Berättelsen om Secretariat

Filmen:
Jag har aldrig förstått grejen med hästar. De är stora, lämnar ifrån sig gigantiska högar med skit, luktar illa och smakar inte ens gott på smörgåsar. Travsport då? Kanske det tråkigaste som människan någonsin uppfunnit. Jag tittar hellre på en sex timmar lång belgisk dokumentär om tillverkningen av grytlappar än att genomlida några ynka minuter av ett travlopp.

Då förstår ni kanske att det kändes lite kämpigt att sätta sig ner med Berättelsen om Secretariat. Den här sanna berättelsen om en envis hemmafru som under 70-talet kämpade och slog sig in i den mansdominerade hästsportsbranschen (galopp) med superhästen Secretariat är nämligen ett sömnpiller från början till slut. Det är möjligt att man är väldigt trogen verkligheten och att man gör karaktärerna rättvisa i de respektive tolkningar, men sånt är givetvis omöjligt att veta om man a.) inte har något som helst intresse kring hästar eller b.) inte har något som helst intresse för hästar och innan man kollade filmen trodde att det hela handlade om en sekreterare.

Berättelsen om Secretariat är på många vis en typisk amerikansk sportfilm där man väver in så mycket religiösa undertoner (allting framställs som mirakel när saker och ting går lite bättre än väntat) och ostiga repliker fyllda av hoppfullhet att det bitvis känns som att titta på en riktigt underhållande parodi snarare än en riktig spelfilm. Det blir larvigt med alla närbilder i slow-motion på en publik som hejar på deras hjältar som om det inte fanns någon morgondag och hur man klämmer in bibelcitat för att verkligen förstärka illusionen om att det som hästkraken Secretariat gjorde var ett mirakel och ingenting annat.

Det enda miraklet i sammanhanget är om man orkar hålla sig vaken under hela filmen. Själv började jag snegla på klockan redan efter 10 minuter. 20 minuter in i filmen gäspade jag så hårt att käken gav ifrån sig oroväckande ljud. Det är konstigt egentligen, för här finns idel kända namn som borde kunna bära upp filmens brister med sin erfarenhet och skådespelartalang. Men det är dessvärre inte så enkelt. Skådespelarna med Diane Lane i täten ser väldigt oengagerade ut, förutom då John Malkovich som fortsätter att spela samma typ av roll som han av någon märklig anledning alltid väljer att bjuda på i sina filmer. Han är nästan serietidningsaktigt flummig och medverkar i några av filmens minst lyckade slapsticksscener som lagts in för att lätta upp stämningen.

Men det är inte bara skådespelarnas fel. Karaktärerna är verkligen bedrövligt skrivna med trötta stereotyper där alla män verkar vara svinpälsar och där alla kvinnor verkar vara änglar.

Berättelsen om Secretariat bjuder på ett riktigt läckert foto, men i övrigt finns det mycket kvar att önska.

Bilden:
Disney levererar som vanligt på Blu-rayfronten, denna gång med en ytterst inbjudande transfer fylld av perfekt komponerande färger, kristallklar skärpa och en djupkänsla som verkligen fångar upp ens intresse. Det är en städad bild fri från störande brus. Svärtan är dock bildens stora akilleshäl, här pendlar man lite väl häftigt mellan mustigt svart och grådaskiga toner för att man ska kunna vara helt nöjd med helheten.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.35:1.

Ljudet:
Här finns ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som bjuder på både lugnare dialogscener med perfekt uppfångad dialog och mullrande surroundtunga scener där hästkrakarnas hovar dånar som åskväder i högtalarna. Det är en fin blandning mellan lugnare moment och mer intensiva scener där riktnngsdetaljerna i högtalarna hela tiden hänger med på ett behagligt sätt. Kanske att musikinslagen är något högt mixade, men det är en bagatell i sammanhanget. För rent ljudmässigt är Berättelsen om Secretariat riktigt, riktigt bra.

Extramaterialet:
Här finns en stabil samling med extramaterial som består av bland annat ett kommentarspår med regissören där mycket fokus ägnas åt vad som egentligen lockade honom till projektet och vilka svårigheter han hade att komma på en bra titel. Hyfsat intressant, om än lite väl torrt för att man ska orka igenom allt i ett svep. Här finns också några featurettes av varierande kvalitet och speltid, samt en musikvideo (bedrövlig!), bortklippta scener och några trailers.