Prince of Persia: The Sands of Time

Filmen:
Slithästen Jerry Bruckheimer har fullt upp med att få till den fjärde Pirates of the Caribbean-filmen men det hindrar inte honom från att försöka starta ännu en franchise. Prince of Persia: The Sands of Time baseras på det mer än 20 år gamla spelet som bjöd på ett beroendeframkallande sidscrollande äventyr med för den tiden snuskigt naturtrogna rörelsemönster. Bakom rodret ser vi här regissören Mike Newell med bland annat en Harry Potter-film i bagaget.

En gång i det gamla Persien plockas en modig gatupojke upp av kejsaren och växer upp till den stilige men impulsive Prins Dastan (Jake Gyllenhaal). När bröderna smider en komplott emot honom tvingas han fly tillsammans med prinsessan Tamina (Gemma Arterton) som visar sig ha en magisk dolk som kan vrida tillbaka tiden. Det går upp ganska snart för Dastan vad bröderna är ute efter.

Prince of Persia: The Sands of Time bjuder inte på något nytt. Handlingen är enkel och upplägget är gammal skåpmat. Stereotyperna och klichéerna staplas på varandra. I extramaterialet skryter Mike Newell över hur mycket research de har gjort för att efterlikna Persien och den tiden. Men hur tänkte de när de valde blåögde Jake Gyllenhaal som persisk prins? Som dessutom bryter med engelsk dialekt. Och vad gör strutsarna där? Stundtals är Prince of Persia bara förvirrande. Speciellt när det primära verkar vara att visa coola specialeffekter och inte lyfta fram karaktärerna eller handlingen.

När Jerry Bruckheimer är i farten vet man att det blir svulstig action, maffiga specialeffekter och fånig dialog. Prince of Persia: The Sands of Time är inget undantag. Dialogen känns krystad och saknar all form av trovärdighet. Kemin mellan Dastan och Tamina finns inte heller. På plussidan måste jag säga att Prince of Persia: The Sands of Time är en vacker film. De magnifika vyerna och påkostade specialeffekterna imponerar. Gillar du snabb intelligensbefriad action är Prince of Persia: The Sands of Time nåt för dig.

Bilden:
Prince of Persia: The Sands of Time på Blu-ray är en gulfest. Gult gult gult och nyanser av gult för hela slanten. Lite brunt också. Men skarpt och fint är det iallafall. Disney är ena hejare på att lägga ner krut på Blu-ray-releaserna och Prince of Persia: The Sands of Time bryter inte trenden. Ett lager brus ligger förvisso på men enligt regissörens önskemål och det stör inte. Några specialeffekter ser mindre bra ut, bristerna avslöjas brutalt av den högupplösta bilden. Men överlag ser Prince of Persia: The Sands of Time fantastisk ut. Superskarp och ren bild med bra svärta och stuns. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Prince of Persia: The Sands of Time låter minst lika bra som den ser ut. Ett mäktigt DTS-HD Master Audio-ljudspår testar högtalarna till bristningsgränsen och kan inte lämna många missnöjda, förutom grannarna. Ljudbilden är massiv men samtidigt tillräckligt detaljerad så att det går att urskilja ljudelementen. Dialogen är klar och tydlig, fast till ingen större nytta då den är så fånig och banal. Surroundeffekterna imponerar med sömlösa övergångar och mycket aktivitet. Även basen har integrerats perfekt in i ljudbilden och används precis där den behövs.

Extramaterialet:
Som extramaterial finns bland annat funktionen CineExplore. Under filmens gång dyker det upp en dolk och då kan du klicka på den så spelas en featurette upp. Det är en ganska trevlig funktion faktiskt då de featurettes som spelas upp passar in i handlingen vid just det tillfället. Annars finns det inte mycket. En bortklippt scen på 2 minuter och en 15 minuter lång kavalkad av andra Disney-filmer.