarna verkar själva inte veta vad de ska kalla honom) är detta inget annat än bajs förklätt som en Blu-ray-skiva. Håll er borta. Ni behöver definitivt inte läsa om filmens bild- eller ljudkvalité här nedan, för vad spelar det för roll? Ni ska ju ändå inte se den.

Bilden:
Väldigt mörk film, väldigt mycket skuggor, väldigt... dålig, vill jag säga, men då pratar jag om själva filmen och inte bildkvalitén. För den är fullt godkänd. Att effekterna suger och scenografin andas skolpjäs kan inte beskyllas på kodningen.

Bilden har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Filmen levereras med ett välljudande DTS-HD Master Audio 5.1-spår med bra dynamiskt omfång, rejält tryck i actionscenerna och kristallklar dialog.

Extramaterialet:
Inget extramaterial alls. Normalt skulle jag se det som något negativt men här känns det mest som en lättnad.