The Following - Säsong 2

Filmen:
Mina förväntningar på Kevin Williamsons TV-serie The Following med Kevin Bacon i huvudrollen var skyhöga när den släpptes. Konceptet lät så coolt att det helt enkelt inte fanns på världskartan att det skulle kunna bli någonting annat än hysteriskt spännande på alla sätt och vis. En före detta FBI-agent kallas tillbaka in i tjänsten när en galen seriemördare, spelad av James Purefoy, via sektliknande metoder släpper lös ett gäng livsfarliga anhängare att utföra hemska dåd medan han själv sitter i fängelse. Som upplagt för blodisande ögonblick och nerviga katt-och-råtta-lekar.

Det höll i ungefär ett avsnitt innan det började spåra ur ordentligt och istället för att vara spännande mest kändes skrattretande och extremt långsökt. Bacon sprang tillsammans med andra FBI-agenter mest runt som yra höns i överkomplicerade berättelser fyllda av onödiga knorrar, medan sektmedlemmarna kändes tröttsamt generiska och drunknade i outhärdligt larviga såpoperaintriger. Purefoy kändes okej i rollen som magnetisk sektledare, men det blev aldrig särskilt tydligt varför någon skulle få för sig att plötsligt göra precis allt i deras makt för att göra honom till lags och hela sektgrejen blev därför ganska intetsägande. Den första säsongen var med andra ord riktigt usel.

Hur är då den andra säsongen? Snudd på exakt som den första. Men ännu sämre. Bacon kallas än en gång tillbaka till FBI, denna gång ännu mer dyster och med ännu mer sorg som tynger hans stackars axlar, för att undersöka ifall en ny mördarsekt dragit igång i svallvågorna efter den förra. Purefoys karaktär är givetvis också tillbaka eftersom ingen i hela världen kan ha gått på att han dog i sista avsnittet från förra säsongen.

Det som följer är samma trötta, samma tjatiga och samma krystade blandning av CSI-slentrian, Edgar Allan Poe-referenser, våldsamheter, "överraskande" vändningar och extremt platta karaktärer som man inte bryr sig det minsta om. Connie Nielsen är ett av nytillskotten på skådespelarfronten och även om hon är en tjusig kvinna som i sina bästa stunder kan leverera skapligt skådespeleri, så känns hennes roll i The Following mest bara allmänt menlös. Bacon gör det bästa han kan av situationen, men inte ens han kan rädda det trasiga manuset från att vara någonting annat än just totaldemolerat på precis alla håll och kanter. Dialogerna är styltiga, karaktärsutvecklingen skrattretande och spänningen lika med noll.

Att The Following blivit förnyad för en tredje säsong känns som det märkligaste beslutet ett TV-bolag fattat sedan något smartskaft under 70-talet fick för sig att det lät som en vettig idé att låta en stackars jävel i Spindelmannen-pyjamas huka sig på små, små tegelmurar i hopp om att fånga upp magin från serietidningen den baserades på.

Bilden:
The Following är knappast en särskilt snygg TV-serie och det speglar av sig i den här bildtransfern som fångar upp seriens dämpade färgpalett och mörka omgivningar på ett hedervärt sätt. Det är med andra ord en bildkvalitet som är serien trogen, men som på grund av seriens tråkiga utseende känns ganska så trist att titta på trots att skärpan håller sig på en genomgående hög nivå genom hela serien.

Bilden är i formatet 1.78:1.

Ljudet:
Utan tvekan det bästa med den här Blu-rayutgåvan. Det här DTS-HD Master Audio 5.1-spåret fångar inte bara upp dialogerna på ett klockrent rätt, utan lyckas även skapa en hel del skön atmosfär med sitt mustiga surroundljud som bitvis får en del scener att nästan framstå som spännande genom subtila inslag av viskningar, kuslig musik och läckra omgivningsljud.

Extramaterialet:
Här finns ett antal featurettes av varierande längd och med fokus på olika delar av produktionen som kretsar kring skapandet av serien. Inte särskilt intressant, tyvärr. Här finns också en gagreel som känns extremt malplacerad samt ett gäng med bortklippta scener.