Super 8

Filmen:
"För att älska Super 8 till fullo, så måste man tycka om gamla filmer" låter kanske väldigt filosofiskt, malplacerat och flummigt, men faktum är att det också är väldigt, väldigt sant. För om det är något som J.J. Abrams verkligen lyckas med i Super 8, så är det att fånga upp den känsla som genomsyrade var och varannan familjeäventyrsfilm (The Goonies, E.T m.fl.) från det ljuva 80-talet. En slags oskyldig blandning mellan charmigt äventyr och underhållande humor. En typ av film som egentligen inte görs nuförtiden, men som Abrams varit bussig nog att bjuda oss på.

Kanske är det därför som Super 8 direkt vann en plats i mitt hjärta. Här finns så mycket skaparglädje och leklusta i berättandet att man nästan fäller glädjetårar redan efter några minuter in i filmen. 80-talsstämningen är perfekt uppfångad när ett gäng ungdomar i en sömnig liten småstad som håller på att spela in en film får syn på någonting som de inte var tänkta att se - och plötsligt befinner de sig i en jobbig situation då regeringen skickar ut militärer till staden för att se till att hemligheten förblir just en sådan.

Här finns någonting för alla. Spännande ögonblick, snygga specialeffekter, skön humor, gulliga kärleksscener och inte minst överjävligt bra bra musik av Michael Giacchino som självaste John Williams skulle ha varit nöjd om man hade knåpat ihop. Men också duktiga skådespelare där det för ovanlighetens skull inte blir så att man som tittare sitter och svär åt TV-skärmen för att de unga skådespelarna inte kan agera för fem öre, här är samtliga medverkande riktigt bra och agerar precis så som ungdomar/barn i den åldern beter sig. Vuxna skådespelare i form av Kyle Chandler, Noah Emmerich och Ron Eldard bidrar också till att hålla uppe klassen på skådespelarfronten.

Jag kan väl tycka att filmen tappar lite mot slutet då det hela bitvis känns som en slentrianmässig monsterrulle samt att monstret i sig kanske inte ser så bra ut som man hade hoppats på, men i övrigt finns det inte mycket negativt att tillägga. J.J. Abrams Super 8 är inte bara en av fjolårets bästa filmer, utan också en av de finaste hyllningarna till mästerregissören Steven Spielberg som man tänka sig samt en filmisk tidsresa till en tid då familjefilmer faktiskt var någonting för hela familjen och inte bara för de allra, allra minsta.

Bilden:
Super 8 ser riktigt bra ut på Blu-ray med en väldigt filmisk transfer där ett litet lager av grynighet hela tiden ligger på bilden för att skapa effekten av en äldre film, vilket också passar perfekt in i stämningen. Färgmässigt är det välbalanserat med riktigt starka nattscener (svärtan är underbar) och läckra färger även under de ljusa scenerna. Skärpan håller även den en hög klass filmen igenom, men det mest imponerande är den underbara djupkänslan som skapar en fantastisk närvarokänsla.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Inte heller på ljudfronten finns det mycket att klaga på, här bjuds på ett strålande DTS-HD Master Audio 7.1-spår som svämmar över av såväl kraft som precision. Kanske att ljudbilden gränsar till att var för högt mixad i vissa lägen, inte minst då monstret uppenbarar sig och det känns som att tapeterna ska lossna på grund av den våldsamma basen, men överlag är det här en mycket angenäm upplevelse med underbara svepningar, perfekt uppfångade dialoger och bra tryck i musiken.

Extramaterialet:
Här finns ett riktigt bra kommentarspår med J.J. Abrams och två av filmens producenter som går in på skapandet av filmen, men också pratar mycket om Spielbergs inblandning i produktionen och vilka referenser som kastas ut till andra filmer under filmens gång. Intressant och lättlyssnat. Här finns också 14 stycken bortklippta scener, 8 stycken mindre featurettes av varierad kvalitet, en möjlighet att se hur tågkraschen skapades samt det bästa av allt - minidokumentären Drömmen om Super 8 där J.J. Abrams berättar om sin barndom och hur idéen till filmen föddes.