The International

Filmen:
Superb bild- och ljudkvalitet kan göra en medelmåttig film bra. Faktiskt. Jag är förvisso en teknikofil av stort slag, men även en passionerad filmälskare som på ett sätt skäms över det jag inledde den här bloggen med. Men det är sant. Det är sant. Jag har två riktigt bra exempel som jag tänkte berätta om. Blu-ray har under de senaste två åren inneburit helt andra möjligheter för den som vill avnjuta högupplöst film i fantastiskt kvalitet - hemma.

Här på Gamereactor har vi, som du säkert redan vet, pysslat väldigt mycket med att bygga ett av Sveriges bästa spelrum, en ljudisolerad bunker perfekt för högupplöst spelade, och minst lika väl anpassad för Blu-ray-gluttande. Marantz AV8003 (försteg), Marantz MM8003 (slutsteg), JVC DLA-HD750 (projektor), Screen Research-duk på 103" och ett stort Klipsch-system. Det låter och ser riktigt bra ut i vårt testrum. Och några av de bästa filmupplevelserna i mitt liv har jag fått där inne.

Tillbaka nu till det här med förbättrad medelmåttighet. För ett drygt år sedan såg jag Beowulf på Blu-ray i vårt testrum. En ytterst medioker film som blev rysligt läcker tack vare fantastisk bildkvalitet och underbart ljud. En tekniskt sett perfekt filmupplevelse överskuggade det faktum att filmen inte höll särskilt hög klass. Det går inte att komma ifrån, vi var vid den tidpunkten fem kompisar som såg samma film vid samma tillfälle i samma rum. Alla höll med om att den var grym. Men egentligen rätt medioker.

Det var bilden och ljudet som spelade oss ett spratt. När varje scen målas med perfekt, knivskarp 1080p-skärpa. När färgerna poppar ut ur duken och den rika svärtan och höga upplösningen skapar ett förtrollande tredimensionellt djup. Ja... då smälter man som smör. Även om man inte kallar sig "teknik-onanist".
Igår såg jag Sony-rullen The International i redaktionens testrum. På Blu-ray. En film som blivit ganska hårt åtgången av mina favoritkritiker och som floppat på bio över hela världen. Mina förväntningar var sannerligen inte särskilt höga.
Och visst. The International är ingen särskilt märkvärdig film. Storyn känns ibland banalt enkel, ibland ryckig och osammanhängande. Premissen känns ofta larvig och skådespelet lite överdrivet. En medelfilm enligt mig, helt enkelt.

Cliwe Owen är stressig och slarvigt dressad Interpool-råtta som nystar i en internationell skumrask-bank och deras påstådda vapenaffärer. I sin jakt på läskigt rika bankchefer försöker han vara lika stor delar Michael Clayton som Jason Bourne, men ingenting fungerar särskilt väl. Bortsett från det faktum att lejda hejdukar i fula vindjackor skjuter sönder Guggenheim-stället med uzis (Chuck Norris favoritvapen) är The International en regelrätt axelryckning till thriller.

Bilden:
The International i Blu-ray-form är dock något av det bästa jag sett någonsin i fråga om bildkvalitet och ljudkvalitet. Underbart breda helbilder i perfekt symbios med otäckt detaljerade och krispiga närbilder skapar en njutbar variation i det visuella. Perfekta hudtoner, underbart vackert fotograferade miljöer och sanslös svärta innebär ett tredimensionellt djup som ibland nästan skapar åksjuka. The Internationel slås i min värld bara av en annan Blu-ray-film beträffande bildkvalitet och det är Pirates of the Caribean: Dead Man's Chest.

Bilden framstår som perfekt genom hela The International, precis som ljudet. Dialogen är underbart snyggt mixad och varenda liten detalj hörs tydligt. Man hör hur torra läppar rispar mot varandra och hur tyg vecklas mot möbler då karaktärerna i filmen sätter sig ned. I kombination med svinigt tung och perfekt utspridd ljudmix under filmens actionscener är detta även ljudmässigt något av det bästa som går att köpa på Blu-ray.

Hade jag sett The International på DVD, med risig uppskalning och TV-ljud, hade jag fnyst åt filmen i efterhand. Idag gör jag inte det. Jag håller med mig själv om filmens egentliga medelmåttighet, men kan ändå inte ljuga och påstå att jag hade tråkigt igår under de två timmar som filmen snurrade. Tvärtom. Så bra är det här.

Ljudet:
Ljudet i den här filmen är precis lika bra som bilden. Musklig, stark och svulstigt läcker actionmix med perfekt tyngd, härlig dynamik och ljuvligt nyttjande av surroundkanalerna. En referens-disc, helt enkelt.

Extramaterialet:
Förutom den välgjorda dokumentärsnutten (31 minuter) "Making The International" är den här utgåvan tråkigt nog ganska befriad från kvalitativt extramaterial. Kommentatorspåret är ganska tråkigt och "Shooting at the Guggenheim" presenteras i usel upplösning och känns slarvigt sammansatt.