Three Billboards Outside Ebbing, Missouri

Filmen:
Vad gör man egentligen med den där vreden som äter upp oss inifrån? Den där bubblande ilskan som fortfarande puttrar, den arga vargen som vi fortsätter mata? Martin McDonaghs sylvassa drama om en moders outtömliga ilska efter att lokalpolisen misslyckats med jakten på hennes dotters mördare ger uttryck för detta ursinne i våldsamma, stereotypa och råa tilltag. Till en början kan den slapstick-artade och oförskämda andan kännas malplacerad och märklig tills man inser att McDonagh använder humorn som ett vapen för karaktärerna att handskas med sitt raseri. Man skrattar mer än gärna till de Coen-artade spydigheterna och det fysiska våldet, men inte för att det på något vis är romantiserat eller uppmuntrat - utan för att det här är mänskligheten i ett fult nötskal och man roas av meningslösheten i det hela.

Frances McDormand är direkt storslagen och stenhård som syrliga Mildred och är raka motsatsen till den mer givmilda och tålmodiga polisen hon gestaltade i Fargo. Tillsammans med Woody Harrelson sympatiske sheriff Willoughby och Sam Rockwells hätska redneck-pucko utgör skådespelarna ett emotionellt kraftpaket som alla får ett ögonblick att skina ordentligt som skådespelare och får en som tittare att stanna till och slås av filmens egentliga skönhet bakom de blodiga knogarna. Här blixtrar det till ögonblick av genuin hjälplöshet, sorg, rädsla och desperation som renar själen från de råbarkade hämndfantasierna man tidigare kokat av. En av filmens mest rörande scener utspelar sig exempelvis i en brinnande byggnad och den vanligtvis okontrollerade Rockwell gör, för en gångs skull, något osjälviskt och som nästan helt och hållet ändrar filmens annars aggressiva natur.

"Ilska föder mer ilska" menar en korkad småstadstjej som hittade citatet i ett bokmärke, ett fynd som egentligen bara blir ännu en pik för karaktärerna att såra varandra med. Filmen är fylld med denna sortens hånfullhet, där välmenande och självklara läror nästan förloras i det myller som är den obrytbara hatcirkeln, men de fastnar ändå av en god anledning. Även om vissa av filmens budskap till en början kan kännas klyschiga - som när ett par självmordsbrev läses upp och plötsligt förändrar människors liv - står de samtidigt också för filmens mest uppenbara sanningar och McDonagh väljer här att snarare leka och driva med klichéerna än kör in budskapen i våra strupar. Älska. Visa kärlek till dina medmänniskor. Det är så självklart och ändå vet inte majoriteten av karaktärerna hur de ska spendera resten av sina dagar, trots att de egentligen inser detta förr eller senare, och det skapar en sällsam tomhet som blir svår att skaka av sig, långt efter att filmen nått sitt slut.

När Renee Flemings hjärtgripande rendering av Thomas Moores "Sommarens sista ros" sedan vaggar oss in i höstens dystra moln och rodnaden från rosorna tynar bort, vill man bara gråta. Three Billboards är en historia om en värld som, precis som Moores dikt, bleknar bort och tycks sakna mening. Filmen räcker långfingret till det mänskliga hyckleriet och allt man håller heligt, men rymmer också en skön eftertänksamhet och en renande stillhet bland all självdestruktivitet som gör detta till en oförglömlig bitterljuv resa.

Bilden:
Filmen dras dessvärre med viss grynighet under mörkare scener, men i övrigt ser den solblekta Wyoming-hålan riktigt bra ut och skärpan känns riktigt vass i både närbilder och bredare horisonter. De skrikigt röda plakaten sticker verkligen ut under både ljusa och mörka scener, likaså blodet, och detaljer i mörbultade ansikten ser förträffliga ut.

Filmen har bildformatet 2.39:1

Ljudet:
Carter Burwells stämningsfulla musik laddar upp för krig i denna fina DTS-HD MA-mix, där stillsamma bakgrundsljud och tydliga dialogspår ger den amerikanska småstaden massor av liv. Våldsammare scener, som när Dixon kastar ut en karaktär genom ett fönster, låter i synnerhet fantastiska och är fyllda med härligt tindrande glasskärvor, köttiga knytnävar och knastrande flammor.

Extramaterialet:
Den svenska bluray-utgåvan är egentligen rätt tunn på matig extramaterial, där några bortklippta scener, ett galleri och en minidokumentär om filmskapandet finns tillgängliga, men bonusmaterialet får ett plus i kanten tack vare inkluderingen av den svarta komedin Six Shooter, en förträfflig Oscarsbelönad kortfilm väl värd din tid om du inte har sett den tidigare.