Final Destination 5

Filmen:
Då var det åter igen dags att stifta bekantskap med den där svårlurade liemannen. Vid det här laget borde alla fatta vad det handlar om. En person får en förhandsglimt av en katastrofal händelse och lyckas rädda ett gäng personer från en säker död. Men herr död låter sig inte luras utan ger sig efter de tursamma överlevarna. Hur förnyar man en filmserie vars koncept baseras på ovanstående scenario? Man struntar helt enkelt i det och fortsätter i samma fotspår, lätt som en plätt. Den här gången är de kommande offren på väg till ett företagsjippo men råkar ut för en fulbyggd bro med rostiga kabelinfästningar. Ni kan väl gissa vad som händer.

Det är svårt att göra något mer än att gäspa åt Final Destination 5. Förvisso är den en av de dyraste i serien och faktiskt välproducerad om man avser fotoarbete och look. Den inledande bro-sekvensen är också häftig men ungefär där slutar lovorden och då har filmen pågått i ungefär 15 minuter. Därefter följer samma gamla visa.

Först stereotyp-kavalkaden med alla de typiska karaktärerna med sina särdrag, den snälle, den elaka, den ytliga och så vidare, inget nytt under granen där inte. Jag kunde inte brytt mig mindre om dem och drar en lättnadens suck när den ena efter den andra råkar ut för de där spektakulära avlivningarna man listat ut redan långt i förväg. Till och med kölistan på dödsoffren är klargjord. Det kan inte bli mer förutsägbart och tråkigt än så här.

Det finns mycket som inte funkar med Final Destination 5 men en tvättäkta kalkon är den inte. Den är förhållandevis välgjord och har en mörkare ton än många av uppföljarna som mer lutat åt det komiska hållet vilket jag uppskattar. Tvisten i slutet är också välkommen.

Bilden:
På bildsidan finns det inte mycket att anmärka på. Under åren har filmbolagen blivit bättre och bättre på att leverera bild anpassad för Blu-ray formatet och Final Destination 5 är ett fint exempel. Skärpan är uppskruvad precis lagom och primärfärgerna är även de lagom fylliga. Svärtan är riktigt djup och något brus ser jag inte heller. Filmen levereras på en BD50 med AVC-kodec och formatet är 2,40:1.

Ljudet:
Det är få filmer som med ljudmixen får en att känna riktigt obehag när man sitter i soffan men Final Destination 5 är en sådan. DTS-HD Master Audio-mixen är snyggt komponerad med tydlig dialog och allt för tydliga knäck och allehanda illavarslande ljud. Inledningsscenen med den rasande bron är härligt mäktig och sätter subwoofern på prov. Final Destination 5 låter bra helt enkelt.

Extramaterialet:
De har slängt med ett 16 minuter långt klipp med alternativa dödsscener men besviket konstaterar jag att 99% av speltiden består av samma klipp som i filmen för att avslutas med en kort alternativ dödsscen, lurendrejeri. Titeln på featuretten Circle of Death avslöjar hela filmens tvist, klantigt, dessutom består den bara av skräp.