Guardians of the Galaxy

Filmen:
800 miljoner dollar. Ungefär så mycket har James Gunns filmatisering av Guardians of the Galaxy dragit in i rena biointäkter. Inte illa pinkat för en film som på förhand kallades "riskabel" och spåddes att bli den första stora filmfloppen för Marvels räkning. Själv tvivlade jag aldrig. Inte för en endaste sekund. Marvel har ända sedan de började producera sina egna filmer, med några få undantag (Alan Taylor, jag tittar på dig), visat en fantastisk fingertoppskänsla med att plocka ut rätt filmskapare till sina produktioner. Jon Favreau till Iron Man 1 & 2, Shane Black till Iron Man 3, Joss Whedon till The Avengers och bröderna Russo till Captain America: The Winter Soldier. Men ingen, absolut ingen, har känts mer spännande än valet av James Gunn som regissör och manusförfattare till Guardians of the Galaxy.

Gunn med ett förflutet bland skräpfilmslegenderna på filmbolaget Troma (som legat bakom titlar som Surf Nazis Must Die och Toxic Avenger) och med en humor i sina filmer som varit allt annat än barntillåten. Exakt hur skulle Marvel kunna tygla hans galenskap och få honom att passa in i deras betydligt mer barnvänliga produktioner? Tydligen genom att inte alls göra det och istället uppmuntra honom att vara sig själv. Det märks så enormt tydligt i filmen att Marvel valt att tro på hans vision fullt ut och inte tummat på hans speciella berättande. Guardians of the Galaxy är som en helgalen högbudgetmashup mellan Gunns förra film Super och gamla Star Wars-rullarna. Med några stänk av Flash Gordon inkluderat för den goda sakens skull.

Chris Pratt spelar huvudrollen som Star-Lord, en intergalaktisk småtjuv som tillsammans med ett gäng andra lagbrytare plötsligt står som universums enda hopp om överlevnad när elakingen Ronan med viss hjälp av ärkeondingen Thanos hotar att ödelägga allt som kommer i hans väg. Det är ett färgsprakande och fartfyllt rymdäventyr som skippar jämngrå trånga korridorer till förmån för lekfullt designade omgivningar (däribland en planet bestående ett gigantiskt huvud) och en massa härliga färger på både dräkter, maskiner och byggnader. Ett underbart stilgrepp som gör det till en ren njutning att beundra det visuella i filmen. Gunn lyckas dock inte bara med själva ögongodiset, utan även det berättarmässiga är en fröjd då filmen är fullproppad med underbara karaktärer, ljuvlig humor och mustiga actionsekvenser som kommer få alla science-fictionvänner ute i stugorna alldeles saliga.

Men också alla som älskar att skratta och må bra. Gunn öser på med hysteriska ordväxlingar mellan karaktärerna, men bjuder också på bisarra situationer som en fängelserymning med ovanliga flyktredskap. Man skrattar ofta och mycket, men fascineras också av karaktärerna och de grymma skådespelarna som ger liv åt dem. Pratt stjäl många scener som en nutida Han Solo och visar med sin enorma charm att han under de kommande åren förmodligen lär prenumerera på titeln som Hollywoods nya älskling bland huvudrollsinnehavare på actionkomedifronten. Men han har gott sällskap av andra i ensemblen. Muskelknippet och forna wrestlaren Dave Bautista är den som överraskar mest med en fantastisk komisk tajming som nog ingen räknade med att hitta i den gigantiska kroppen. Men även Bradley Cooper, som spelar Rocket Raccoon, är fenomenal. Han känns perfekt i rollen och fångar essensen hos den ilskna, men också godhjärtade lilla gnagaren med sin klockrena röstinsats.

Sen är det förstås omöjligt att inte falla pladask för Groot. Ett vandrade träd som inte sällan ser ut som en hundvalp i ansiktet och Vin Diesel, som ger rösten åt karaktären, visar att man kommer förvånansvärt långt rent humormässigt med blott tre ord (I Am Groot!). Både Groot och Rocket Raccoon imponerar också stort på effektfronten. Dessa två är inget annat än en storslagen triumf när det kommer till CGI som känns lika levande som de mänskliga karaktärerna som omger dem.

