Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Filmen:
Innan Guy Ritchie kastade in Robert Downey Jr i filmvärlden som Sherlock Holmes var min bild av den legendariska privatdetektiven en skröplig gammal engelsman i form av torrbollen Jeremy Brett. Att då istället serveras en otroligt underhållande tolkning av privatdeckaren i form av Downey Jr och med Jude Law som hans trogna följeslagare Dr Watson var en fantastisk upplevelse.

Ritchies första film var inte bara en fräsch tolkning av Arthur Conan Doyles legendariska karaktär, utan också en ruskigt underhållande och snygg äventyrsfilm med grymma skådespelare. Uppföljaren är dock inte lika glädjande att titta på. Här kastas Holmes och Watson in i en rörig historia som har kopplingar till första världskrigets utbrott efter skotten i Sarajevo, men också inkluderar professor Moriarty som har en ondskefull plan kring världsherravälde och annat som hör till när det handlar om dunderskurkar med sina typiska dunderskurksplaner.

Noomi Rapace dyker också upp - i en av tidernas mest överflödiga roller. Hon spelar zigensk spåkvinna som sitter på värdefull information och således, lite motvilligt till en början, hjälper Holmes och Watson under filmens gång. Men det är svårt att riktigt greppa vad filmen egentligen handlar om. Manuset är en enda stor röra med bristande logik, slumpmässiga scener och på tok för mycket tramsigheter. Sherlock Holmes: A Game of Shadows lider verkligen av det klassiska uppföljarsyndromet där det ska bjudas på mer av allt för att toppa föregångaren.

Men här slår det bakut. Actionscenerna från den första filmen var snillrikt gjorda med ett skönt användande av slow-motion, medan det här används så mycket slow-motion att inte ens John Woo under sin storhetstid skulle haft någonting att sätta emot. Scener som skulle kunna avklaras på mindre än en minut dras ut till absurda längder för att tempot hela tiden saktas ned. Som i scenen i skogen mot slutet av filmen där det känns som att karaktärerna hinner flytta sig 15 meter på 4 minuter på grund av sloooooooooow-motion som du aldrig sett maken till tidigare. Det är slarvigt regisserat av Ritchie som återupprepar sig lite för mycket från den första filmen.

Inte heller skådespeleriet är lika bra denna gång, vilket till största delen beror på att manuset är en katastrof. Downey Jr blir för mycket, Rapace har knappt någonting att göra och Jared Harris slarvas bort som Moriarty med på tok för lite speltid. Bäst är Jude Law som fortsätter visa sig perfekt i rollen som Watson, men som dessvärre också drabbas av att manuset inte ger honom lika bra scener som han hade att jobba med i den första filmen.

Sherlock Holmes: A Game of Shadows är en stor besvikelse för min del. Gigantisk. Men den har sina förmildrande omständigheter som gör att det ändå är värt att slänga ett getöga på den. Den första halvtimmen är hyfsat underhållande och den allra sista scenen i filmen är också den i särklass bästa - en glimt om att vi kan räkna med fler filmer i framtiden. Men då hoppas jag att man byter ut Ritchie, för annars är risken att Sherlock Holmes går samma öde till mötes som Transformers där Bay skulle ha blivit utbytt redan efter den andra filmen.

Bilden:
Här finns inte mycket att klaga på och Sherlock Holmes: A Game of Shadows ser fantastiskt bra ut på Blu-ray. Skärpan är av absolut toppklass med ruggigt läckra detaljer och bra djupkänsla, medan färgerna är otroligt fylliga och inbjudande med sin vintagestil som passar perfekt in i filmens atmosfär. Svärtan är tung och mörk med fina skuggor. Smuts, brus och annat elände är reducerat till ett minimum, men det förekommer ändå tillräckligt mycket brus för att hindra filmen från att nå en tia på betygskalan.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 2.40:1.

Ljudet:
Referensmaterial raktigenom. Här snackar vi ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som är så ruggigt kraftfullt och välmixat att man blir alldeles salig under titten. Bastrycket under ögonblick då kanoner avfyras och explosioner äger rum är underbart och känns verkligen som en kraftig knuff bröstet, medan surroundeffekterna är precisa och välljudande under hela filmen med ett läckert användande av samtliga högtalare i mixen. Musikinslagen låter ljuvliga och dialogerna är perfekt uppfångade.

Extramaterialet:
Här finns ett Maximum Movie Mode (Picture-in-Picture) där man kan se filmen samtidigt som Robert Downey Jr kommer med sina synpunkter och berättelser från inspelningen. Det är babbligt, svamligt och precis sådär överenergiskt som Downey Jr alltid framstår nuförtiden. Bitvis underhållande, men lite för mycket trams för min smak. Här finns också en Mobil-App att ladda hem för att kunna få ut ännu mer extramaterial att titta på - i sin telefon. Ett knepigt och onödigt sätt att titta på extramaterial som hade varit betydligt mer smidigt ifall det fanns på skivan istället.