Blueberry

Den unge Mike Blueberry blir en dag vittne till ett fasansfullt mord på sin första kärlek. Bilden av mördarens ansikte etsar sig för alltid fast på hans hornhinnor och han blir tvungen att skadad fly ut i öknen för att senare bli hittad och omhändertagen av några indianer. Sedan flyttas vi ett par år framåt i tiden. Blueberry (Vincent Cassel) har blivit en ärrad och aktad sheriff som försöker upprätthålla lagen i en liten sömnig håla strax efter det amerikanska inbördeskrigets slut. Plötsligt dyker skurken och lönnmördaren Wally Blount(Michael Madsen) upp, och trots att tidens tand har gjort sitt känner Mike igen sin flickväns mördare. Den här gången är Blount ute efter indianernas legendariska guldgruva i det heliga berget och han går gärna över lik för att få det han vill ha. Mot sig har han givetvis U.S Marshal Mike S. Blueberry som gör allt som står i hans makt för att hämnas sin gamla flickväns mördare.

Första gången jag hörde talas om den benhårda sheriffen Mike S. Blueberry var i ett nummer av Fantomen i mitten av åttiotalet. Men jag ska villigt erkänna att jag aldrig var något större fan av serien, trots att jag alltid gillat hela prylen med lortiga cowboys och träffsäkra gunfighters som slåss mot arga indianer och giriga markägare. I förtexterna står det att filmen bara är löst baserad på fransmannen Jean "Moebius" Girauds klassiska westernserie, vilket kan stämma bra för jag känner faktiskt knappt igen gamle Blueberry från de svartvita dagarna. Vincent Cassel lyckas inte riktigt övertyga, och känns betydligt vekare än "den riktiga" Blueberry. Michael Madsen gör å andra sidan sin vanliga slemmiga roll som han gjort i femton år. Madsen skulle för min del lika gärna kunna döpa om sig till Mr White eller Vic Vega.

Bakom kameran har holländaren Jan Kounen stått, som tidigare gav oss den rysligt våldsamma actionfilmen Dobermann, även den med Vincent Cassel i huvudrollen. Det märks att man har satsat hårt inte bara på det vansinnigt snygga fotot utan även på det visuella i filmen, stundtals är allting så snyggt att man bara sitter och gapar. Men man kanske också har tappat något på vägen. Manuset känns tunt, historien är rent ut sagt tråkig vilket också leder till att filmen som är två timmar känns för lång. Jag tycker också att jag genom filmen fick alldeles för lite grepp om huvudkaraktärerna, och då har jag ändå läst serien emellanåt, vilket egentligen inte ska krävas för att kunna se och få en helhet av en westernfilm.

Så till DVD-utgåvan som är betydligt mer påkostad än vad det brukar vara när det är Scanbox som står för utgivningen i Sverige. Två skivor levereras faktiskt den här gången och på den andra skivan hittar vi intervjuer med skådespelare och regissör, en fyrtiofem minuter lång dokumentär, en "making of Blueberry" och en "making of specials" där vi hittar lite allt möjligt intressant. För övrigt är bilden och ljudet (både Dolby Digital 5.1 och DTS 5.1 erbjuds) klart godkänt. Avslutningsvis är betyget godkänt precis vad den här filmen har gjort sig förtjänt av, Blueberrys debut på filmduken känns i slutändan som en snygg och välproducerad western som dock har tempoproblem, halvrisiga skådespelarinsatser och tunt manus.