Mission Impossible: Rogue Nation

Filmen:
Det är femte gången gillt för Ethan Hunt och hans kompanjoner inom omöjliga uppdrags-gruppen IMF - och så här fem filmer in känns det inte längre som att det är uppdragen i sig som är det omöjliga, utan snarare det faktum att filmserien fortfarande håller klassen och lyckas leverera gång efter annan.

Om vi bortser från den hemska tvåan (proppad med slow-motion, duvor och annat elände som John Woo alltid dränker sina filmer i), så har filmserien nämligen hållit en oerhört hög nivå på kvalitetsfronten - och med en unik röst i varje installation tack vare att en ny regissör valts till samtliga delar. Medan Brian De Palma gav den första filmen en kylig spionthrillerkänsla, så levererade såväl J.J Abrams som Brad Bird lekfull action och känslostormar på deras eget lilla vis.

Christopher McQuarrie hamnar någonstans mitt emellan. Här finns en gammaldags känsla som många gånger för tankarna till 60-talsserien som filmerna baseras på, men också ett läckert driv i actionscenerna som gör att det lyckligtvis inte blir många tråkiga stunder under filmens gång. Vi kastas fram och tillbaka över jordklotet allt eftersom Ethan och kompani kommer närmare Sean Harris ärkeonding som styr det ondskefulla nätverket The Syndicate (en specialgrupp som tränats för att ta kål på IMF-agenter). Det är operascener från Österrike, sanddränkta gator i Marocko och mörka kvällar på Londons gator. En stor variation som ger McQuarrie möjligheter att plocka fram sitt trollspö flera gånger om.

Scenerna på operahuset i Wien kvalar direkt in som en av seriens absolut finaste stunder. Sättet som McQuarrie iscensätter det hela genom att nyttja musiken, klippningen och hela upplägget med att flera skummisar befinner sig på samma ställe på samma gång skapar en enorm nerv som gör en alldeles kallsvettig. Det är filmpoesi av den gamla skolan. Briljant regi som för tankarna till mästerverket Two-Minute Warning (1976) om en krypskytt som slår till under en fotbollsmatch. Förutom operascenen bjuds här även på intensiva biljakter, välkoreograferade slagsmål och en nagelbitande undervattensscen. Alla regisserade med finfin fingertoppskänsla från McQuarrie.

Tom Cruise fortsätter också leverera och visar att ingen annan nu levande skådespelare är lika mycket actionhjälte som honom när han i öppningen av filmen kramar sig fast på utsidan (!) av ett flygplan, men det är vår svenska stolthet Rebecca Ferguson som är filmens stora behållning trots hennes väldigt, väldigt icke-svenska namn Ilsa Faust.

Ferguson som inledde sin karriär med såpopera i Sverige har under senare år blivit ett allt mer populärt namn inom amerikansk TV och har nu på allvar tagit klivet till att bli ett framtidsnamn som actionhjältinna inom Hollywoodfilmer. Hon är strålande genom hela filmen och även om det nu blir lite Johan Falk-vibbar när Jens Hultén (bra som vanligt) och Ferguson snackar svenska med varandra, så väger hon upp det hela genom att sparka rumpa så det står härliga till.

Det stora minuset i filmen är skurken. Sean Harris är vanligtvis en jävel på att spela elaking, men i rollen som den mystiska Lane gör han inte mycket mer än att viska fram sina repliker och stirra med tom blick bakom sina glasögon. Det är ljusår ifrån den briljans som Philip Seymour Hoffman skämde bort oss med i trean.

Mission Impossible - Rogue Nation fortsätter den fina traditionen med att göra varje ny del i serien till en frisk fläkt med en egen identitet från regissörens sida. Den är fartfylld, underhållande och med en oerhört imponerande prestation från Rebecca Ferguson vars karaktär garanterat kommer bli en favorit hos många ute i stugorna. Tompa levererar även han som vanligt och om det inte vore för att skurken är otroligt blek samt att manuset tappar lite mot sluttampen av filmen, så hade det här definitivt kunnat bli den bästa filmen i serien.

En stark åtta är den dock värd, alla dagar i veckan.

Bilden:
Robert Elswits läckra foto kommer till sin fulla rätt i den här strålande Blu-rayutgåvan som inte bara imponerar stort med sin knivskarpa skärpa, utan också med de inbjudande färgerna som känns perfekt balanserade vare sig det gäller vidsträckta sandlandskap i dagsljus eller neonskyltar i stadsmiljöer under kvällstid. Svärtan är inte fullt så imponerande och har en tendens att dra åt det lila hållet en aning under några få partier av filmen, men det är absolut inget som påverkar helheten nämnvärt.

Bilden är i formatet 2.39:1.

Ljudet:
Här finns absolut inget att klaga på. Ingenting alls. Det här Atmos-mixade ljudspåret är så fullproppat av kraft att det känns som att få ett godståg inkört rätt i nyllet under actionscenerna. Basen är skoningslös, panoreringarna millimeterprecisa och nyanserna i ljudbilden lämnar en alldeles salig. Ljudspåret imponerar även stort i de lugnare partier där dialogerna utnyttjar högtalarna på ett strålande sätt och med små ljuddetaljer som skapar en härlig närvaro. Det här är definitivt något av det bästa som släppts i ljudväg till Blu-ray.

Extramaterialet:
Här finns ett par kortare featurettes med varierande innehåll, men det är framförallt kommentarspåret med Christopher McQuarrie och Tom Cruise som är värt att kolla lite närmare på. Det bjuds på ett informativt, men också väldigt avslappnat kommentarspår där de båda herrarna kommer med fina anekdoter och intressanta tolkningar längs spårets gång.