Birdman

Filmen:
Boyhood och Birdman var de stora snackisarna förra året. Två superhyllade produktioner som i mångt och mycket är varandras raka motsatser. Den ena är en lågmäld och varm skildring av en pojkes uppväxt, medan den andra är någonting helt annat. Med sin evighetslånga tagning (skapad via läckert dolda klipp under filmens gång) och konstanta flöde av meta-inslag är Birdman definitivt inte en film som kommer att falla alla i smaken. Faktum är att Birdman är en väldigt speciell filmupplevelse som egentligen inte liknar någonting annat. Det enda som egentligen ligger lite grann i närheten av att kunna jämföras med Alejandro González Iñárritus märkliga film är segmentet från JCVD där Van Damme bryter fjärde väggen och tilltalar tittarna i en svepande tagning som lämnar en alldeles förkrossad.

Med Michael Keaton i huvudrollen som avdankad skådespelare, mest känd för superhjältefilmer med karaktären Birdman, på väg att återupprätta karriären genom att ta sig an en teaterroll är det förstås omöjligt att inte dra paralleller till det verkliga livet. Keaton med sitt bagage från Tim Burtons två Batman-filmer har varit borta från Hollywoods finrum under många år och på samma sätt som Riggan i berättelsen kämpar för att få tillbaka sin status som skådespelare, så känns det som att Keaton gör detsamma genom att porträttera Riggan.

En Golden Globe-vinst för bästa manliga huvudroll, en Oscarsnominering i samma kategori och otaliga priser/hyllningar på allsköns filmfestivaler senare råder det inget som helst tvivel om att det hårda slitet i Birdman gett resultat. Med all rätt dessutom. Keaton gör en av sin karriärs bästa rolltolkningar i huvudrollen som Riggan och visar upp en avväpnande sårbarhet samtidigt som det finns utrymme för en oklanderlig komisk tajming och en inneboende vrede som bubblar upp till ytan då och då. Han har gott sällskap av Edward Norton som superpretentiös skådespelarkollega, Emma Stone som problemtyngd dotter och en kraftigt avmagrad Zach Galifianakis som manager.

Iñárritus lekfulla berättande öppnar också upp för en intressant inblick bakom kulisserna på en teaterscen där karaktärerna med sina självupptagna personligheter ständigt är i luven på varandra. Sidospår med en romans mellan Norton och Stone funkar inte fullt så bra och även om det finns fina ögonblick mellan de båda, så lyckas det aldrig matcha intensiteten i samtliga scener där Keaton medverkar i.

Ibland blir det aningen för flummigt med surrealismen och meta-inslagen hade gott och väl kunnat tonats ned en aning, men på det stora är Iñárritus film en väldigt speciell upplevelse som levererar såväl sorgliga ögonblick som hysteriskt underhållande. Allt paketerat i en rysligt imponerande visuell- och filmteknisk skrud där Emmanuel Lubezkis briljanta foto och det ljuvliga jobbet från klipparna gör att Birdman verkligen sticker ut i mängden. Den visar också vilket enormt slöseri med talang Hollywood ägnat sig åt under senaste femton åren då varenda kotte under den tiden verkar ha glömt bort att Michael Keaton i en perfekt värld borde vara med i typ varenda film som släpps.

Låt oss hoppas att det blir så framöver.

Bilden:
Även fast Birdman är uppbyggd som en enda lång tagning där flera handkameror använts för att bygga upp illusionen av att tittarna är ständigt närvarande i vad som sker framför kameran, så bjuder Iñárritu och Lubezkis på ett riktigt läckert ögongodis där skärpan håller sig på grymt bra nivåer från första till sista sekund. Färgmässigt känns det väldigt naturligt och levande, medan svärtan håller sig mörk och fin. En del banding förekommer, men i övrigt finns inget att anmärka på.

Bilden är i formatet 1.85:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som fångar upp dialogerna på ett utmärkt sätt samtidigt som det hela tiden ligger ett underbart subtilt lager med ljudeffekter från de trånga omgivningar bakom kulisserna med personer till höger och vänster. Ett livfullt och tydligt ljudspår som fyller sin funktion på ett lysande sätt.

Extramaterialet:
Här finns en drygt 30 minuter lång bakom kulisserna-titt på filmen, ett samtal mellan Iñárritu och Keaton och ett galleri med bilder från inspelningen.