På skurksidan är det lite svagare. Filmens ärkeonding Ronan känns rätt anonym och är filmens enda egentliga minus då han, trots en bra insats från alltid lika pålitliga Lee Pace, inte har mycket mer till utveckling än att kasta ur sig ondskefulla fraser och se arg ut. Även Thanos dyker upp i form av Josh Brolin, men lämnar förvånansvärt små avtryck efter sig. Förhoppningsvis känns han både mer skrämmande och mer intressant nästa gång han dyker upp för att göra livet surt för Marvelhjältarna.

I övrigt är det här en av årets allra bästa och mest underhållande filmer. Guardians of the Galaxy är inte bara en fantastiskt underhållande film som utan större eftertanke står sig som Marvels i särklass roligaste film hittills, utan är också en av de absolut bästa science-fiction-filmerna som gjorts på många, många år. Ge den en chans, även om du vanligtvis inte är mycket för rymdfilmer, och låt dig charmas av Chris Pratts första steg till att ta över Hollywood som deras nya go-to-guy när det kommer till roliga huvudrollsinnehavare, gullplutten Rocket Raccoon som kommer få dig att önska att du hade honom som polare/husdjur och den ljuvliga mixen mellan fantastisk humor och fartfylld rymdaction som gör längtan efter nya Star Wars så mycket mer intensiv.

Och, ärligt talat, hur coolt är det egentligen inte att höra allas vår Björn Skifs i en fläskig Hollywoodrulle som denna?

Bilden:
En liten besvikelse, tyvärr. Disney har levererat stordåd med sina senaste Marvelsläpp på Blu-ray. The Avengers, Iron Man 3, Thor: The Dark World och Captain America: The Winter Soldier var alla strålande på bildfronten. Men här känns det mer upp-och-ner. Skärpan är överlag riktigt bra, men tenderar att kännas en aning för mjuk i vissa lägen och på färgfronten förekommer ett par tillfällen med lättare banding som känns lite väl slarvigt att ha släppt igenom. Svärtan är dock strålande, mäktig och mörk som sig bör. Lyckligtvis går bristerna som förekommer i transfern att härda igenom och påverkar inte nämnvärt på helhetsupplevelsen, men jämfört med tidigare Marvelsläpp når den inte riktigt upp i samma klass.

Bilden har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Det kan vara för att man blivit så extremt bortskämd med det otroliga surroundljudet i Transformers: Age of Extinction som utan överdrift är det absolut bästa som går att hitta på Blu-ray eller så beror det även här, som på bildfronten, på viss slarv i själva överföringen till Blu-ray. I det här DTS-HD Master Audio 7.1-spåret saknas framförallt en tyngd och dynamik i surroundkanalerna som gör att många av scenerna känns märkligt tama att lyssna på. Det blir som allra tydligast i de actionfyllda sekvenserna under första timmen där de intensiva händelserna som äger rum i filmen knappast återspeglas i den ganska tråkiga ljudmixen, men märks också i dialogerna som åtskilliga gånger känns antingen lite för låga eller lite för höga. De ligger också för långt fram i mixen och musiken är för låg. Det blir något bättre mot slutet med lite bättre tryck i ljudeffekterna och aningen kraftigare bas, men överlag är det här en besvikelse som definitivt inte har något att komma med mot de riktiga giganterna inom ljudkvalitet på Blu-ray.

Extramaterialet:
Här finns ett fullkomligt fenomenalt kommentarspår med regissören/manusförfattaren James Gunn som ger sköna analyser av scener, berättar om skapandet av filmen och där hans stora kärlek till berättelsen och karaktärerna verkligen skiner igenom i hans sätt att dela med sig av sina tankar. Förutom det finns här några förlängda/bortklippta scener, en gag reel, ett par featurettes samt en liten titt på Avenger: Age of Ultron.