Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Filmen:
Ända sedan Johnny Depp jagade efter den huvudlösa ryttaren i briljanta Sleepy Hollow från 1999 har det varit snålt med vettiga filmer från Tim Burtons sida. Det har mest bjudits på lustiga hattar på Johnny Depps skalle och svaga filmer som en efter en vattnat ur det fina ryktet som Burton byggde upp som filmskapare under 80- och 90-talet.

Men Burtons senaste film, Miss Peregrines hem för besynnerliga barn, är åtminstone ett steg i rätt riktning. Baserad på Ransom Riggs stämningsfulla bok med samma namn fokuserar berättelsen på ett barnhem för barn med otroliga förmågor (osynlighet, möjlighet att flyga och massa annat) och hur unga killen Jake (spelad av Asa Butterfield) ger sig ut på jakt efter att hitta barnhemmet i fråga efter att hans farfar genom åren berättat historier om sin tid där. Väl på plats upptäcker han att det finns folk som vill barnen illa och att han måste göra allt i sin makt för att skydda deras tillvaro.

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn är en riktigt underhållande film för hela familjen, även om jag på direkten vill lägga fram ett varningens finger att det mellan varven blir rejält otäckt. Här finns monster som inte skulle behöva skämmas för sig i ett Silent Hill-spel, elakingar som käkar ögon (!) och en del dödsscener som definitivt kan skapa mardrömmar för de allra yngsta. Men framförallt är det en fartfylld och ljuvligt berättad äventyrsfilm fylld av magi, spänning och en hel del känslosamma sekvenser som definitivt kan få det att fuktas en aning i ögonen. Det är en berättelse som många gånger känns som om Tim Burton i en parallell verklighet hade regisserat en Harry Potter-film eller en lite mer gotisk 40-talsversion av X-Men, vilket definitivt ska ses som positiva liknelser.

Till filmens svagheter hör att manuset mellan varven är mer än lovligt korkat (den som stör ihjäl sig på logiska luckor med tidsresor kommer bli tokiga - gång på gång) samt att delar av skådespelarensemblen inte riktigt levererar. Stela Asa Butterfield klarar inte riktigt av att bära ansvaret som kommer med att agera huvudperson och är filmens näst svagaste länk på skådespelarfronten. Anledningen till att han inte är den svagaste är bara för att Samuel L. Jackson överspelar sig till månen och tillbaka i rollen som elaking, inte helt olik hans karaktär från Jumper, vilket snabbt blir väldigt tröttsamt att titta och lyssna på. Lyckligtvis vägs dessa svagare insatser upp av en underbar Eva Green som barnhemmets föreståndare, Terrence Stamp i en fin biroll som farfar till Jake och alltid lika sevärda Chris O'Dowd i rollen som Jakes pappa som dock används alldeles för snålt framför kameran. Övriga skådisar gör bra, men inte särskilt märkvärdiga insatser.

På det stora hela är Miss Peregrines hem för besynnerliga barn en av de bättre familjefilmerna som kommit på senare år. En film som på ett mycket läckert sätt kombinerar det magiska och övernaturliga med mer grundade inslag som utanförskap och vikten av att våga tro på sig själv. Det är en berättelse lika snygg som den är underhållande.

Välkommen tillbaka, Tim Burton.

Bilden:
En riktigt trevlig bildupplevelse där de olika partierna av filmen (dåtid/nutid, Florida/Wales, etc) alla bjuder på vitt skilda färgpaletter som imponerar stort med bra dynamik och läcker kontrast. Skärpan är bra, om än något mjuk i de mörkare partierna.

Ljudet:
Ett DTS-HD Master Audio 7.1-spår som levererar stort från första till sista sekund. Musiken dånar ur högtalarna på ett pampigt sätt, surroundeffekterna är följsamma och välbalanserade, dialogerna perfekt uppfångade och basinslagen får såväl kropp som omgivning att skaka att av välbehag.

Extramaterialet:
Ett par kortare featurettes som visar upp det hårda arbetet som lagts ned för att skapa dessa härliga omgivningar och karaktärer. Väl värd att titta närmare på.