World Invasion: Battle Los Angeles

Filmen:
Oki-doke. Utomjordingarna invaderar jorden och de har inga välkomstpresenter med sig direkt. Vi har sett det tusentals gånger förut och lär få uthärda det ytterligare ett antal vändor. Medan filmer som District 9 och Världarnas krig gör det hela väldigt lätt att uthärda så är det värre ställt med exempelvis Skyline och nyinspelningen av The Day the Earth Stood Still.

World Invasion: Battle Los Angeles är senast ut i raden av invasionsrullar. Det som till en början liknar ett meteorregn över jordens stora städer visar sig vara utomjordingar på jakt efter våra naturtillgångar. Stad efter stad faller med undantag för Los Angeles där sergeant Michael Nantz (Aaron Eckhart) och hans mannar håller ställningarna. I rollistan ser vi även Michelle Rodriguez som repriserar sin vanliga roll som stentuff militär och tjänar ett alibisyfte i en annars tämligen minst sagt mansdominerad film.

World Invasion: Battle Los Angeles fläskar på med bombastiska uppoffringar, hjältedåd och peptalk för dummies. Som tur är så är det inte mycket av dialogerna som man hinner notera mellan alla explosioner och krigsscener som filmats med skakig handkamera och lite kornigt foto. Man hade kunnat säga mycket om regissörens osmakliga hantering av krig och filmen spelar verkligen de som har fördomar om amerikanska marinsoldater rakt i händerna. Fåniga sexskämt mitt i eldstrider och massa annat trams. Men det kan spela mindre roll den här gången för Battle Los Angeles är inte vidare bra ens om man bortser från det.

Det här är dumaction när den är som sämst med extremt tunna karaktärer som inte ens de närmaste sörjande skulle bry sig om. Det utomjordiska temat känns dessutom väldigt blekt och enbart som en ursäkt för att få göra en USA-propagandistisk krigsfilm. Tack och lov blev så pass stora delar av världens förstörd att en uppföljare inte bör vara aktuell. Förresten, behöver jag ens nämna att jag hejade på utomjordingarna?

Bilden:
Utgåvan från Sony är desto trevligare att prata om. Bilden är nästan löjligt kristallklar, svärtan är perfekt och i princip allting ser fantastiskt ut. Varenda por, rynka och dammkorn kommer till sin rätt plus att bilden har ett härligt djup. Jag gillade även hur vita de ljusa partierna var vilket gjorde att de luftburna attackerna var lätta att följa även vid avståndstagningar.

Ljudet:
DTS-HD Master Audio-spåret tar oss direkt in en krigszon och låter precis som bra som man kan förvänta sig, högt, intensivt och precist från alla håll och riktningar. Kulregnet studsar runt i rummet, surroundkanalerna levererar precisa och atmosfäriska bakgrundsljud och basen mullrar i explosionerna. Dialogerna låter klart och tydligt och ljudspåret kommer ut högt och böljande. Det här är ett ljudspår som garanterat får golvet att skaka och bland det bästa vi får höra i år.

Extramaterialet:
Vi får rikligt med extramaterial. Från dokumentärer om hur skådisarna fick träna sig i militärt agerande till intervjuer med de inblandade. Mest sevärt är antagligen "Aliens in LA" där vi får se arbetet med att skapa utomjordingarna. Nu ogillade jag förvisso designen på utomjordingarna skarpt men det är trots det intressant att se hur man skapade det, från CGI till riktiga dräkter.