Harry Potter och dödsrelikerna: Del 1

Filmen:
Karga skogsområden, sammanbiten sorg och relationsvanmakt. Visste man inte bättre så skulle man kunna tro att det var någon historisk öststatsdokumentär snarare än den senaste Harry Potter-rullen. Men faktum är att filmerna har gått allt mer från magifyllda äventyr mot tonårsdramatik med ideologiska undertoner när kampen står mellan riktiga magiker och de med orent trollkarlsblod. Förvandlingen är på gott och ont, men eftersom de tre senaste filmerna varit i samma anda så har jag så smått vant mig och accepterat att Azkaban-filmen aldrig kommer övertrumfas.

Här i Dödsrelikerna har vi lämnat det trygga och varma Hogworts och befinner oss istället i skogen eller ja, varhelst det går att sätta upp en tältplats. Det pågår en febril häxjakt på motståndare till Voldemort och hans anhängare har till och med letat sig in i Trollkarlsministeriet. Mitt i allt kaos försöker Harry och hans sidekicks hitta dödsrelikerna, det enda som kan förgöra Lord Voldemort.

Visst saknas det lekfulla anslaget och familjära karaktärer som Dumbledore, Snape och Hagrid lyser i stort sett med sin frånvaro. Vissa av mer naturliga skäl, Dumbledore är väl ursäktad eftersom han är död. Det är dessutom mäkta irriterande med alla teleporteringar som ska göras så fort det börjar hetta till, det rycker sönder filmen en aning och det hade varit bättre om barnen aldrig hade lärt sig den trollformeln, i alla fall för filmdramaturgins skull.

Å andra sidan är det rätt imponerande att man vågar löpa linan ut både estetiskt och manusmässigt. Man väljer den vägen man vill gå och sedan fullföljer man den med ett betydligt mer vuxet anslag än tidigare. Den stilfulla skuggteatern i vilken dödsrelikerna presenteras hade aldrig någonsin kunnat förekomma i de tidigare filmerna till exempel. Och som förberedelse till sommarens sista holmgång så är den väldigt funktionell även om jag tycker att man hade kunnat skala bort 15 minuter här och var.

Bilden:
Bilden är som förväntat riktigt bra och man har varit extremt trogna det estetiska fotot. All svärta och skuggor ser fantastiska ut och det mörka är becksvart och fylligt. Inga bildstörningar finns att tala om. Detaljer och hysterisk skärpa har fått maka lite på sig några få gånger när det blir solnedgång eller natten smyger sig på men det är enbart en kompromiss med filmens ursprungliga utseende.

Ljudet:
Damn! Här var det ljud i skällan. Från filmens öppningsscen till slutet jobbar ljudsystemet på max. Teleporteringar svischar i högtalaren, trollformlerna viner förbi och actionscenerna mullrar i hela lägenheten. DTS-HD Master Audio 5.1 fångar upp varenda riktningsändring med härligt separerad tyngd. Soundtracket låter perfekt, dialogen är kristallklar och surroundkanalerna fångar upp omgivningen på ett atmosfäriskt sätt. Det här låter fruktansvärt bra. Tveklöst toppbetyg.

Extramaterialet:
Extramaterialet är tyvärr väldigt menlöst. En funktion som kallas "Maximalt filmläge" bjuds vi på som är ett slags kommentarspår där personer från filmteamet dyker upp och förklarar och vidareutvecklar vissa scener i filmen. Jag skulle tippa på att det är en maffigare utgåva på gång, det här är helt enkelt för magert.