Edge of Tomorrow

Filmen:
Tom Cruise dör om och om igen i Doug Limans senaste film. Men lugn. Det som låter som en stor jäkla spoiler som osar av oproffsigt beteende från min sida är i själva verket bara en handlingssammanfattning till den här fartfyllda och underhållande actionrökaren.

Utomjordingar har invaderat jorden och människorna kämpar för att hålla de slemmiga rymdgubbarna på avstånd. Mitt i allting hittar vi amerikanska majoren William Cage, spelad av Cruise, som trots sin totala brist på stridserfarenhet plötsligt hamnar mitt i stridigheterna. Sen dör han. Och vaknar upp igen. Till exakt samma dag som den förra. Dör igen. Och vaknar upp till exakt samma dag som dagen innan. Måndag hela veckan-vibbarna är starka i Limans actionrulle, men skillnaden är att Cruise karaktär inte vaknar upp i en stilla småstad som väntar på att kolla huruvida en liten gnagare ser sin skugga eller inte samtidigt som han hinner lära sig skulptera is, spela piano och andra trevliga saker.

Han vaknar istället upp till ett fullskaligt krig mellan människor och utomjordingar där han tvingas använda sin nya förmåga att dö och vakna upp igen till att slipa på sina färdigheter som soldat, om och om igen, för att kunna ha en chans att slå tillbaka mot de insektsliknande äckelpottorna från yttre rymden. Edge of Tomorrow känns många gånger som en ljuvlig mix mellan Måndag hela veckan (eller Source Code, för den delen) och Paul Verhoevens mustiga Starship Troopers.

Det är fullt ös på actionfronten med fläskiga exo-skelett, gigantiska vapen och stora explosioner. Men här finns också en förvånansvärt stor dos humor och känslomässiga scener där Cruise gör en av sina bättre rolltolkningar på många år. Han lyckas både fånga upp rädslan och förvirringen hos den stackars Cage som hamnar mitt i stridens hetta, men funkar minst lika bra när karaktären växer med erfarenheten och känner sig mer hemma bland vapen och utomjordingsslaktande.

Det funkar inte fullt så bra när det ska vävas in en kärlekshistoria i det hela då Emily Blunt adderas till mixen. Hennes karaktär börjar som en motvillig samarbetspartner till Cage eftersom hon har erfarenhet av det som händer honom, men under filmens gång går det hela från en buddyfilmsrelation till att kännas allt mer smörigt. Det gör att det fina tempot som filmens annars briljerar med hackar en del på sina håll, men lyckligtvis håller Limans energiska berättande uppe intresset tillräckligt mycket för att man inte ska deppa ihop sig totalt under dessa ögonblick.

Edge of Tomorrow är en spännande, underhållande och lekfullt berättad actionrökare som får minuterna att flyga iväg i ett rasande tempo. Att sen kunggubben Bill Paxton är med på ett hörn gör knappast saken sämre.

Bilden:
Man kan leta och leta efter fel och brister i den här bildtransfern, men det är meningslöst. Warners suveräna Blu-rayutgåva bjuder nämligen på en hissnande bra bildkvalitet där varenda färgton är perfekt balanserad, där varje mörk scen gottar sig i en underbart tung svärta och där detaljrikedomen är helt otroligt med en skärpa som inte tappar i styrka och precision någon gång under filmens drygt två timmar. Fullkomligt fenomenalt.

Bilden har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 7.1-spår som får tapeterna att dallra och öronen att njuta till fullo. Man kastas verkligen mitt in i smeten när man gång efter annan bombas med suveräna surroundeffekter proppade med underbara riktningsdetaljer, ljuvliga basstormar och otroligt mustiga musikstycken. Det här är, vid sidan av Godzilla och The Amazing Spider-Man 2, det absolut bästa ljudspåret jag hört i år.

Extramaterialet:
Här finns tre kortare featurettes som kretsar kring olika delar av produktionen, men också en drygt 43 minuter lång dokumentär där regissören Liman är i fokus och berättar om skapandet av filmen med såväl med- och motgångar som täcks in i det hela. Ett gäng bortklippta scener finns också med på ett hörn.